Nej, representanter för ”den tredje statsmakten” göre sig icke besvär hemma hos Olof Johansson. I stället tar vi en tur till närmaste återvinningscentral där ”kretsloppets fader” gör sig av med plast, tidningar och kartonger. Till sist pustar vi ut på en parkbänk.

Så ser tillvaron i ett nötskal ut för honom sedan han i fjol lämnade sitt sista styrelseuppdrag. I dag har han full frihet att göra det som faller honom in.

– Jag har inte så stort behov av att arbeta som förut. Däremot mycket tid till annat viktigt, sådant som jag försummat. Jag använder varken dator eller almanacka och kan stänga av mobilen när jag vill.

Skrattet som följer är explosivt och har blivit hans signum, något han gärna förklarar.

– De som vill vara elaka mot mig säger att jag skrattar åt mina egna skämt. Men jag är en känslomänniska och har lätt för att visa både sorg och glädje. Hemma var det inte fel att visa känslor – bara man inte svor eller gav sig på andra människor, säger han och framhåller vikten av respekt och vänskap i politiken.

Men längta tillbaka dit? Aldrig!

Gensvaret dundrar med sådan kraft att han ser sig nödgad att redovisa de tunga politiska roller som han spelat: tjugoåtta år som riksdagsledamot, elva år som partiledare för Centerpartiet och nio år som statsråd.

– Jag har fått mitt lystmäte. Nu kan det vara nog. Dags för de unga att göra sina bravader och misstag.

Det är förståeligt. Som energiminister i Torbjörn Fälldins regering var han med och utformade energiomställningen, det var år med högljudda protester. Desto mer fick han uträttat som miljöminister i Carl Bildts koalitionsregering på 1990-talet då kretsloppslagstiftningen tillkom. Därav epitetet ”kretsloppsfader”, vilket han är stolt över.

Glöden för miljön fick han under uppväxten på ett mindre jordbruk i Ljungbyholm utanför Kalmar.

– Titta, utropar han och pekar på huden som skvallrar om utomhusarbete sedan fyraårsåldern. Han rensade ogräs, gallrade betor, pumpade vatten och plockade sten.

– Det var inte alltid kul, men jag försökte att blanda det med lek.

Därav glädjen då han vid fyllda tolv värvades till Kalmar AIK:s pojklag, där han lärde sig en av politikernas viktigaste färdigheter: lagarbete.

Nu är det politiska kapitlet slut. Dags för en helt ny bok. ”En grön historia” ska den heta, i fall han kommer sig för att skriva den som han har tänkt sig.

Aktuell: Fyller 75 år den 31 juli.

Gör: Glad pensionär och blivande författare. ”Skriv det, det sätter lite press på mig.”

Bor: Kungsholmen, Stockholm.

Familj: Hustru Marianne Moström, sönerna Daniel och Niklas och barnbarnen Livia, Emil och Stella.

Så firar han födelsedagen: Med familj och vänner hemmavid.

Styrka: ”Mitt goda humör. Och att jag kan både samarbeta och gå i konfrontation.”

Svaghet: ”Det sägs att jag kan vara otydlig. Men jag vill gärna först beskriva bakgrund och läge. Jag ser inte politiken som något endimensionellt.”