Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

”Idrottsrörelsen är enormt stark”

– Ska man utestänga vissa för att andra ska få träna mer? Är det vad samhället vill? svarar Bo Sjöström på en fråga om bredd och elit inom ungdomsidrotten.
Malmös fritidsdirektör kollar roller derby och funderar över spontanidrott.

Bo Sjöströms önskelista toppas av en stor multiarena för ungdomsidrott där olika sporter kan kombineras och samsas. Ytor för spontanidrott väcker också ett stort intresse.Bild: Foto: Julia Lindemalm
Med två dagar kvar till semestern är Bo Sjöström mest bekymrad över simhallar och mest nöjd med ridskolereformen i årets budget: Staden vill ta över byggnadsunderhållet för Malmö ridklubb och Örestads ryttaresällskap som ligger på kommunens mark.
– När Aq-va-kul föll, var det som att alla bad plötsligt rasade. Nu är det ridskolorna som behöver upprustning. När vi fick lite pengar till ett nytt bidrag hörde ridklubbarna genast av sig och sa: Kom och kolla hur vi har det!

Flickorna i MRK behövde bara titta över gatan för att se fotbollskillarnas villkor och jämföra med sina egna. Och trots en del invändningar och några stötestenar tycker Bo Sjöström att det nya stödet till ridningen är ett steg på den jämställdhetens stig politikerna pekat ut och som hans förvaltning ska anlägga.

Fritidsförvaltningen hanterar 350 skattemiljoner. Alla utom några få är intecknade i två stora poster. Kommunen ger bidrag till runt 500 föreningar som har fritidsaktiviteter för barn och unga mellan fyra och 25 år och håller dem med lokaler, gratis eller subventionerade.
– Idrottsrörelsen är enormt stark och har ett enormt inflytande. Resten av föreningslivet är inte i närheten av att få det stöd som idrotten får, säger Bo Sjöström.

Malmös egen "Fritidsstilsundersökning 2010" visade att tre av fyra mellan 13 och 25 år gärna vill idrotta på fritiden och att pojkarna har nästan dubbelt så många träningstillfällen som flickorna. Ändå lägger många av tidigt, särskilt flickor.
– I individuella idrotter handlar det ofta om träningsmängden, i lagidrotterna om utslagning. Få engagerar sig sedan i en annan förening.

Föreningslivet och tron på dess styrka är djupt förankrad i Folkrörelse-Sverige. Modellen med ideellt arbete, eldsjälar och samling kring ett gemensamt intresse i en demokratiskt styrd församling är i förändring. Aktiviteten sjunker och många betalar hellre än engagerar sig.
– Jag tror att det viktigaste med föreningslivet är att det håller folk sysselsatta på fritiden. Idrotten bidrar till folkhälsan och den är fostrande, i alla fall i viss mån, säger Bo Sjöström.
Hans reservation gäller sånt som puck- och fotbollshuliganism och kommersialiseringen med allt högre spelarlöner. Han muttrar lite över lagidrotters styrelser som ofta har två huvuduppgifter. De formulerar röda trådar för ungdomsarbetet och raggar pengar åt klubbens A-lag vars förutsättning är den bredd som allt tidigare krymper när tränarambitioner och de duktiga barnens föräldrar gör gemensam sak.
– Föreningarnas styrelser inser nog inte alltid vad som händer med det enskilda barnet. Och medlemsmötena, inte minst årsmötena, är förutsägbara och rituella.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen