Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Hon klarade inte pressen

Pressen på unga vuxna är tung. Och ännu tyngre blir den när föräldrar tjatar – och tävlar om hur bra det går för deras barn. Det menar tjugoåriga Whitney Sokpolie i Malmö.

”Våra föräldrar hade en annan uppväxt, i en annan tid”, menar Whitney Sokpolie.Bild: Foto: Henrik Rosenqvist
”Det är så lätt för föräldrar att säga att vi inte gör något. Men de varken vet eller ser vad vi gör. Visst, jag förstår att de kan bli oroliga. Problemet är att de inte förstår oss och tror att vi bara leker runt. De hade en annan uppväxt, i en annan tid. Kanske, som min mamma, inte ens här i Sverige. Ändå tjatar de och pressar en, så att den egna oron bara blir ännu värre. Till slut kan det bli som det var för mig innan, att jag helst drog mig undan familjen för att jag inte orkade med allt.
När jag tog studenten för två år sedan var allt klart. Jag skulle till USA och studera statsvetenskap. Från början var min mamma inte så positiv, men sedan blev hon stolt. Jag reste iväg med min dåvarande väninna och läste mitt första år. Men sedan hände en massa saker och när jag kom hem över sommaren mådde jag inte alls bra. Det hela slutade med att jag inte åkte tillbaka. Det var tungt, jag var helt knäckt. Jag hade ju satsat så mycket på det här. Plötsligt var jag utan riktning, tvungen att tänka om.
Under året som nu har gått har jag gjort allt för att få ett jobb så att jag kan stå på egna ben. Jag har sökt hur många som helst. Just nu håller jag i alla fall på att ta körkort. Min dröm är att jobba för FN, Läkare utan gränser eller med diplomati. Jag vill hjälpa människor och förändra. Varken jag eller mina kompisar festar särskilt mycket. Själv går jag upp åtminstone runt nio, för att vara tillgänglig på dator och telefon.
Redan tidigare kände jag press hemifrån att göra bra ifrån mig, att mamma skulle kunna vara stolt. Efter USA kom dessutom skammen. Vad skulle omgivningen tycka? Vuxna tävlar verkligen om hur bra det går för deras barn! Föräldrar skryter för varandra om allt deras barn gör. Dessutom dök det här med släkten upp, vad vi skulle säga till släktingar som ringde. Det här är ett jättejobbigt och vanligt problem.
Men vi som är unga är pressade redan som det är. Vi måste få leva våra liv, göra våra misstag och egna val. Att hela tiden försöka bevisa att man duger, samtidigt som man inte själv vet vad man kan ännu, kan nästan göra en mentalt störd. Själv blev jag så stressad att jag fick en massa hudproblem och gick ned för mycket i vikt.
Samtidigt är min mamma en förebild för mig. Hon har verkligen fått kämpa och jobbar hårt. Men jag känner att jag inte, som hon, skulle klara att jobba tolv timmar om dagen. På sistone har hon lugnat sig, hon tjatar inte lika mycket. Till viss del är det ju faktiskt också bra att lyssna på sina föräldrar. Jag har också blivit mer öppen och på det sättet har vår relation blivit mycket bättre.
Nu tänker jag att det är upp till mig att bevisa att den som inte tror på mig har fel. Se till att fixa min framtid. Det är aldrig försent.”
Läs alla artiklar om: Tröskeln till vuxenlivet
Gå till toppen