Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Islamofobiskt kroppsideal

Om det skulle finnas allvarliga medicinska eller humanitära skäl mot omskärelse måste religionsfriheten stå tillbaka. Men kampen mot omskärelse tycks ha ideologiska drag.

Antikt kroppsideal.Bild: FABRIZIO GIOVANNOZZI
Debatten om manlig omskärelse har fått ny fart efter ett domslut i Köln. Domstolen anser att omskärelse utgör en kroppsskada som föräldrarna inte har rätt att tillfoga sitt barn. Det är oklart vad konsekvenserna blir, eftersom domslutet inte utgör ett prejudikat.
I Sverige har motståndarna till omskärelse ofta ett uppjagat tonfall. Inte sällan är de kvinnor eller icke-omskurna män. Ett exempel är Elisabeth Elgh (M) som tog till orda på Aktuella frågor igår.
Var tredje man i världen är omskuren, enligt WHO:s siffror. Det gäller judiska och muslimska män. Men även i USA, Canada och Australien är omskärelse det vanliga.
Att tro att en miljard män saknar förmåga att föra sin egen talan är besynnerligt. Debatten om omskärelse förs i huvudsak över huvudet på Sveriges muslimska och judiska befolkning. Ett underliggande antagande hos motståndarna tycks vara att muslimska och judiska män som låter omskära sina söner, struntar i deras bästa och slaviskt ser till religionens krav.
Det är svårt att inte se en underliggande xenofobi i hur debatten mot omskärelse förs.
”De flesta barnkirurger åtar sig inte att omskära pojkar”, skriver Elgh. Hennes formulering är måhända avsedd att dölja att många barnkirurger i världen rekommenderar omskärelse, på helt rationella grunder.
Det finns läkare som är för och de som är emot omskärelse av pojkar. En stor mängd forskning har gett få säkra slutsatser. Det går att hävda att risken för att få vissa cancerformer, könssjukdomar och andra komplikationer minskar med omskärelse. Man kan också hävda att de medicinska skälen för omskärelse är svaga.
Helt vedertaget är dock att risken för att en man ska smittas av hiv vid samlag med en kvinna minskar med 50 procent om han är omskuren. WHO beräknar att omskärelsekampanjer i Afrika skulle kunna rädda tre miljoner liv. Hur man värderar den informationen borde vara upp till varje föräldrapar.
Motståndarna hävdar att manlig omskärelse är en stympning och i retoriken återkommer jämförelser med kvinnlig omskärelse. Det är en djupt osaklig parallell. Kvinnlig omskärelse är ett sätt att kuva kvinnor och deras sexualitet, sabotera deras kroppsfunktioner. Manlig omskärelse har ingen sådan roll.
Att hävda att en miljard män är stympade, trots att de inte själva anser sig vara det, är en märklig lek med ord i propagandistiskt syfte. Bakom ett sådant språkbruk döljer sig den orörda förhuden som ett ideologiskt betingat kroppsideal. Ett icke-muslimskt och icke-judiskt ideal.
Ur ett liberalt perspektiv är saken enkel. Om det skulle finnas beaktansvärda medicinska eller humanitära skäl emot omskärelse skulle religionsfriheten få stå tillbaka. När det snarare är så att det finns positiva effekter av omskärelse är det självklart att religionsfriheten bör respekteras.
Gå till toppen