Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

”Detta är inte Malmö”

I kväll har SVT:s dokumentär­serie om Malmöpolisen ­premiär. Rakel Chukri har ­tittat på de två första avsnitten och ser en stad förvandlas till ett zoo.

När jag var på semester nyligen såg jag till min stora glädje många apor. Det är fantastiska djur: söta, sociala och kloka.
Liksom de stackars grisarna har apor fått se sitt namn släpas i smutsen – ”apa” används som skällsord och rasistisk stereotyp, någon som är mörk och ociviliserad, en person som lika gärna skulle kunna gå på alla fyra. Kort sagt: någon som inte är en människa utan ett djur. I europeisk fotboll har afrikanska spelare ofta trakasserats genom att det slängts in bananer på planen.
Det var därför inte märkligt att folk i hela landet rasade för tre år sedan när det blev känt att en Malmöpolis beskrivit en kille som ”apejävel”. Det hände i december 2008 under en kravall i Rosengård. Området stod i lågor, stenarna flög genom luften och polisen försökte under flera timmar få situationen under kontroll. I en polis­buss satt ett gäng poliser och spanade. Utanför stod en 22-åring och en av poliserna spottade ur sig: ”Den lille apejäveln. Ska jag göra han steril när jag får tag på honom?”. Ingen av kollegorna sa emot.
Man behöver inte vara språkforskare för att inse vilka katastrofala effekter ett sådant uttalande får i en stad som Malmö där en stor andel av invånarna har utländsk bakgrund. Det är ingen som förväntar sig att polismän ska utstråla samma harmoni som Gandhi, men de borde ha så god träning att de även i pressade situationer ser skillnaden mellan ett zoo och ett stadskvarter.
Det finns två anledningar till att apejävel-kommentaren var så explosiv och fick så stor nationell uppmärksamhet. Den ena är den främlingsfientliga kontexten, att en av poliserna i bussen tidigare hade sagt: ”Jag håller med han gubben på Ica Vellinge, ni är komna till fel kommun blattajävlar.”
Den andra anledningen är polisens motvilja att markera mot uttalandet. Flera chefer informerades om samtalet i bussen, men det var först när en avslöjande video spelades upp flera månader senare, under en rättegång, som det hände något. Två av poliserna fick löneavdrag och Ulf Sempert, Malmöpolisens chef, fick en varning av Statens ansvarsnämnd i september 2010 eftersom han borde ha agerat snabbare och markerat hårdare. Bilden som spreds var att Malmöpoliserna håller varandra om ryggen, något som man har försökt förändra genom att trycka hårt på sitt arbete med värdegrunden.
Varför ska man då dra den här gamla historien igen? Har inte de inblandade lärt sig en läxa och gått vidare? Uppenbarligen inte. Det verkar finnas poliser i Malmö som tycker att hela apejävels-debatten var orättvis. Det är tydligt i tv-serien ”Malmöpolisen” som har premiär i kväll på SVT.
En av huvudpersonerna i serien är Paul Juhlin som är yttre befäl i Malmö. Han var själv på plats under kravallerna, dock inte i bussen. I det första avsnittet berättar han med stor inlevelse – och stor sorg – om de svåra timmarna i Rosengård. Hur han och kollegorna fruktade för sina liv, att han oroade sig för att aldrig mer få se sin lilla bebis.
Men han slår knut på sig själv när han försöker förklara att ordet ”apejävel” inte handlade om rasism eller människoförakt. Poliserna var rädda för sitt liv vilket aktiverade deras primitiva sida. Att ordet apa användes förklarar han med att aktivisterna ”klättrade ju runt på våra bussar som apor”.
Men den utpekade killen hängde inte i ett träd eller på en buss, han stod upprätt på gatan. Han hade dessutom en randig tröja på sig, skulle det inte ligga närmare till hand att beskriva honom som en zebrajävel om det nu handlar om att hitta rätt djur­metafor?
De som misstänker att en rasistisk jargong är vanlig inom poliskåren får vatten på sin kvarn. Likaså de som avskyr Malmö eftersom här finns så många ”blattajävlar” och ”apejävlar”. Hur gynnar detta Malmöpolisens arbete?
Efter att ha sett de två första avsnitten av ”Malmöpolisen” är det tydligt för mig att man vill skildra staden som ett inferno. De flesta som intervjuas säger att de känner sig osäkra i staden. Vi som bor kvar här skulle alltså vara dummare än råttor som flyr ett sjunkande skepp.
Ett tydligt exempel på programmets spekulativa upplägg är att Seved skildras dramatiskt utan förklaring att det handlar om ett enda, litet kvarter i en stor stad. Seved blir Malmö, ett enda stort undantagstillstånd. Lägg till detta att majoriteten av huvudpersonerna i serien har svensk bakgrund.
Detta är inte Malmö, detta är en våldsfantasi om Malmö som tjänar vissa politiska syften. Ibland stämmer det tyvärr, man blir dummare av för mycket teve.
 
Rakel Chukri
Sydsvenskans kulturchef
Gå till toppen