Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Hon kastade ut sonen

För två år sedan kastade Annette Ivarsson ut sin ena son.
Hon hade fått nog. I dag har mor och son försonats.

Rätt beslut. I dag har mor och son en bra relation. Med ett par års distans tycker Björn Isaksson att hans mamma, Annette Ivarsson, gjorde rätt när hon kastade ut honom. ”Jag hade ju lovat att betala för mig hemma, men utan jobb och lön kunde jag inte det”, säger han.Bild: Foto: Peter Frennesson
För två år sedan kastade Annette Ivarsson ut sin ena son. Hon hade fått nog. I dag har mor och son försonats. Och alla de fem vuxna syskonen har lyckats flytta hemifrån.
Under flera år gnagde frågan: Hur sjutton får man sina barn flygfärdiga? De vuxna barnen flyttade ut ur och in i familjens villa i Löddeköpinge. Var det inte jobb som saknades var det lägenhet.
– Det blev ohållbara situationer till slut. Vuxna barn som satt uppe hela nätterna, spelade tv-spel och sov bort dagarna, säger Annette Ivarsson.
Själv jobbar hon som undersköterska och läser samtidigt till sjuksköterska. Hennes man och barnens styvpappa, som inte kan framträda med sitt namn på grund av sin arbetssituation, jobbar heltid. Att komma hem från en lång arbetsdag och mötas av disktravar, översvämmade tvättkorgar och sovande barn – vuxna – var provocerande.
– Till slut kastade vi ut en av dem. Måttet var helt enkelt rågat, säger Annette Ivarsson.
– Ibland är det ett tufft uppvaknande som krävs, säger Annettes man, som själv har tre utflugna barn.
Tre av de vuxna barnen har flyttat ut hyfsat smärtfritt. Med två av sönerna, Björn och Ulf Isaksson, 25 och 24 år, har det varit svårare. En av dem, Björn, var den som blev utkastad på studs den där dagen för två år sedan.
– Han hade fått en riktigt bra provanställning men efter tre månader, när den skulle omvandlas till ett fast jobb, tyckte han att han behövde ledigt. Utan att be om semester dök han bara inte upp. Han fick sparken. Jag blev så fruktansvärt arg och besviken, säger Annette Ivarsson.
Björn och Ulf Isaksson, båda hemma på besök, slår sig ner i var sin stol.
– Det där med jobbet var inte så farligt. Jag behövde semester bara, säger Björn Isaksson.
Han ler:
– Jag fick ta det som en man. Jag flyttade in hos en kompis ett tag och bodde sedan hos min faster som har en gård där jag kunde jobba.
Men Annette Ivarsson minns bråk och uppgörelser. Och framförallt känslan av att vara en dålig mamma.
– Jag kände mig som en skurk. Samtidigt var jag så besviken. Där slet vi vuxna, precis som så många andra gör, och så säger barnen att de behöver chilla.
– Ibland behöver man faktiskt det, säger Björn Isaksson, som i dag är arbetslös och bor i en etta i Landskrona, och tillägger:
– Såklart förstod jag att ni blev arga den där gången. Men det är överspelat nu.
– Ja, i dag har vi en bra relation igen, säger Annette Ivarsson.
Ulf Isaksson satt hemma och, som han säger, spelade och drack läsk och åt chips tills han var 21 år, utan driv att ta sig vidare. Efter en lång tid av påtryckningar gick socialen in och ordnade en lägenhet åt honom ett stenkast bort från familjens villa.
– Jag gick ned 40 kilo av att flytta hemifrån. Mammas mat, du vet, säger han.
Numera har han jobb på Ica Maxi, spelar inte lika mycket tv-spel, sköter sina räkningar och vet hur dyr maten faktiskt är.
– Flyger ungarna inte ut ur boet så får man putta dem. De får lära sig den hårda vägen, det funkar inte på något annat sätt, säger styvpappan.
– Du har haft en striktare hållning än jag, men i stort har jag hållit med dig. Självklart ska man stötta sina barn, men inte låta dem falla en till last hela livet. Efter att ha varit förälder i 26 år har man rätt att ha ett eget privatliv och inte ägna sin tid åt att passa upp vuxna människor, säger Annette Ivarsson.
Läs alla artiklar om: Tröskeln till vuxenlivet
Gå till toppen