Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Per T Ohlsson: Den store olympiern

Johannes Sigfrid Edström gjorde en jämförelsevis blygsam insats på arenan. Vid sidan uträttade han desto mer.

London-OS: House of Flags vid parlamentet.Bild: Foto: Eric Gay
De trettionde olympiska sommarspelen är i full gång i London. Halvvägs in i tävlingarna har den stora svenska framgångsvågen uteblivit, men den kommer kanske. Ty just London förknippas med svenska triumfer. Förra gången det begav sig där, 1948, tog Sverige 17 guldmedaljer, 11 silver och 17 brons. Bara USA var bättre.
För Sverige har årets OS också en annan historisk dimension: spelen råkar sammanfalla med hundraårsminnet av olympiaden i Stockholm. Det har bland annat satt spår i bokutgivningen med flera utmärkta skildringar av OS 1912, varav gamle Sydsvenskankollegan Åke Jönssons magnifika Vägledning till Solskensolympiaden står i en klass för sig.
Så i väntan på blågula sensationer kan det finnas anledning att ytterligare fördjupa sig i OS-historien och erinra om Sveriges viktigaste olympier någonsin.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen