Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Kampen om bästa platsen

Medan ryttare och häst angriper banan på bästa sätt står publiken vid terrängritten inför en annan utmaning. Det gäller att hitta bästa platsen.

Sydsvenskan hänger med publiken ute på Greenwich Park under en eftermiddag.

Allt handlar om att bestämma sig. Flanera och se mera – eller stanna kvar på en plats i solen.

Terrängritten sprider ut publiken över hela Greenwich Park, men överlägset populärast är inte helt otippat – vattenhindret.

Allt handlar om att bestämma sig. Flanera och se mera – eller stanna kvar på en plats i solen.
Terrängritten sprider ut publiken över hela Greenwich Park, men överlägset populärast är inte helt otippat – vattenhindret.
Christophe Kelekom från Belgen. – Vi har varit vid storbilds-tv-n och vid hinder. Nu är barnen trötta så vi ska sätta oss på arenan.
Meredith Wilcinson med barnen Lucas och Isabell från London. – Vi sitter kvar och tittar på storbilds-tvn och ser hästarna springa förbi här. Det är skönt att höra kommentatorerna.
Margret Jones från London. – Jag har hört att man ska välja ett bra hinder och stanna där så att man får se alla ryttare, men jag går omkring och tittar lite.
Man är inne på tredje tävlingsdagen av ridsportens egen mångkamp – fälttävlan.
Efter två dagars dressyr på arenan med utsikt över hela staden är det dags för lite mer ös – terrängritt.
Parken är lummig och grön och man blir riktigt hänförd av hur vackert det är runt om kring den tuffa terrängbanan där varje hinder är ett konstverk i sig. Det är så genomtänkt, liksom allt annat jag har sett på OS under de här dagarna.
Terrängritten är populär, banan är kuperad, snäv och utmanande för både häst och ryttare och som publik ställs man inför frågan varifrån man ska följa tävlingen.
– Vi började i slutet av banan och nu har vi kommit tillbaka till starten. Vi kommer gå ner till arenan också, säger Londonbon Sarah Reece-Jones som är en av de runt 50 000 åskådare som har biljetter till dagens event.
Borta vid hopparenan är det ganska glest idag, men det kommer vara fullsmockat med folk när hoppningen avgör tävlingen under tisdagen.
Mest publik är det borta vid vattenhindret. Det är fullt med folk uppe på den gröna slätten och de ser ut att ha det ganska bra där i solen.
Ingen brådska, alla kommer förbi förr eller senare – om man håller sig kvar i sadeln vill säga.
Det visar sig vara lättare sagt än gjort och det dröjer inte länge förrän det blir fart på ambulanserna för både djur och människor som står längs med vägen.
Efter ett par olyckor i tät följd, där kanadensiskan, Howley Bennet råkade värst ut, blir det ett litet avbrott i tävlingen.
Bennet fick hästen över sig vid ett hinder och fördes i väg med ilfart till sjukhuset, men det verkar inte publiken påverkas av nämnvärt.
Kommentatorn som hörs över hela stället fortsätter att prata oavbrutet och folk flanerar runt tills man ser en rosa skylt som motsvarar ett övergångsställe.
Då är det stopp.
Just vid en sådan skylt är det tokfullt med människor som står med sina mobiler i högsta hugg.
Några börjar jubla högt, en annan hyschar på dem.
– Tyst, du kan ju skrämma hästen.
Till slut kan inte en äldre man hålla sig och ropar:
– Go Zara!
Och drottning Elizabeths barnbarn Zara Phillips ler mjukt och skrittar förbi på hästen Gin & Juice till publikens förtjusning.
Är man kunglig så är man och har man dessutom OS på hemmaplan är det stort.
Särskilt om man äger hela Greenwich Park.
Gå till toppen