Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Outsidern som blev en hjälte

Ingrid Carlberg gör ett strålande detaljarbete och Bengt Jangfeldt ett kompetent

beställningsverk om en av få genuint heroiska gestalter i modern svensk historia: Raoul Wallenberg, skriver Per Svensson.

I en lägenhet på Uri utca 15 i Budapest finns en gammal rostig skylt som mot slutet av 1944 hade hängts upp på husets fasad, berättar journalisten Ingrid Carlberg. En svensk flagga och texten: ”Detta utrymmar stor onder svensk skydd.”
Det antyder något både om kraften och om det improviserade i den organisation som den bara drygt 30-årige svenske köpmannen Raoul Wallenberg skapade i Budapest under några infernaliska månader i andra världskrigets och Förintelsens slutskede. Wallenberg och hans medarbetare, så gott som samtliga själva tilltänkta offer för terrorn, räddade tusentals och åter tusentals Budapestjudar undan de tyska nazisterna och de ungerska fascisterna, pilkorsarna.
Raoul Wallenberg visade sig vara både en högeffektiv byråkrat och en dödsföraktande handlingsmänniska; en skrivbordshjälte som samtidigt alltid var redo att störta iväg för att bokstavligen rycka människor ur bödlarnas händer. Skrivbordsmördaren Adolf Eichmann hatade honom, ”judehunden Wallenberg”.
Någon större hedersbevisning än detta hat är egentligen svår att tänka sig.
Raoul Wallenberg är en av mycket få genuint heroiska gestalter i modern svensk historia. I Sverige har det inte alltid rått full medvetenhet om detta. Men utomlands har hans rykte vuxit stadigt under de senaste decennierna. Han är hedersmedborgare i USA, Kanada, Israel …
Den 4 augusti i år skulle Raoul Wallenberg ha fyllt hundra år. Med anledning av detta jubileum kommer nu samtidigt två tunga, gedigna biografier med ambitionen att ge en heltäckande bild av Wallenbergs liv med dess märkliga aktindelning: Ett drygt halvår av intensiv och avgörande aktivitet, flankerat av två stora frågetecken, två gåtor.
Den första gåtan: Hur kunde en inte alltför framgångsrik affärsman från Östermalm plötsligt stiga fram som fix och färdig hjältegestalt, kapabel att på extremt kort tid bygga upp en hjälporganisation som inte bara utfärdade de berömda svenska skyddspassen utan också skapade en komplex struktur av säkra hus, sjukvårdsfaciliteter, livsmedelslager och så vidare? Hur kunde denne svenske kusin till Bertie Wooster plötsligt förvandlas till Röda Nejlikan?
Den andra gåtan: Vad hände med Wallenberg sedan han onsdagen den 17 januari 1945 gett sig av från en adress i östra Budapest, eskorterad eller snarare bevakad av ryska officerare?
Den senare frågan kan varken Ingrid Carlberg eller Bengt Jangfeldt besvara uttömmande och med säkerhet. Man vet att Wallenberg sattes att ruttna i celler i Moskva. Troligen blev han sedan likviderad. Jangfeldt tror att det skedde sommaren 1947.
Men varför? Kanske räckte det, som Jangfeldt antyder, att Raoul Wallenberg frivilligt tagit kontakt med den framryckande Röda armén. I ryssarnas ögon kunde det räcka för att göra honom till en skum figur, sannolikt spion.
De faktorer som fick Wallenberg att träda fram på historiens scen är lättare att peka på. Båda biografiförfattarna lyfter fram farfar och slumpen. Ingrid Carlberg ger också Raoul Wallenberg iakttagelseförmåga och moraliskt patos. Det tror jag hon gör rätt i.
Han föddes in i Sveriges främsta bankirfamilj, faderlös. Pappan hade dött i cancer, bara några och tjugo år gammal. Raoul kom därför att fjärrstyras av sin excentriske, tyranniske och kvinnohatande farfar Gustaf som med ambitionen att fostra sonsonen till något stort skickade honom till USA, Kapstaden och Haifa.
Resultatet blev till en början det motsatta. Raoul Wallenberg blev en outsider i Sverige med konstig amerikansk arkitektexamen; en allt mer tunnhårig playboy som fylld av frustration hankade sig fram på småskaliga affärsprojekt. Släkten på Enskilda banken höll honom på armlängds avstånd. Lille-Rulle var inte pålitlig, sas det, pratade för mycket och för gärna.
I gengäld lärde han känna världen så som den verkligen var beskaffad vid denna tid. En judisk kompanjon kastades ut från Sverige och mördades senare i ett förintelseläger. En annan kompanjon, livsmedelsimportören Kálmán Lauer fick skakande rapporter om sina judiska släktingar i Budapest, och ville skicka Raoul på en räddningsexpedition till Ungern. Och det är nu slumpen slår till.
Lauer och Raoul Wallenberg hade kontor på Strandvägen 7 A i Stockholm. Där var också den amerikanska ambassaden inrymd. I hissen mötte Lauer attachén Iver Olsen som företrädde den nyinrättade amerikanska myndigheten War Refugee Board med uppgift att undsätta Europas judar (dessutom jobbade han för amerikansk underrättetjänst).
En rad ambitioner strålar här samman: Olsens iver att dra igång en aktion för judarna i Budapest. Lauers förhoppningar om att kunna hjälpa sina släktingar. Sveriges vilja att förbättra sitt av Hitlerflirt skamfilade anseende. Raoul Wallenbergs önskan att äntligen få göra något viktigt och stort.
Försedd med svenskt diplomatpass och diskret kamouflerade amerikanska pengar reser så Wallenberg sommaren 1944 till Budapest. Resten är historia. Och Ingrid Carlberg berättar denna historia med smittande iver. Det finns inte en byggnad, inte en person med anknytning till Wallenberg som hon inte letar sig fram till. Ett imponerande journalistiskt detaljarbete ligger till grund för en engagerande 750-sidig gestaltning inte bara av dramat Wallenberg utan också av människan Raoul.
Strålande.
Vid en jämförelse framstår Jangfeldts 550-sidiga volym tyvärr som ett kompetent men pliktskyldigt beställningsverk.
Pliktskyldig, om ens det, var också inledningsvis den svenska statens hantering av fallet med den försvunne hjältediplomaten. Varför?
Efter att ha läst de båda böckerna misstänker jag att den svenska regeringen och den svenska utrikesförvaltningen efter kriget, då ryssarna skulle hållas på gott humör, såg på Raoul Wallenberg på ungefär samma sätt som hans släkt på banken sägs ha sett på honom: Jobbig typ. Kan tänkas störa verksamheten. Bäst att hålla honom på avstånd.
Gå till toppen