Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Med sanningen som gisslan

Bakom alarmerande statistik över arbetslöshet och fattigdom döljer sig ofta missförstånd. Varning för vilseledande siffror.

Även för skolelever?Bild: Bertil Ericson / SCANPIX
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är en av de högsta i Europa. Mer än vart tionde barn lever i fattigdom. Inkomstskillnaderna i landet har ökat dramatiskt de senaste tjugo åren.
Sådana braskande påståenden återkommer i medierna. Ibland från oppositionen. Men stämmer de verkligen?
Är inte snarare den svenska arbetsmarknaden en av de bästa i Europa, barnfattigdomen nästan utrotad och svenska inkomstskillnader bland de minsta i världen?
Man kan vända och vrida på siffror – men inte hur som helst. Den senare bilden är sann. Den förra bortser från sammanhangen bakom siffrorna.
På Dagens Nyheters förstasida släpptes igår ”avslöjandet” att var fjärde person i SCB:s statistik över ungdomsarbetslöshet är elev i grundskolan eller gymnasiet. Enligt SCB:s siffror är var fjärde svensk mellan 15 och 24 år arbetslös – 25,1 procent.
Men Arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannnefors beräknade nyligen arbetslösheten i samma grupp till 6,6 procent.
Båda siffrorna är korrekta svar på hur hög ungdomsarbetslösheten är. Men endast den senare ger en sann bild av problemet.
SCB:s statistik existerar för att den är EU-kompatibel. Räknar vi på detta vis – och inkluderar även skolelever som sökt jobb – får vi fram en siffra som kan jämföras med övriga Europa.
Sverige ligger förvisso högt. Men varje land har sin logik.
I Tyskland är lärlingsutbildningar vanliga – en lärling söker vanligtvis inte ett jobb till. I Italien försörjs många studenter av sin familj och pressen att bli klar med studierna så fort som möjligt är stor. Att varva studier med långresor och tillfälliga jobb som svenska ungdomar ofta gör driver upp arbetslöshetssiffrorna.
Den svenska barnfattigdomen växer, så länge vi beskriver den med relativa mått. Fler barnfamiljer har det sämre än genomsnittet. 50 procent lägre inkomst än medianen, är det mått som brukar användas.
Men mäter man hur många barn som har tillgång till sådant som kan sägas definiera ett bra liv, som äter bra, kan ta hem kompisar och göra läxor ifred, surfa på internet eller välja att leka ute – ja, då är Sverige näst bäst i världen, en hårsmån efter Island på vinnarplatsen.
Svenska Dagbladet skrev för ett par veckor sedan om allt större inkomstklyftor i Sverige (7.5). Men löneskillnaderna har knappt ökat alls. Jobbskatteavdraget har ökat skillnaden mellan bidragstagare och dem som jobbar. Och den avgörande faktorn är att kapitalinkomsterna bland de redan rika har ökat.
Sverige utmärker sig fortfarande internationellt genom sina små inkomstskillnader.
Offentliga och privata institutioner, politiska partier, PR-byråer och lobbyister förser medierna och allmänheten med en ström av siffror. De är oumbärliga i samhällsdebatten. Men också i allt högre grad en del i en ideologisk kamp om hur verkligheten bör beskrivas.
Gå till toppen