Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

Hermans krig

Herman Lindqvist övertygar oss om att hans liv är minst lika viktigt som franska revolutionen eller kronprinsessans bröllop, skriver Åke Leijonhufvud.

Mitt i allt. Albert Bonniers förlag.

Titel: Mitt i allt. 
Författare: Herman Lindqvis
Förlag: Albert Bonniers förlag.
”Mitt i allt” kallar Herman Lindqvist sina memoarer. Det är en talande titel. Herman Lindqvist har alltid varit i händelsernas mitt. 1968 ser han de ryska tanksen rulla på Prags gator, med egna ögon bevittnar han krigen i Biafra, Mellanöstern och Bangladesh, 1975 ser han Phnom Penh falla i de röda khmerernas händer, och på 1990-talet hamnar han i svenska folkets famn efter sina populära historieböcker och tv-program.
Alla som någon gång sett Herman Lindqvist framträda i tv kommer att känna igen sig i memoarerna. Med samma suveräna lätthet som han berättar om Stockholms blodbad och svenska kungligheters kärleksaffärer, lotsar han oss genom sitt liv, från barndomen i Helsingfors, över de många åren som utrikeskorrespondent i Asien och Mellanöstern, fram till rollen som hovets ambassadör och kronprinsessan Victorias privata historielärare.
”Mitt i allt” har blivit en riktig bladvändare. Herman Lindqvist skriver medryckande om revolutioner och blodbad, statskupper och summariska avrättningar. Man sitter där och undrar vilket krig han kommer att hamna i härnäst. Krigen tycks torna upp sig kring honom som vardagsbekymren kring vanliga människor.
Herman Lindqvist är en uppriktig författare. Han erkänner utan omsvep att utrikeskorrespondenternas önskan att kasta sig in i livsfarliga situationer i huvudsak är personlig fåfänga. Visst finns en vilja att tränga bakom de krigförandes propaganda och avslöja sanningen. Men framför allt vill man bli sedd och få beröm.
En dramatisk höjdpunkt i boken är skildringen av de röda khmerernas maktövertagande i Kambodja. Herman Lindqvist är en av de få kvarvarande västerländska journalisterna i landet. Mitt i krigets kaos – de har tagit sin tillflykt till den övergivna franska ambassaden – bevittnar han hur CIA-agenter improviserar en fest med upphittad sprit och boogie-woogie på ambassadens piano. En bild av krigets vanvett så god som någon.
Mera kontroversiell blir Herman Lindqvist när han omfamnar det svenska kungahuset, skriver kungens jultal och berättar om prinsessornas stora historieintresse. En gulligare bild av kungahuset hade knappast kunnat ges. Men kanske döljer sig här ett stänk av provokation och en känga åt kulturvänstern som gärna vill se kungen på stupstocken och prinsessorna satta i hederligt arbete.
Herman Lindqvist är en omstridd person och det är säkert ingen tillfällighet att hans memoarer råkat i blåsväder redan innan de kommit ut. Anledningen är några rader om den avlidne Uppsalaprofessorn Karl-Gustaf Hildebrand som kan tolkas som ärekränkande eftersom Herman Lindqvist i förtäckta ordalag anklagar Hildebrand för att ha varit nazist. Raderna har fått förlaget att dra tillbaka hela första upplagan och trycka en ny där det kontroversiella uttalandet korrigerats.
Men provokationen är också Herman Lindqvists livsluft. I sina memoarer skickar han giftiga pilar åt alla håll. Många kommer säkert att känna sig träffade. Men sådant får man ta i en bok som är skriven med hetta och glöd. Det viktiga är att Herman Lindqvist med sin sedvanliga schvung övertygat oss om historiens dårskap och om att hans eget liv är en minst lika viktig händelse som franska revolutionen, eller varför inte kronprinsessan Victorias bröllop.
Gå till toppen