Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Känslomässig knockout

Den ungerske författaren Péter Nádas ­senaste ­roman tog arton år att skriva. Sydsvenskan har träffat honom i hans praktfulla trädgård.

Just när jag stigit av tåget vid dess slutstation, fyra timmars resa från Budapest, slår det mig att den enda adress jag har är namnet på byn. Men den utlovade taxin, en knallröd Mercedes, väntar alldeles framför järnvägsbommarna. Chauffören öppnar dörren med ett leende, och underhåller mig sen med det han känner till om Sverige – fotboll och Zlatan.
Efter att ha läst Péter Nádas roman ”Parallella historier” tycks sig ingenting längre riktigt likt. Ännu månader efteråt fortsätter romanen att verka inom mig. På sitt tystlåtna, lite tillbakadragna sätt, förklarar han att efter att ha läst sig igenom större delen av världslitteraturen ville han skapa något eget.
– Men om jag hade vetat att det skulle ta mig arton år att slutföra detta projekt så hade jag säkert slängt mig i Donau för länge sen, tillägger han med ett skratt.
Men Donaus flöde är långt borta från byn Gombosszeg, där han lever med sin livskamrat och hustru Mágda Sálamon sedan drygt trettio år tillbaka. Första gången han kom hit var på uppdrag av en tidning för att skriva om jordreformen på femtiotalet.
– Folk svalt och var olyckliga men mitt i eländet tyckte jag ändå att där fanns en viss styrka. Men tidningsledningen refuserade min artikel, den ansågs alltför pessimistisk.
Det minns han, tänker jag. Oförrätterna är det som man senare kommer ihåg. Eller är det bara som jag inbillar mig?
Jag har vaknat tidigt efter en orolig natt när byns alla hundar skällt i kör i ett närmast besinningslöst ursinne. Eller är det kanske av rädsla? En halvt förvildad hund har grävt sig in under staketet till författarens trädgård. Han har gett den vatten och föda men måste få den att ge sig av igen. Grannen har sagt att hunden kan vara farlig eftersom det är en kamphund. Det är någon av våra ”goda medborgare”, som Péter Nádas säger, som gjort sig av med den.
– Ett så vackert djur, men jag kan inte ta på mitt ansvar att härbärgera en så farlig hund även om det är tragiskt. Det är ändå ett levande väsen.
Han ser nästan förkrossad ut när han visar mig vägen till sitt arbetsrum.
Huset ligger så väl undangömt att det knappt är synligt från vägen. En stenlagd gång leder besökaren framåt. Just när jag börjat undra vart den leder öppnar sig trädgården och visar upp en praktfull blomstersäng i kraftfulla färger. Midjehöga blommor i lysande rosa, violett, gult och rött.
– Det är Péters verk, säger Mágda Sálamon leende och far med handen över blomsterprakten.
Det höga trädet i fonden är det vildpäronträd han fotograferade året efter hjärtinfarkten när han tvingades till konvalescens och som han beskrivit i den lilla boken ”Egen död”.
Frukten går inte att äta, päronen är torra och trådiga, men kanske kunde vi sätta oss under trädet, föreslår han, nästan som om han önskar att vi skulle strunta i ansträngande intervjuer. Vi går istället in i hans arbetsrum. Ett närmast asketiskt rum med blonda möbler i nordiska träslag där inte ens en penna ligger framme. Här har han fri sikt över dalen och köksträdgården.
Efter en stund kan vi höra hur hans hustru attackerar den hårda lerjorden med en hacka för att gräva upp potatisen till middagen.
Där finns ett genomgående stråk av sorg i hans texter. Han blev tidigt föräldralös. Är det orsaken? Han ger inget direkt svar på den frågan men säger att han med sina ”sista krafter” skriver på en bok där han ska redogöra för vad som är självbiografiskt i hans böcker.
Péter Nádas föddes 1942 i en judisk familj i Budapest. Han och modern överlevde kriget och nazismen genom att gömma sig i en släktings lägenhet. Föräldrarna var stalinister och det har botat honom från alla former av ideologier, brukar han skämta halvt på allvar. Men när pappan tvingades till utträde ur kommunistpartiet hade familjen inte ens mat på bordet. Delvis var det politiska omständigheter som drev fadern till självmord, men kanske framför allt hustruns tidiga bortgång. Hans pappa blev galen av sorg, säger Péter Nádas, men kärleken mellan hans föräldrar gav honom en oräddhet senare i livet.
– Jag minns min mamma som en oerhört äkta person som svarade öppet på alla mina frågor. Också om det sexuella, även om jag inte alltid förstod vad det var hon sa.
Men han tycker inte om att använda sig av ordet sexualitet.
– Det sinnliga är det primära i ett möte människor emellan. Vi bildar oss en uppfattning om varandra med hjälp av våra fem sinnen och inte genom reglementerade umgängesformer.
Så har han också i sin strävan att skildra människonaturen i sin roman ”Parallella historier” begett sig in i närmast tabubelagda områden. Ett erotiskt möte mellan en av romanens huvudpersoner (tidigt föräldralös som författaren själv) på en herrtoalett är plågsamt utdraget i sin detaljrikedom, samtidigt finns där en underliggande längtan efter en kycklinggryta, så stark att jag till slut nästan får smaken i munnen och ändå måste äcklas över stanken av urin.
Det ger mig en känslomässig knockout som jag har svårt att hantera. Jag kan inte placera in hans roman i någon genre. Själva intrigen är uppbyggd kring två familjer; den ungersk-judiska familjen Lippay-Lehr och den tyska familjen Döhring. Romanen tar sin början samma år som Berlinmuren faller och Europas karta på nytt ritas om. Kommunismen ställs mot aristokratin från dubbelmonarkins dagar, Ungernrevolten 1956 mot nazitiden.
Vi människor undkommer inte vårt öde, anser han. Redan när vi föds bär vi på en förhistoria. Arvet efter våra förfäder, som vi för vidare till våra barn. Vi lever så att säga i fler verkligheter, eller om man så vill, i parallella historier.
– Om vi tar andra världskriget som exempel. I Europa kan vi alla göra oss en föreställning om detta krig. Ja, även ni svenskar, fastän ni försöker låtsas som om ni vore ett undantag.
Med ”Parallella historier” ville han visa på skuggsidorna med det patriarkala samhället – den samhällsordning som han anser att vi lever i idag och där hat och egoism går hand i hand med varandra.
På senare tid har han också uttalat sig i mer eller mindre skarpa ordalag gentemot den nuvarande politiska situationen i Ungern, men litteraturen bör inte reduceras till att handla om tillfälliga samhälleliga problem, anser han. En romanhjälte är något betydligt mer komplext och måste ses ur ett etnologiskt såväl som antropologiskt och historiskt perspektiv.
– Bara så kan en människa bli till i en roman. Kanske inte en livslevande människa, men åtminstone en jämförelse eller en antydan till en sådan.
Yvonne Ihmels
Avtryck. Efter att ha läst stora delar av världslitteraturen ville Péter Nádas skapa någonting eget. I slutet av maj släpps ”Parallella historier” del 1. Arkivfoto: Barna Burger 2007

Utkommer i slutet av maj

Péter Nádas räknas som en av den europeiska samtidslitteraturens viktigaste författare. Första delen av den nära 1 600 sidor omfattande romanen ”Parallella historier” utkommer snart på svenska, andra delen kommer i höst.
Andra böcker på svenska av Péter Nádas är ”Minnesanteckningarnas bok”, ”Egen död” och ”Fotografins underbara historia”.
Gå till toppen