Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ett val mellan pest och kolera

Efter första omgången av presidentvalet känner många egyptier att de sitter kvar i samma gamla rävsax som plågat dem genom nästan sextio år med Mubarak och hans föregångare: Acceptera militärstödd diktatur annars får ni islamistiskt envälde. I nästa veckas val står Mubarakregimens siste premiärminister Ahmad Shafiq mot Muslimska brödraskapets Muhammad Mursi. Båda fick knappt en fjärdedel av rösterna i första omgången.
Nu slåss de om den majoritet som inte ville ha någon av dem, men som miste möjligheten att påverka när de fördelade sina röster på tre andra kandidater.
Merparten är de väljare som stödjer revolutionen, hatar Mubarakregimen och fruktar att brödraskapet, som redan har majoritet i parlamentet och i överhuset, ska få ensamrätt på den politiska makten. Både Shafiq och Mursi lanserar sig därför som förkämpar för de mänskliga rättigheterna. Men lika mycket lägger de energi på att utmåla varandra som lögnhalsar.
Shafiq har ställt in autopiloten på brödraskapets många och uppenbara löftesbrott sedan revolutionen: som att högst lägga beslag på en tredjedel av platserna i parlamentet och att inte ställa upp i presidentvalet.
Att spela på rädslan för radikal islamism är enkelt, för under valrörelsen har Mursi gång efter annan framställts som mannen som kan förverkliga drömmen om kalifatet med Jerusalem som huvudstad.
Men det är lika lätt för Mursi att peka på att en röst på Shafiq är en röst på den gamla regimens korruption, girighet och brutala förtryck. Shafiq, som i likhet med expresidenten har ett förflutet i flygvapnet, har ofta gett uttryck för sin beundran för Hosni Mubarak och kallat honom sin förebild.
Mursi använder nu den upprörda stämningen efter de många frikännandena i Mubarakrättegången till att än en gång kräva att Shafiq diskvalificeras från valet på grund av sitt förflutna i Mubaraks närmaste krets.
”Med Shafiq vid makten får vi aldrig hämnd våra martyrers blod”, ropar Mursi och svär att blir han själv president så blir Mubarak aldrig mera fri.
Mindre övertygande ter han sig när han nu försöker framstå som kvinnornas och de kristnas förkämpe. Eller när han vill visa sitt frisinne genom att säga att han kan acceptera sex utanför äktenskapet, eftersom sådant trots allt bara förekommer i utlandet.
Lika tondöv ter sig Shafiq när han plötsligt kallar den revolution han bekämpade som premiärminister, för ärorik och hävdar att inget ligger honom varmare om hjärtat än att försvara yttrandefriheten.
Som en reaktion på båda kandidaternas brist på trovärdighet har en rad politiska partier enats om 22 punkter som de vill att Shafiq och Mursi ska underteckna. De lovar i så fall att skydda demokratin och att redan före valet upplysa väljarna om hur deras regeringar ska se ut. Hittills har ingen av dem skrivit under.
Om de som vill ha mer demokratiskt sinnade politiker vid makten väljer att rösta, blir deras fruktan och hat avgörande. Är rädslan för islamisterna starkare än hatet mot den gamla regimen, så vinner Shafiq. Är hatet starkast vinner Mursi.
Gå till toppen