Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

"54 år är ingen ålder"

54 år är ingen ålder på en ryttare. Så visst får Rolf-Göran Bengtsson en chans till OS-guld i Rio de Janeiro 2016? Eller?

En hoppryttare är inte bara aktiv, utan tränare också. Lever med ett stall av adepter i olika utvecklingsfaser. Unga hästar skolas in, topphästar ska leverera.
Många ryttare fortsätter på högsta nivå längre än i andra idrotter. Trots allt är det ju hästen som gör grovjobbet, även om ryttaren naturligtvis också måste ha en bra fysik.
Tittar man på årets OS-final i hoppning, är det dock lätt att bli nerslagen. I princip alla toppryttare är tio år yngre än vad RGB är i dag.
Men Rolf-Göran Bengtsson står mitt i en framgångsrik karriär. Han har en förstaplats på världsrankingen att försvara och den årliga världscupen är en morot på högsta tävlingsnivå. Han lever inte som många andra idrottare i en fyraårscykel, där OS är det givna målet.
RGB kan besegra sin egen ålder.
Han har dagliga drivkrafter som kan bära honom ända till Rio, om han bara har någon som kan bära honom.
17 år är ingen ålder på en häst.
I dag 13-årige Casal La Silla kan vara en OS-häst om fyra år. RGB:s förstaval Ninja är 17 och snuvades på OS-starten av en infektion. Men någonstans där går gränsen för en hopphästs karriär.
Fyra år är en lång tid att hålla Casal på toppen – men en väldigt kort tid för att hinna forma en ny olympisk hopphäst. Förmodligen för kort.
Casals ålder är ett större problem än RGB:s.
Beskedet om Casals skada kom som en total kalldusch. Ett sådant där ögonblick när allting plötsligt står still och skallen blir tom.
Förstå då hur de känns för de aktiva själv. Att få OS-drömmen krossad på startlinjen, framför allt för de som vet med sig att guldmedaljen är inom räckhåll.
Alla timmar av slit, noggranna förberedelser, mental uppladdning – och att sen inte få chansen.
Visst är det tufft för dem som snubblar på mållinjen, som förlorar med en centimeter eller en knappt mätbar tidsrymd. Men de har i alla fall haft möjligheten.
Det måste vara lättare att vara häst en sådan här dag. Casal anade inte ens att hennes nageltrång lurade oss på en nagelbitare.

Therese Alshammar och Rolf Göran Bengtsson var två av de största guldhoppen. De fick aldrig chansen att visa vad de kunnat göra och det svider mest ur svensk synvinkel i detta OS.
"Tessans" oflyt känns som den allra svåraste smällen ändå. SOK lämnade något slags öppning för en satsning fram till Rio och hon har inte stängt dörren själv än.
Hon är på många sätt ett fenomen och skulle unna henne att kunna få ha OS-gulddrömmen levande.
Men det är tyvärr en fri fantasi.
39 år är ingen bra ålder för en simmare.
Gå till toppen