Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Han delar sin kärlek med flera

Mer glädje, men också fler bekymmer. Så beskriver polyamorösa hur det är att ha flera parallella kärleksrelationer. Två nyutexaminerade psykologer har tittat närmare på en samlevnadsform som det talas alltmer om.

Harald Stribén startade nätforumet Polyheart för att polyamorösa skulle kunna utbyta erfarenheter.Bild: Foto: Lisbeth Westerlund
Louise Egelstig och Daniel Gustafsson intresserade sig för polyamori eftersom nästan ingen forskat om det i Sverige. Samtidigt har medierna börjat uppmärksamma det.
– Det är egentligen inget nytt, men har blivit mer synligt för allmänheten, säger Daniel Gustafsson. Genom internet har det gått lättare att sprida tankar och budskap och därmed också öppna upp för det.

Examensuppsatsen på psykologprogrammet vid Lunds universitet baseras på intervjuer med 22 personer som betecknar sig själva som polyamorösa. Det innebär att de har valt att leva i ickemonogama, jämlika och ömsesidiga kärleksrelationer.

De är mellan 18 och 50 år och har olika sexuell läggning. Hur nätverken av relationer ser ut varierar, men de flesta har två till fem partner. Hälften är gifta eller sambor, medan övriga bor ensamma. Ett fåtal har barn.
– En del är väldigt öppna och aktiva i polyvärlden, medan andra är mycket försiktiga med vem de berättar för, säger Louise Egelstig.

Gemensamt är ifrågasättandet av monogama normer.
– De vill komma bort från äganderättsanspråken på en annan människa. säger Louise Egelstig. De menar att kärleken inte har några begränsningar och tycker det känns orimligt, ologiskt och instängt att leva i en enda relation.

En del har känt så sedan tidig ålder och betraktar det som en sexuell läggning, medan andra ser det som ett ideologisk-politiskt ställningstagande.
Till fördelarna hör enligt de intervjuade att en person inte behöver vara allt för en. En ny förälskelse behöver heller inte leda till otrohet eller att den tidigare relationen måste avslutas. Ett mer varierat sexliv lyfts också fram som positivt, även om det inte är det viktigaste.
För att få det att fungera krävs kommunikation, planering och tydliga regler.
– Många har kanske bilden av att det går hej vilt till i de här relationerna, men det är tvärtom, säger Louise Egelstig.

Noggrann schemaläggning för att alla ska hinna med att träffas hör till vardagen. För att känna tillit och trygghet måste de tala öppet om förväntningarna på varandra och komma överens om vad de gör med vem. De behöver också kunna prata om svåra känslor.

För några fungerar det relativt smärtfritt. Men många pekar på svårigheter: Att ha tid och ork att underhålla alla relationer. Hitta personer som vill leva på samma sätt. Omgivningens ofta oförstående eller fördömande reaktioner.
Några säger sig aldrig ha upplevt svartsjuka, men de flesta brottas med den.
– Men de har en enorm vilja att kämpa med de jobbiga känslorna och försöka hantera dem rationellt, säger Daniel Gustafsson. I monogama förhållanden kanske man undviker att tala om dem eller bråkar om dem.

Inom polyamorin har en särskild vokabulär utvecklats. Ett centralt ord är medglädje, som är motsatsen till svartsjuka.
– Det är en känsla av förtjusning över att ens partner älskar eller blir älskad av någon annan, säger Louise Egelstig.

För att göra tillvaron enklare väljer många att ha en huvudsaklig partner.
– Det visar hur svårt det är att slå sig fri från den monogama normen, säger Daniel Gustafsson. För vissa är det viktigt som en trygghet. Eller så har man kanske barn och vill inte sticka ut för mycket. Rent juridiskt går det ju heller inte att gifta sig med flera personer.

Psykologerna var nyfikna på om det är möjligt att känna genuin närhet till alla partner.
– Det rådde enighet om att den tidsmässiga faktorn inte påverkar det känslomässiga djupet, säger Daniel Gustafsson. Men de kan känna en otillräcklighet för att de inte kan ägna mer tid åt personer de tycker så mycket om. Vinsten är att de kommer ifrån det slentrianmässiga umgänget.

Den tydliga kommunikationen kring förväntningar på varandra kan monogama par lära av, menar han.
– När människor gifter sig tror de kanske att de vet hur den andre vill ha det, men gör de verkligen det? Den stora dolda otroheten och det faktum att många äktenskap spricker talar för att det inte är så.

Polyamori

Relationsformen har sina rötter i 1800-talets utopiska samhällen i USA. Genom gruppäktenskap, fri kärlek och jämlikhet ville medlemmarna komma bort från traditionella könsroller, svartsjuka och äganderätt.
Idéerna om ömsesidig ickemonogami fortsatte att spridas och praktiseras under de sexuella revolutionerna, först kring sekelskiftet 1900 och sedan under 60- och 70-talen.
Polyamori blandas ibland ihop med polygami, månggifte, men det utövas oftast ensidigt av religiösa skäl i patriarkala samhällen.
En av den polyamorösa rörelsens största och äldsta organisationer är amerikanska Loving More.

Källa: Psykologexamensuppsatsen "Polyamori – en utmanande kärlekshistoria".
Gå till toppen