Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

Historien får nytt liv

Set Mattsson återskapar Malmös­ 1940-tal i sin debut. Åke Leijonhufvud har störst behållning av miljöbeskrivningarna.

Ondskans pris. Historiska Media.

Året är 1945. Andra världskriget är slut och Malmö är mottagningsplats för tusentals flyktingar från de tyska koncentrationslägren. Bland dem är en polsk kvinna som blir mördad bara någon dag efter att hon har tagits om hand på Malmöhus fästning.
Det är upptakten till debutanten Set Mattssons ”Ondskans pris”, en kriminalroman med handlingen förlagd till Malmö åren efter andra världskrigets slut. Set Mattsson har väldiga ambitioner med sin bok. Han vill inte bara ge en bild av polisarbetet och rättsrötan i 1940-talets Sverige, han vill också skildra de ofattbara lidanden som följde i koncentrationslägrens och ondskans spår.
Boken är en brokig mosaik av personer och händelser. Där är kommissarie Douglas Palm som utreder de mordfall som följer på mordet på fästningen. Där är Torsten Jonnervik, karriärsugen journalist som slits mellan tidningen och Kramers bar. Där är de polska flyktingarna med färska sår från koncentrationslägren och där är en lång rad prostituerade, småkriminella och allmänt ljusskygga individer som alla kan knytas till morden.
Den som får lägga pussel med alla dessa bitar är kommissarie Palm. Han är en sympatisk figur, släkt med åtskilliga buttra och godhjärtade kriminalare i deckar­litteraturen. Mattsson har inte bara gjort honom till en kriminalräv som till slut faller på sitt eget grepp. Han skildrar också Palms privatliv. Och där börjar bokens svårigheter.
Mattsson är en skicklig krönikör som snabbt fångar in Malmös övre och undre värld. Men han är inte en lika skicklig människo­skildrare. Även om porträttet av Palm känns övertygande, kommer språket ibland farligt nära vad som förr kallades veckotidningsprosa. Det gäller i synnerhet skildringen av de pedofiler som härjar på Malmös bakgårdar. Här blir det kallt och spekulativt.
Man kan också ifrågasätta bokens längd. Kanske är det marknaden som tvingar fram dessa mastodontromaner. Men både marknaden och deckarförfattarna borde någon gång skänka en tanke åt språkets ekonomi. Har de aldrig läst Agatha Christie? Har de inte studerat Simenons och Dürrenmatts sparsamma stil? Dessa författare säger lika mycket om inte mer på tvåhundra sidor som dagens deckarförfattare gör på närmare femhundra.
Men kanske är det ett pris Mattsson har fått betala för att åstadkomma en spännande och atmosfärrik kriminalroman. Mattsson har en förmåga att hålla läsaren på sträckbänken. När man tror sig säker på vem mördaren är blandar författaren skickligt bort korten och man står där med lång näsa.
Man kan heller inte klaga på miljö­skildringen. Kanske är den till sist den stora behållningen av Set Mattssons bok. Han hittar i 1940-talets Malmö som i sin egen ficka. Här bär vaktkonstaplarna ännu sabel, medan det kedjeröks på polisstationer och tidnings­redaktioner. Här ligger doften från Mazettis chokladfabrik tät, medan ljudet från fabriksvisslor och spårvagnar vittnar om en stad i relativt välstånd.
Jag kan tänka mig att många gamla Malmöbor med en tår i ögonvrån känner igen sin hemstad där det mesta förgår men brottsligheten består.
Ondskans pris. Historiska Media.
Gå till toppen