När Radek var sex år och hans syster Agata fyra hade deras mor Barbara fått nog av Szczecin.
– Vi hade det inte dåligt egentligen. Pappa var sjöman och vi höll på att bygga hus, men mamma som var från en rejäl bonnafamilj i södra Polen stod inte ut med den Sovjetstödda regimen och den utbredda korruptionen. Dessutom var hon pigg på att se världen.
”Ska våra barn växa upp här och hålla på och mygla? Många andra har redan gett sig av. Vi reser också”, sa hon. Vägen ut var det fartyg där Andrzej Szymanski arbetade som kock och destinationen Kanada där några grannar slagit sig ner.
– Kvällen innan vi skulle ge oss av fick vi veta att rutten hade ändrats. Fartyget skulle gå till Finland, Sverige och Frankrike i stället. ”Då blir det så. Vi reser ändå”, sa mamma.
Familjen klev i land i Norrköping och togs emot av en avlägsen släkting, som körde dem till polisen i Stockholm. Där inkvarterades de på en flyktingförläggning.
– Vi kallade den för Grand Hotell eftersom vi fick mat serverad tre gånger om dagen. Några polska zigenare som var där hade kartlagt det svenska samhället på djupet. ”Säg att ni vill till Falkenberg, det är ett bra ställe”, sa de. Och så blev det.
Föräldrarna hoppade över introduktions- och språkkurser och jobbade hårt från början, först svart, sen vitt när familjen fått uppehållstillstånd. Barbara Szymanska pushade, lyfte och vakade över sina ungar, de som skulle lyckas i det nya landet.
När Radek gick i sexan öppnade föräldrarna Café Koppen där de serverade lunch och fika.
– De jobbade tolv till sexton timmar om dygnet och meningen var att vi barn skulle sköta oss själva mera. Och visst, syrran gjorde det, men jag skolkade och spelade fotboll tio timmar om dagen i stället.
Hans fina betyg rasade. Mamma kopplade nytt grepp och betygen blev bättre igen.
– Syrran fick stipendier för att plugga utomlands. Jag brukar säga att hon räddar världen. Hon har läst internationella relationer, är specialiserad på Ryssland och Afrika och engagerad i kvinnors rättigheter. Jag gör världen fetare genom att utveckla program som håller fast folk framför datorn, skojar Radek Szymanski och skrattar. Det gör han ofta.
Han funderar länge på vilka motgångar han mött i sitt liv. Han tänker högt om sjukdom i familjen, en kort period av arbetslöshet, vilsenheten när utbildningen var klar, men nej, han kommer inte på någon riktig motgång.
– Jag försöker leva här och nu. Jag gräver inte ner mig i det som har varit och som jag ändå inte kan göra något åt. Jag planerar fotbollsträningen noga två veckor framåt, men oroar mig inte för framtiden och det som kanske aldrig händer.
Ett par skador i 17-årsåldern satte stopp för Radek Szymanskis fotbollsspelande, men någon toppspelare hade han ändå aldrig blivit, säger han.
En tränare i Falkenbergs FF som lagt märke till hans ledartalanger erbjöd honom några år senare att bli tränare för 13-åringar. Och då fick Radek Szymanski gå den kurs i mental träning som satte djupa avtryck i hans 23-åriga hjärna och påverkade hans inställning till hur livet kan levas.
– Jag lärde mig helt nya sätta att tänka om motivation och träning och hur man kan se på det som händer. Jag har så mycket kvar från den där kursen, varje dag tänker jag på den.
Själv får han träna på att hålla sin vinnarlust i styr när han nu är huvudtränare för Kvarnby IK:s P97-lag. Men spelar han beach-volley och hans polare tar det som lek, då är Radek Szymanski hellre domare eller publik. Och salsa, som han började med för att komma ut och träffa folk under en hård arbetsperiod, blev snabbt en besatthet. Han tog en intensivkurs och dansar helst tre-fyra gånger i veckan.
Just nu ser han fram emot en tredagarstur till Berlin med dans tolv timmar om dagen.
– Utmaningen med salsa är att planera tre danssteg framåt samtidigt som man känner rytmen och leder tjejen så att inte hon behöver tänka.
På frågan om han också tävlar när han dansar, svarar Radek Szymanski ja.
Och rodnar.
Radek Szymanski
Aktuell: 30 år den 11 september.
Familj: Föräldrarna Andrzej och Barbara i Falkenberg. Syster Agata i London. Träffade i juli ”en skön brud”, Agata, på ett bröllop i Polen.
Bor: På Sallerups- vägen i Malmö.
Är: Interaktionsdesigner. Utvecklare på Logica.
Framtiden: ”Jag älskar Berlin och vill bo och arbeta där en tid, nu när jag har träffat henne ... Och skaffa familj, och att ett lag jag tränar vinner Champions League.”