Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: Invandring - en utmaning för Europa

Invandringen har tillåtits bli syndabock för en rad fullständigt orelaterade problem.

Det skriver Peter Sutherland, FN:s särskilda sändebud för migrationsfrågor, och Cecilia Malmström, kommissionär i EU med ansvar för inrikesfrågor.

Antirasistisk demonstration i Rom.Bild: Arkivfoto: Andrew Medichini
Europa befinner sig i en besvärlig situation när det gäller invandring. Mittenpartier hålls som gisslan av främlingsfientliga partier och lägger sig till med deras retorik för att nå fram till oroliga väljare, medan invånare med utländsk bakgrund marginaliseras allt mer i skolor, städer och på arbetsplatser.
Trots den höga arbetslösheten i många europeiska länder står många arbetsgivare samtidigt utan den arbetskraft de behöver. Det råder brist på ingenjörer, läkare, sjuksköterskor, jordbruksarbetare och vårdpersonal.
Den rådande misstron mot invandring är inte helt och hållet ogrundad. Många samhällen har polariserats och det oroar givetvis invånarna. Men att lägga skulden på invandrarna är fel och förvärrar situationen. Vi har alla del i att det ser ut som det gör.
Invandringen har tillåtits bli syndabock för en rad fullständigt orelaterade problem. Osäkerheten, som orsakas av till exempel den världsomspännande ekonomiska krisen, debatten om Europas framtid och framkomsten av nya tillväxtländer, tar sig uttryck som drabbar invandrare. Det är inte bara orättvist, det förhindrar lösningar på de verkliga problemen.
Europas länder måste en gång för alla erkänna att de, liksom USA, Kanada och Australien, är invandringsländer. Andelen utlandsfödda är i flera europeiska länder, som Spanien, Storbritannien, Nederländerna och Grekland, ungefär lika stor som i USA. Trots det gör Europa inte de investeringar som krävs för att integrera nyanlända i skolor och arbetsplatser. Inte heller har vi gjort tillräckligt för att omforma den offentliga sektorn så att den tillgodoser ett samhälle med många olika gruppers behov. Det avgörande är inte hur många invandrare EU tar emot, utan insikten om hur och på vilket vis de samhällen vi redan lever i, är sammansatta.
Det är ironiskt att främlingsfientliga känslor frodas just nu när globala förändringar vänder människoströmmarnas riktning mot helt nya migrationsmål. Entreprenörer, högutbildade och de som strävar efter ett bättre liv söker sig till Brasilien, Sydafrika, Indonesien, Mexiko, Kina och Indien. Det närmsta decenniet kommer de flesta att söka sig till klotets södra hälft. Västvärlden är inte längre det förlovade landet och det kommer att påverka Europas globala konkurrensförmåga.
Aldrig tidigare har Europa haft en så åldrad befolkning. Antalet människor i arbetsför ålder sjunker snabbt och kan vara nästan en tredjedel färre runt 2050. Det får enorma konsekvenser för Europas välfärdsmodell, för städernas vitalitet, för innovations- och konkurrensförmågan, samt för förhållandet mellan generationerna när många gamla är beroende av få unga.
Historien har visat att samhällen som välkomnar nya befolkningsgruppers energi och vitalitet lyckas bäst i den internationella konkurrensen. Ändå har Europa slagit in på motsatt väg och förstärker gränserna mot omvärlden.
Men allt hopp är inte ute. Europa har genom en kombination av handlingsförlamning och kortsiktighet själv försatt sig i den nuvarande situationen. Det finns alltså gott utrymme för förändring och vissa ljuspunkter kan skönjas på olika håll i Europa.
Ta Sverige som har förändrat sin invandringspolitik och låter arbetsgivarna söka den arbetskraft man behöver (systemet ger svenskar och EU-medborgare företräde). Tidigare skulle sådana reformer ha inspirerat Europa, i synnerhet mot bakgrund av den svenska ekonomins relativa styrka under den globala krisen. Nu väcker de istället ssintresse i Australien och Kanada.
I det lilla pågår projekt för att få in personer med utländsk bakgrund vid polisen, brandkåren och i medierna, så att dessa institutioner får en personalsammansättning som bättre avspeglar det samhälle de ska verka i.
Det finns många sätt att främja integration och en framgångsrik integration ökar sannolikheten för att befolkningen är positiv till en öppnare invandringspolitik.
Betydelsen av de tidiga barnaåren och utbildningsprogram som förmår överbrygga klyftorna mellan inföddas och invandrares barn är väl kända. Vi vet hur avgörande det är att få jobb under integrationsprocessen, hur invandrares särskilda kunskaper kan tas tillvara, hur vi erbjuder den bästa arbetslivsträningen och undgår diskriminering i anställningsprocessen. Det som måste till är en politisk vilja att tillämpa all denna kunskap.
Förra året, under den arabiska våren, missade EU en historisk möjlighet att börja binda samman Medelhavets stränder genom att inte öppna dörren för studenter, entreprenörer och andra nordafrikaner. Nu gör EU ett försök att närma sig grannarna i söder med frihandelsavtal, visumlättnader för universitetsstuderande, tillfälliga arbetskraftsprogram och incitament som ska locka entreprenörer.
Inget land är isolerat när det gäller migration och inget land kan ta sig an den på egen hand. Just nu förändras migrationen radikalt och det gäller att utveckla lösningar och system som fungerar i den nya verkligheten. Lyckas det kan människors rörlighet bli en av detta århundrades stora tillgångar.
 
Copyright Project Syndicate 2012
Översättning Karen Söderberg
Peter Sutherland är styrelseordförande för investmentbolaget Goldman Sachs International och London School of Economics samt FN:s särskilda sändebud för migrationsfrågor.
Cecilia Malmström är kommissionär i EU med ansvar för inrikesfrågor, mellan åren 2006 och 2010 var hon EU-minister (FP) i Sveriges regering.
Gå till toppen