Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Djuren och jag

Trots omfattande fältstudier kommer Jenny Diski fram till att det inte går att veta något om djuren.

Allt jag inte vet om djur

Author: Jenny Diski. Translators: Cecilia Franklin. Publisher: Alfabeta.
Bild: Foto: Ulla Montan

Medan hon ännu höll på och skrev karakteriserade brittiska Jenny Diski – känd framförallt som stilsäker, egensinnig reseskildrare – själv sin nya bok i ett brev: den ”är inte skönlitterär, den ska handla om djur, antromorfism, människor … och mig själv”.

Titeln betyder inte riktigt det man i första hand tror. Diski kan åtskilligt om djur och inte bara för att hon som barn fick besöka London Zoo varje dag utom när det ösregnade eller för att hon i decennier haft katt. Hon har också läst in sig och gjort fältstudier. Hon har varit volontär vid ett elefantforskningsprojekt i Kenya och bedrivit ”elefantkontemplation”, hon har besökt ett labb där nykläckta kycklingar används som försöksdjur, hon har tagit ridlektioner och har fått klart för sig att ridlärares sympati ganska konsekvent är på hästarnas snarare än på elevernas sida – också när någon elev ramlar ur sadeln och hästen börjar skena. Det ovan citerade brevet var till en bekant bonde hon ville besöka för att få se hur lamning går till.

Jovisst, det finns fältstudier hon valt bort – hon har inte velat vara i labbet när kycklingarna fick huvudena avskurna och hon har inte velat besöka ett slakteri – men boken omfattar ändå så mycket att det nästan blir för mycket. Gosedjur, djur i tecknade serier, de allt mer avancerade djurfilmerna på tv. Spindelskräck och flatlöss. Sociobiologi, djurs rättigheter i allmänhet och frågan om vegetarianismens moraliska överlägsenhet i synnerhet.

Diski själv framhärdar i att äta kött och frågar sig hur vegetarianerna skulle förhålla sig till den enorma arbetslöshet som skulle uppstå om man lade ner köttindustrin och vad de skulle ta sig till med jordens en miljard får, 1,2 miljarder nötboskap, 840 miljoner grisar och 24 miljarder kycklingar.

Men hennes huvudpoäng är att även om hon kan mycket om djur så vet hon nästan inget för det är nästan inget som går att veta. Hennes katt Bunty och hon delar hus och värld men på olika vis. Hon tror att katten vet mindre om henne än hon om den eftersom språket gör det möjligt för henne att föreställa sig kattens värld men hon vet inte om det hon föreställer sig är riktigt.

När katten sitter framför en stängd dörr och stirrar på henne tänker hon sig att den väntar men det är inte alls säkert att det är det den gör. När det kommer till kritan kan hon inte alls föreställa sig hur det skulle vara att vara katt, bara hur det skulle vara för henne att vara katt. Det är i insikten om detta som den egentliga respekten för djur ligger, en respekt som inte är härledd ur respekten för människor men som tvärtom kan utvidgas till att gälla också människor. Diski fortsätter nämligen: ”Jag kanske bara förmår föreställa mig hur det skulle vara för mig att vara du, inte hur det är för dig att vara du.”

Undrar om inte Diski själv är medveten om att det är här hennes egentliga styrka ligger: i att skriva om människor?

Gå till toppen