Sverige

På omtumlande valjakt i Skälderviken

Tumlaren är en av världens minsta valar och den enda som finns i svenska vatten året om. Ändå vet få att den existerar – och att dess existens är starkt hotad. För att ge tumlarna upprättelse arrangeras för andra året tumlarsafari utanför Mölle.

Det är vansinnigt varmt och vindstilla och svetten lackar på de tio personer som med viss möda tar sig ner för den branta stigen till stranden för att, med lite tur, se sina livs första tumlare. Guiden Fredrik Albihn från Kullabergsguiderna höjer dock ett varningens finger för att tumlarna – vilda djur som de är – inte alltid dyker upp bara för att det kommer en grupp vildmarkssugna turister.
En något dämpad atmosfär infinner sig, förmodligen triggad av irritationen över att inte få valuta för pengarna, men försvinner så snart vi kommit ut en bit på det klara, kalla vattnet.
Idén till tumlarsafari utanför Mölle föddes när grundarna av Kullabergsguiderna, Joachim Persson och Marcus Petersson, insåg potentialen med valsafari – en oerhört populär sysselsättning i resten av världen.
– Men det handlar inte bara om att tjäna pengar, vi vill visa att valarna finns här. Ju medvetnare folk blir, desto lättare är det att motivera dem att ge pengar för att skydda tumlarna. Det är både för nöje och för naturens bästa, säger kollegan Filip von Krusenstierna.
Tumlarsafarin anordnas nu för andra året och responsen har inte låtit vänta på sig.
– Folk blir helt lyriska varje gång de ser marina däggdjur, säger Fredrik Albihn.
Även kritiska röster, som menar att aktiviteten stör tumlarna, har höjts.
– Jag tycker att man måste väga vårda- och visabiten mot varandra. Jag tror att man tjänar mer ur ett naturvårdsperspektiv om fler människor får se dem. Sen är det är få som har tålamodet att sitta i en kajak i två veckor.
Efter en halvtimme i det strålande solsket är det många som desperat spanar efter den lilla valen. Under oss skymtas maneter stora som livbojar, sjöstjärnor och blåmusslor och en bit bort utforskar en grupp kanotister en grotta. Idylliskt på alla sätt och vis, men ändå inga tumlare.
För att hjälpa oss på traven berättar Fredrik Albihn att tumlaren aldrig ligger stilla utan rör sig som ett långsamtgående hjul i vattnet.
– Ser ni något som ligger och guppar är det antingen en sjöfågel, en säl eller en dansk dykare som är vilse.
Plötsligt krusas den blanka vattenytan av en, sen två, sen tre svarta fenor – två vuxna tumlare och en kalv. Ackompanjerade av en hänförd publik visar de upp sig under cirka en halvtimme, med undantag för de gånger de försvinner under ytan för att slippa de omgivande båtarna.
– De gillar inte hastighetsförändringarna som båtarna gör. Vi är i princip de enda som följer hastighetsbegränsningarna på sju knop, säger Fredrik Albihn samtidigt som en motorbåt susar förbi i betydligt snabbare takt.
Trots detta tror Fredrik Albihn att tumlarna i området mår bra. Jämfört med förra sommaren har han sett betydligt fler av dem denna säsong.
– Men om det beror på om tumlarna blivit fler eller om jag har blivit bättre på att se dem vet jag inte.
Tumlaren var tidigare en vanlig syn på norra halvklotet. Nu är den, trots fridlysning, tämligen sällsynt i vår del av världen. Orsaken är främst det kommersiella fisket, vars nät och oavsiktliga bifångster leder till tusentals tumlares död varje år.
– Tumlarnas ekolod uppfattar inte fiskarnas tunna nylonnät och fastnar. De fastnar även i alla övergivna spöknät som fortsätter att fiska fastän ingen samlar in dem, säger Filip von Krusenstierna.
Även den stora förekomsten av mikroskopiska platspartiklar i havet utgör ett stort hot eftersom de äts av tumlarens bytesfisk.
Majoriteten av de ”svenska” tumlarna finns i området mellan Öresund i söder och Oslofjorden i norr. Att den är vanlig i Skälderviken beror troligtvis på det rådande trålningsförbudet i området.
När vi, efter att ha dragit över på tiden ganska rejält, styr tillbaka mot land är det en betydligt mer lättad skara som skakigt sätter fötterna på fast mark.
– Det var en otrolig upplevelse. Det var optimalt med vädret och att vi fick se tumlarna, säger Anna Brink från Nybrostrand.
Hennes man, Peter Brink, som fått upplevelsen som en avskedsgåva på jobbet, var även han mycket nöjd med dagen.
– Sådana här upplevelser är ett bra sätt att uppleva naturen. Tänk att göra om det på hösten när naturen ser helt annorlunda ut. Då får man ju samma upplevelse, fast ur ett annat perspektiv.

TumlarsafariTumlare

Arrangör: Kullabergsguiderna.
När: Varje dag till och med 19 augusti. Turer avgår klockan 11, 13, 14.30 och 15.45. Extrainsatt tur klockan 17 vid behov.
Var: Naturum Kullaberg.
Mer information: www.kullabergsguiderna.se
Art: Vanlig tumlare, tillhör underordningen tandvalar precis som späckhuggaren och delfinerna.
Antal: Runt 35 000 i området kring Östersjön, Skagerak och Kattegatt.
Storlek: Upp till 1,7 meter lång och 70 kilo tung.
Äter: Sill, mindre torskfiskar, makrill, ål och skaldjur.
Ålder: 8-10 år, men individer upp till 23 år har påträffats.
Status i världen: Livskraftig (står inte inför större hot inom en nära framtid).
Status i Sverige: Starkt hotad (löper mycket stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en nära framtid).
Andra valar som besöker eller finns i svenska vatten: Europeisk flasknosdelfin är den enda art som förekommer regelbundet, men vid enstaka tillfällen har späckhuggare, knölval, vikval, sillval med flera siktats.
Gå till toppen