Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: Kippavandring visar ett annat Malmö

Ilmar Reepalu (S) har gång på gång uttryckt sig oacceptabelt, okunnigt och ovärdigt om den judiska minoriteten i Malmö.

Det skriver ­Birgitta Ohlsson (FP), ­Sveriges

EU- och demokrati­minister inför lördagens kippavandring.

Det finns också ett Malmö som har en berättelse om toleransens, solidaritetens och öppenhetens stad, skriver Birgitta Ohlsson. 1945 tog Malmö emot 30 000 överlevande från nazisternas koncentrationsläger. Människor som sett helvetet möttes av Malmö­bor som öppnade upp sina hem och arbetade för Röda Korset.Bild: Arkivfoto: Sydsvenskan 1945
På jobbet berättar R. aldrig att hon är judinna. Den råa stämningen mot judar när arbetskamraterna diskuterar Mellanösternkonflikten gör henne rädd.
S. gömmer alltid Davidsstjärnan i halskedjan under tröjan. Det sista han vill är att basketkompisarna ska få reda på att han är jude.
Makarna A. stoppar undan sin Menorah – den judiska sjuarmade ljusstaken – när grannarna kommer förbi på kaffe. Den judiska identitetens symboler stängs raskt in i ett skåp.
Familjen E. känner ingen framtid för judar längre utan flyttar.
J. hinner knappt lämna synagogan innan kippan stoppas ner i ryggsäcken. Att sätta sig på bussen med kippan på skulle aldrig falla honom in. Att dölja sitt judiska arv är en gammal reflex. På samma sätt som hans föräldrar som bägge överlevde Förintelsen först i vuxen ålder berättade att han var jude. Allt för att skydda honom från antisemitism.
Det handlar inte om otäcka stämningar från förr utan berättelser från dagens Malmö. CNN, Reuters och BBC har rapporterat om antisemitismen lokalt.
Exemplen är många. Hur rabbinen utsätts för hatbrott på öppen gata och får läskburkar kastade efter sig. Hur ungdomar tvingas byta skola för att de mobbas som judar. Hur den judiska fotbollsklubben Hakoahs spelare får höra ”jävla judar” under match. Hur låg- och mellanstadiebarn på den judiska församlingens sommarläger utsätts för en skrikandes mobb skanderande ”Judejävlar. Ni ska gasas. Heil Hitler”.
Simon Wiesenthal-centret uppmanar judar att inte resa till Malmö. OSSE:s (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) rapportör uttrycker oro över situationen i Malmö, så även Hannah Rosenthal, Barack Obamas speciella sändebud för att motverka antisemitism.
Mitt i allt detta finns ett malmöitiskt kommunalråd, Ilmar Reepalu (S), som gång på gång uttryckt sig oacceptabelt, okunnigt och ovärdigt om den judiska minoriteten.
Judehatet är på frammarsch i delar av Europa, på samma sätt som islamofobin och antiziganismen ökar.
I skuggan av den ekonomiska krisen växer främlingsfientliga partier. I det grekiska riksdagsvalet fick nynazister 7 procent och ungerska Jobbik går framåt. Antisemitismen är samtidigt institutionaliserad i Mellanösterns diktaturer. Den föds och göds världen över av såväl högerextremister som våldsbejakande islamister och extrema vänsterautonoma grupper vars kritik mot staten Israels politik stundom övergår till rena antisemitiska stereotyper.
Undersökningar visar att trots att toleransen ökar i Sverige, har antisemitiska åsikter inte minskat i samma omfattning. Synagogor, judiska skolor och institutioner behöver ökat skydd. Regeringen har därför satsat 4 miljoner kronor för att öka säkerheten för den judiska minoriteten.
Men det finns också en annan berättelse om Malmö. En berättelse om toleransens, solidaritetens och öppenhetens stad.
Toleransens Malmö där en judisk församling etablerades redan 1871, bara ett år efter att lagen avskaffats som förbjöd judar att bosätta sig utanför Stockholm, Göteborg, Norrköping och Karlskrona.
Öppenhetens Malmö som stolt välkomnat flyktingar från hela världen.
Solidaritetens Malmö som 1945 tog emot 30 000 överlevande från nazisternas koncentrationsläger. Människor som sett helvetet möttes av Malmöbor som öppnade upp sina hem och arbetade för Röda Korset.
När en ny våg av antisemitism nådde Polen i slutet av 1960-talet och landets judar gjordes stats-lösa kom många till Malmö.
I morgon kan vi tillsammans visa detta Malmö igen! För berättelsen om Malmö skrivs av Malmöborna själva genom aktiv handling.
Klockan 11.45 samlas vi vid synagogan för en kippavandring som avslutas med en manifestation på Möllevångstorget, där jag, Willy Silberstein, ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism, och Luciano Astudillo, ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse, talar.
Manifestationen arrangeras av Malmöbon Sofia Nerbrand tillsammans med Jehoshua Kaufman som har tagit initiativ till tidigare kippavandringar.
I samband med kippavandringen tänker jag på Nobelpristagaren och Förintelseöverlevanden Elie Wiesels ord:
”Motsatsen till kärlek är inte hat. Motsatsen till kärlek är likgiltighet.”
Att delta vid kippavandringen i morgon är att vägra vara likgiltig inför antisemitism, fördomar och intolerans oavsett vem det drabbar. Att visa världen att ett annat Malmö är möjligt.
Birgitta Ohlsson
Fredag 17 augusti 2012

Skribenten

Birgitta Ohlsson är Sveriges EU- och demokratiminister (FP). Hon har tidigare varit Folkpartiets utrikespolitiska talesperson.
Gå till toppen