Kultur & Nöjen

Med arbetarna i fokus

Arbetsliv. Såg det verkligen ut så här på svenska industrier för bara trettio eller fyrtio år sen? Så skitigt, bullrigt och rökigt? Jo, det gjorde det.

Och det är mycket tack vare nyligen bortgångne fotografen Jean Hermansons bilder, som vi vet.

Med Jean Hermansons bortgång försvinner en viktig länk till det svenska reportagefotografiets guldålder under 1970-talet.
Det var en epok då Sverige upptäckte sig själv och världen – och då det fanns pengar nog att bekosta långa reportage.
– En otroligt viktig fotograf i svensk fotohistoria, en fotograf som gjorde något som få eller inga andra gjorde, säger Ingrid Nilsson, tidigare chef för fotoenheten vid Malmö museer och idag chef för Preus museum i Norge.
– Han verkade också i en speciell tid och hade ett eget intresse för att dokumentera svenskt arbetsliv. När vi visade hans bilder på Malmö museer, trodde en del att bilderna från svenska industrier på 1960- och 1970-talen var tagna i tredje världen, säger Ingrid Nilsson.
I Jean Hermansons fall resulterade arbetet i tre tongivande böcker: ”Byggnadsarbetare” (1969), ”Nere på verkstadsgolvet” (1971) samt ”Dom svarta” (1979).
– Han och Folke Isaksson gjorde de här böckerna på eget initiativ, för att de tyckte det var viktigt. Det var nog inget de blev rika på direkt, säger Ingrid Nilsson.
Bildjournalisten Torbjörn Andersson menar att Hermanson varit en viktig förebild.
– Han har varit vägledande i sitt sätt att lyfta fram arbetarnas tuffa villkor – och jag tror säkert att fackföreningarna har haft nytta av hans bilder. Idag är det stor skillnad, man kommer inte in i industrierna på samma sätt. På det sättet var det bättre förr.
Både Ingrid Nilsson och mångårige Malmöfotografen Pierre Mens lyfter fram Jean Hermansons skicklighet som kopist, alltså i mörkrummet.
– Hans svartvita bilder är fantastiska, likaså var hans teknik. Han kunde slita en hel dag med kopieringen av en bild. Många av de bilderna hade inte gått att ta idag, modern teknik har sett till att de miljöerna försvinner.
– När vi tryckte boken med hans bilder 2005 var han på tryckeriet om och om igen. ”Det ska vara mer svart, mer svart” sa han varje gång, berättar Ingrid Nilsson.
Under början av 1980-talet gick Jean Hermanson över till att filma. Då inleddes också samarbetet med journalisten Torgny Schunnesson.
– Vi hade ett väldigt nära samarbete med varandra i 20-25 år. Det var ett privilegium att känna honom och jag saknar honom. Han lämnar ett enormt arv efter sig, inte bara hans familj utan hela hans liv var som en lång dokumentärfilm.
Samarbetet ledde till flera dokumentärfilmer från Hermansons hemstad Malmö, bland annat ”Kärlek och vilja” om Möllevångstorget. Samma plats fortsatte Jean Hermanson att dokumentera i många år, ett arbete som fortfarande inte publicerats.
Malmö museer äger idag bara ett hundratal kopior, bilder från ett dokumentationsprojekt av Möllevången som Jean Hermanson utförde i början av 1980-talet. Resten av arkivet jobbade fotografen med under de senaste åren.
– Vi förde en diskusson om hans arkiv i samband med utställningen 2005. Men jag tror inte han själv var klar med sina bilder, han hade börjat plocka och kopiera tidiga bilder igen från Paris, Spanien och andra resor och jag tror han gillade det arbetet, säger Ingrid Nilsson.

Jean Hermanson

Född i småländska Norrhammar 1938.
Började under slutet av 1960-talet att resa runt i Sverige och dokumentera byggnadsarbetare, något som ledde till en första fotobok 1969. Under 1970-talet arbetade han tillsammans med författaren Folke Isaksson, också med dokumentärfoto. Han reste också i Afrika, Vietnam och Spanien.
Gjorde under 1980- talet dokumentärfilmer om bland annat Möllevången och Malmö strumpfabrik.
2005 fick han Sydsvenskans kulturpris.
Jean Hermanson avled i torsdags, 74 år gammal.

… om Jean Hermanson

"Nu hoppas jag innerligt att hans arkiv och negativ tas om hand. Det är en viktig del av både svensk samtidshistoria och fotohistoria, en unik skildring av industrialismens Sverige."

Ingrid Nilsson, tidigare chef för fotoenheten vid Malmö museer, idag chef för Preus museum i Norge.

"Jag kommer att minnas honom som fotograf och som vän, han gillade att snacka och vi pratade i telefon nästan varje dag. Hans humor. Det måste man gilla när man jobbar på fältet, att prata med folk. Och det kunde han. Hans verkstadsbilder kommer att gå till historien."

Micke Berg, fotograf.

"Jean var en medkänslans fotograf. Man kan ibland tycka att realism är tråkigt, men Jeans bilder var också stor poesi."

Torgny Schunnesson, journalist och filmare.

Gå till toppen