Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Disciplin och mental styrka gav dansant framgångssaga

För Per Arthur Segerström är balettdans inte något vanligt jobb. Hov- och premiärdansören som också pryder ett frimärke tycker att dans är en livsstil.

Per Arthur Segerström känner sig lycklig för det mesta. Och han trivs med sitt arbete på Ulriksdals Slottsteater Confidencen.Foto: Bertil Ericson, ScanpixBild: Bertil Ericson, Scanpix
Per Arthur Segerström dansade i 35 år. Från fyllda sju år till 42. Efter grundskolan blev det inget gymnasium, utan Kungliga Teaterns Balett. Fram till pensioneringen tränade han tio timmar om dagen. Mellan tio och fyra på dagen och mellan sju och tio på kvällen. Varje dag. Med nödvändighet blev det mellan sju och tio klädbyten dagligen.
– Dansa är ett sätt att leva, en livsstil. Den går inte att släppa efter kontorstid. Dansen har tagit all tid, 24 timmar om dygnet. När jag inte tränade, vilade jag och tänkte på dans.
Den hårda träningen fordrar god fysik så att man inte ”går sönder i första taget”.
Därtill disciplin och mental styrka. Många bryter samman av nervositet inför föreställningarna. Men inte Per Arthur Segerström.
Ända sedan han och den ett år äldre systern började med balett tränade han oförtrutet. Distraktioner som fotboll ägnade han sig inte åt. Motgångar och funderingar på att hänge sig åt något annat viftade han bort. Han är inte den som ältar. Lyckligtvis hade han under tonåren fått bevis på att träningen fungerade – han fick till rörelserna.
Elva års träning ledde till en första roll på Kungliga Operan: Nötknäpparen. Det blev ett genombrott. Erkännandena följde slag i slag. Han blev solist, premiärdansör och hovdansör. Dessutom pryder han, tillsammans med Anneli Alhanko, det första svenska frimärket med balettmotiv, som visar en scen ur Romeo och Julia.
– Det är roligt, konstaterar han.
Men balettens hårda träning hade avigsidor. Tid med familjen eller för några fritidsaktiviteter var det ytterst sparsamt med. Och självklart värkte kroppen – i 35 år.
– När man tränar så hårt är det klart att det alltid gör ont någonstans. Men det är inte alltid farligt ont, utan mer muskelbristningar och stelhet. Glädjen av att dansa var nog så stor att jag betraktade smärtan som en bagatell.
Till slut sade dock kroppen ifrån när han gjorde illa ryggen under en föreställning. Den blev 42-åringens sista dans. Sedan pensioneringen har nu 18 år gått.
Därmed inte sagt att han lagt dansen bakom sig. Han har varit och är verksam som regissör och koreograf till både opera och teater.
Vid Ulriksdals Slottsteater Confidencen ägnar han sig åt allsköns uppgifter – från pappersarbete och ridådragning till utformning av repertoaren.
Har du missat något på grund av hängivenheten till dansen?
– Nej. Tvärtom, det har bara varit positiva upplevelser, säger Per Arthur Segerström.

Per Arthur Segerström

Gör: Vd för Stiftelsen Ulriksdals Slottsteater, tidigare balettdansare. Aktuell med Trollflöjten på Ulriksdals Slottsteater Confidencen.
Bor: Stockholm.
Familj: Fru och en tioårig dotter som går på Adolf Fredriks Musikskola. Hund.
Aktuell: Fyller 60 år på söndag, den 12 augusti.
Om Confidencen: ”Vi är rätt ensamma om att bara använda levande ljus som på 1700-talet.”
Lyssnar helst till: ”P1. Eftersom jag arbetar med musik på dagarna vill jag ha det musikfritt hemma.”
Bästa hemmasysslan: ”Matlagning. Det har jag haft tid till sedan pensioneringen.”

Karriär i korthet

Kungliga Teaterns Balettskola, Kungliga Teaterns Balett, där han blev solist och sedermera premiärdansör.

Sveriges första hovdansör.

Gå till toppen