Världen

Offren får ingen ro i bödelns temapark

Strax norr om Madrid ligger Valle de los Caídos, De fallnas dal. Det är en unik minnesplats som började byggas efter spanska inbördeskrigets slut på order av general Francisco Franco. Arbetet pågick från 1940 till 1958 och utfördes av republikanska krigsfångar. Tjugotusen fångar slet dygnet runt för att få den väldiga konstruktionen klar. Hundratals omkom under arbetet, vräktes i massgravar utan att få sina namn ihågkomna.
Vem ska flytta? Ska diktatorns kvarlevor fraktas bort? Eller motståndskämparnas? Under det 150 meter höga korset reser sig monumentet, och i gravkamrarna i Valle de los Caídos finns såväl kvarlevorna från 33 872 stupade soldater i inbördeskriget som den motståndskämparna slogs emot: diktatorn general Francisco Franco.arkivfoto: ap 2006
Ett jättelikt 150 meter högt kors reser sig över monumentet som är hugget ur granitberget. I gravkamrarna innanför basilikans väggar finns kvarlevorna från 33 872 stupade soldater från båda sidor i inbördeskriget. Kropparna fördes hit från slagfältens massgravar. Diktatorn vilar själv längst in i den väldiga kyrkosalen. På Francos gravsten ligger en blomsterkrans.
Att Franco ligger begravd i Valle de los Caídos, omgiven av krigets offer har väckt starka protester här i Spanien under den senaste tiden. Motståndarna anser att monumentet är en minnesplats för en diktator som hade hundratusentals människors liv på sitt samvete. De brukar kalla Valle de los Caídos för en ”Temapark för fascister”, den enda i sitt slag i Europa.
Innan han avgick som premiärminister förra året ville socialisten José Luis Rodríguez Zapatero flytta Franco. En utredning tillsattes för att komma med ett förslag som skulle kunna klubbas av kongressen.
Men det blev aldrig något beslut. Katolska kyrkan lämnade sin plats vilket fördröjde utredningen till slutet av november 2011, en vecka efter valet som Zapatero förlorade. Enligt förslaget som då lades fram vore det bäst om Franco flyttades. Utredarna ansåg dock samtidigt att det bästa vore om Francos anhöriga själva fick avgöra var Franco skulle få sin nya grav.
Sedan dess har diktatorns framtid varit ämne för en infekterad debatt. På ena sidan står anhörigföreningen Asociación para la Recuperación de la Memoria Histórica som företräder Francoregimens motståndare. De anser att det är en förödmjukelse för offren att tvingas ligga begravda vid sidan av sin bödel. Om inte Franco flyttas omedelbart så kräver de att själva få flytta sina döda anhöriga.
På den andra sidan finns föreningen Asociación en Defensa del Valle de los Caídos som består av gamla francoister som anser att Franco är en hjälte och därför bör få ligga kvar i sitt monument. De får stöd av general Francos dotter Carmen Franco Polo som kräver att Franco ska få stanna med hänvisning till gravfriden.
Spanien tillhör i dag Europas modernaste länder. Men samtidigt finns rester av det gamla samhället fortfarande kvar. Ett Spanien med oläkta sår från inbördeskrig och diktatur och hårda motsättningar mellan vänstern och högern. Det tudelade Spanien, Las dos Españas som man säger. Regeringsskiftet i vintras där högern efterträdde vänstern rymmer alltså flera bottnar.
Numera gäller kampen historieskrivningen och åsikterna är djupt splittrade när det gäller tolkningen om vad som hände under republiken, inbördeskriget och, framför allt, Francodiktaturen.
Den konservative premiärministern Mariano Rajoy har hittills lyckats hålla sig utanför striden. Med tanke på det svåra ekonomiska läge Spanien befinner sig i finns det mer akuta ärenden att ta tag i, har han förklarat. Och därmed har den känsliga frågan om att göra upp med Francodiktaturen kunnat förpassas till framtiden ännu en gång.
Gå till toppen