Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: Skäl saknas för omskärelse

 

"Riskerna kring manlig omskärelse är inte obetydliga. Ska pojkar omskäras måste det ske på ett kirurgiskt korrekt sätt. Jag är inte övertygad om att så alltid är fallet."

 

Bevingad penis från Pompeji på Historiska museet i Lund. Vetenskapligt och i ett historiskt perspektiv går det inte att finna en saklig och rationell förklaring till omskärelse av pojkar, skriver Magnus Grabe.Bild: ArkivFoto: Ingemar D Kristiansen 1999
Extremerna möts i frågan om manlig omskärelse: företrädare för närmast villkorslös utövning av religionsfrihet kolliderar med talesmän för de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen.
Fakta blandas osakligt med ideologier. Bakgrunden är en nyligen avkunnad dom i Tyskland. Frågan var också i fjol uppe på högsta juridiska nivå i Kalifornien. Och i Zürich har universitetssjukhuset tillsatt en expertgrupp som ska utreda hur läkare ska förhålla sig till manlig omskärelse.
Circumcision, avlägsnandet av förhuden på penis, är en av de äldsta kirurgiska gåtorna. Som nämns av Elisabeth Elgh på Aktuella frågor den 1 augusti, utfördes manlig omskärelse i faraonernas Egypten, och kanske långt dessförinnan, långt före den förgrening som lett till dagens stora religiösa samfund.
Vetenskapligt och i ett historiskt perspektiv går det inte att finna en saklig och rationell förklaring till omskärelse av pojkar.
Omskärelse har högt symboliskt värde i judendomen, men alternativ namngivning utan omskärelse finns: brit shalom.
Inom islam är manlig omskärelse en rit som vuxit fram och sannolikt fått en religiös prägel därför att det redan praktiserades i Mellanöstern lång före födelsen av profeten Mohammed, som själv var omskuren. Omskärelse står inte nämnt i Koranen.
I många länder utförs omskärelse av pojkar inte vid födelsen utan långt efter, i motsvarande skol-åldern, inte sällan som en gruppritual.
I litteraturen och konsten finns otaliga beskrivningar av manlig omskärelse där det skildras som alltifrån en varsam kirurgisk åtgärd till en grym kollektiv stympning.
I Afrika söder om Sahara, förekommer omskärelse på många olika håll. Det finns också beskrivningar från Amerika och från aboriginer i Australien långt in-nan kolonialismen.
Den höga förekomsten av manlig omskärelse i USA under 1900-talet hänger nog ihop med den viktorianska moralismens traditioner och det som beskrivits som farorna med masturbation, samt hygieniska skäl.
Förhuden kan medföra en liten ökad risk för urinvägsinfektion hos nyfödda pojkar. Omskärelsens skydd mot peniscancer, en ovanlig form av cancer, är mer kontroversiell. Men det föreligger ett samband mellan peniscancer och ett vårtvirus, human papillomvirus (HPV), precis som för livmodercancer hos kvinnor, men oberoende om mannen har genomgått omskärelse eller inte.
Manlig omskärelse är på tillbakagång i västvärlden sedan ett par årtionden. Studier i Öst- och Sydafrika visar att omskurna män löper mindre risk för hiv-infektion, men det finns inget stöd för att det skyddar deras sexuella partners, oberoende av om de är män eller kvinnor.
Världshälsoorganisationen WHO och FN:s organ mot hiv, UNAIDS, har gett ut tydliga rekommendationer för hur omskärelse ska utföras och integreras i de nationella programmen i kampen mot hiv i högriskländer. Men det är inte nödvändigtvis ett argument för omskärelse av män i Sverige.
Riskerna kring manlig omskärelse är inte obetydliga och på akutmottagningarna har vi urologer genom åren sett små killar med svåra blödningar, besvärliga infektioner, mycket smärtsamma tillstånd, tillika traumatiserade pojkar. Därför måste omskärelsen vara väl genomtänkt och utförd på ett medicinskt korrekt sätt.
Den religiösa traditionen får inte vara avgörande och styra över de kirurgiska principerna. Vi lever inte längre under faraonernas styre eller medeltiden.
Det finns tydliga medicinska anledningar till omskärelse som till exempel en trång förhud (fimosis), lokala infektioner, smärtsamma samlag till följd av sårbar förhud och misstanke om cancer. Det ska skötas av läkare i enighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Rituell omskärelse måste följa exakt samma kvalitetskrav i full respekt för de mänskliga rättigheterna, barnkonventionen och lagar. Men här kommer en svår tolkning av barnets rättigheter och föräldrarnas rätt till inflytande in.
Omskärelse kan varken jämföras med barndop, som på inget sätt innebär ett psykiskt eller fysiskt trauma, eller kvinnlig omskärelse, som är en grym stympning med tydligt syfte att bemästra kvinnans framtida roll som fri kvinna.
Men illa utförd omskärelse av små pojkar kan jämställas med omskärelse av flickor. Därför måste det före-ligga ett tydligt regelverk som har accepterats av läkare, jurister, Socialstyrelsen och företrädare för de berörda religiösa samfunden utan moraliska eller emotionella inslag.
En icke helt trivial fråga är vem som skall finansiera ingreppet, när det inte betraktas som medicinskt motiverat, utan som en rituell eller kosmetisk åtgärd. Det är inte självklart att det skall vara skattebetalaren.
Som Sara Johnsdotter så tydligt framför det på Aktuella frågor den 1 augusti, finns det inget enkelt svar på denna mycket komplexa kirurgiska fråga, inga självskrivna rättigheter och plikter. Det kan inte anses som främlingsfientligt att debattera omkring detta ingrepp när vetenskapliga starka skäl saknas för att omskära pojkar.
Men ska pojkar omskäras måste det ske på ett kirurgiskt korrekt sätt. Jag är inte övertygad om att så alltid är fallet.
 
Magnus Grabe

Fredag 3 augusti 2012

Skribenten

Magnus Grabe är överläkare och docent i urologi vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.
Gå till toppen