Sverige

Drömmen om dåtiden

För SD-ledaren tycks det vara naturlag att människor inte kan blandas.

Det blåste hårt utifrån Hanöbukten och Jimmie Åkesson hade fullt sjå att hålla ordning på sina fladdrande manusblad där han stod i talarstolen.
Ett par hundra supportrar hade kommit för att lyssna på hans sommartal i gästhamnen hemma i Sölvesborg.
Scenen var smyckad med blåklockor och gula prästkragar och Åkesson talade om svenskhet.
Att han var stolt över att vara svensk.
Stolt över "de tusentals och åter tusentals som fallit i strid för att försvara vårt land och vår frihet".
Historien
Några veckor efter sommartalet i Blekinge träffar jag Jimmie Åkesson i riksdagshuset i Stockholm och frågar vad han egentligen syftade på den där augustidagen.
Vilka är alla de svenskar som "fallit i strid" för vår frihet?
– Många svenskar har fallit i krig. Det är ju en anledning till att vi sitter här i dag. Att människor försvarade vår rätt till den här lilla plätten på jorden, förklarar Jimmie Åkesson.
Men, invänder jag, är det inte tvärtom väldigt "osvenskt" att dö för frihet. I de flesta andra länder har tusentals dött i kamp mot nazism, fascism och kommunism, i strid mot utländska angripare. Sverige har ju undvikit krig i ett par hundra år.
Jimmie Åkesson skruvar en aning på sig.
– Jag förstår inte varför man måste problematisera det, säger han. Det är väl ett allmänt vedertaget faktum att väldigt många människor har stridit för Sverige och dött i krig.
Du kanske tänkte på stormaktstiden? föreslår jag. Men då slogs ju inga svenskar för friheten, då var det ju snarare Sverige som underkuvade andra.
– Ja, jag har inga stormaktsdrömmar, om det är det du tror. Jag bara konstaterade att vi som lever här i Sverige i dag, vi är en produkt av alla dem som genom århundradena dog i strid och slet på åkrarna.
– Jag är tacksam för att de gjorde det, annars hade jag inte funnits här idag.
Det har gått ett halvår sedan Sverigedemokraterna antog ett nytt idéprogram på sina landsdagar i Göteborg. SD är numera ett "socialkonservativt parti med en nationalistisk grundsyn".
Vad betyder det?
– Att politiken ska ha förankring i historien. Respekt för tidigare generationers svenskar.
Vågmästaren
Jimmie Åkesson gillar fotboll. Hans egen karriär fick en knäck när han var femton och tappade en moped på sin högerfot, men det blev i alla fall ett inhopp i Pukaviks IF:s A-lag i division sex innan politiken tog över.
Om Sverigedemokraternas första mandatperiod i riksdagen vore en fotbollsmatch så skulle Jimmie Åkesson och hans kamrater just nu vara på väg in på plan för andra halvlek.
Två år är avverkade för SD – två år till nästa val.
På partikansliet i riksdagen hänger blågula affischer: "Vi tar ansvar!" I ett inglasat mötesrum med nordiska fanor från tak till golv leder partisekreteraren Björn Söder ett planeringsmöte inför hösten.
Jimmie Åkessons rum påminner om ett studentrum. Travar med papper. En stålmanströja med loggan "SD". En polis i papp i naturlig storlek. En liten mikrovågsugn på en hylla. Samt ett barskåp i form av en fuskpatinerad, brunaktig jordglob.
Åkesson själv bär mörk kostym och lilarandiga strumpor som matchar slipsen.
Utan omsvep slår han fast att han är nöjd med partiets första halvlek i den högsta politiska divisionen.
– Vi har utnyttjat den vågmästarställning vi fick i valet. Det är det viktigaste.
Sommaren 2011 stod SD på topp i det avseendet. Det var ett år efter valet och partiets intåg i Sveriges riksdag. Ett trettiotal gånger hade SD tillsammans med de rödgröna partierna fällt regeringen Reinfeldts förslag. Utförsäljningen av Telia och Vattenfall hade stoppats. En bantning av regeringskansliet hade drivits igenom. Och regeringen hade tvingats åtgärda fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin.
I höstbudgeten ville Fredrik Reinfeldt lansera ett femte jobbskatteavdrag. Men SD och de rödgröna sa nej. En regeringskris hotade – och Jimmie Åkesson tycktes ha fingret på avtryckaren.
Under politikerveckan i Almedalen gick debutanten Åkesson omkring och myste över sin maktposition.
– Regeringen har inte lärt sig att hantera att de är i minoritet. Förr eller senare måste de börja prata med oss, triumferade han.
I sommar, ett år senare, har partisekreteraren Björn Söder skrivit brev till SD:s medlemmar och summerat det andra riksdagsårets framgångar: 249 motioner har SD lämnat in och varit tungan på vågen i ett trettiotal frågor. Men Söder beklagar samtidigt de övriga partiernas "ovilja att prata med SD" och "försök att frysa ut partiet".
"Regeringen har ändrat sin strategi i försök att mörka sina nederlag", hävdar Söder.
– Regeringen lägger sig hellre i riksdagen än tar en förlust, säger Jimmie Åkesson.
Någon regeringskris blev det aldrig i fjor. Reinfeldt backade om det femte jobbskatteavdraget med hänvisning till finanskrisen. Och Jimmie Åkessons profetia om att de andra partierna skulle tvingas förhandla med SD har inte slagit in.
– Vi har blivit en del av den politiska vardagen, påstår Åkesson. I utskotten förekommer dagligen samtal mellan oss och de andra partierna. Men det är ju inte så att jag går in på Fredrik Reinfeldts kontor och förhandlar om skattepolitiken.
I Sverigedemokraternas stora fråga – invandringspolitiken – har SD inte varit i närheten av den framgång som systerpartiet Dansk folkeparti fick i Danmark. Där lyckades Pia Kjærsgaard länge sätta agendan för en hårdare invandringspolitik. I Sverige har regeringen, till Jimmie Åkessons förtret, gjort upp med Miljöpartiet om ökad arbetskraftsinvandring och vård till papperslösa. Tvärtemot SD som vill "stoppa massinvandringen" och tvinga sjukhuspersonal att polisanmäla papperslösa som söker vård.
– Ja, Fredrik Reinfeldt har ju varit väldigt tydlig med att han inte vill ha en situation som i Danmark, suckar Jimmie Åkesson.
Muslimerna
När svenska medier berättade om somaliska flyktingar som utsatts för misshandel och trakasserier i småländska Forserum befann sig Jimmie Åkesson på semester i Turkiet.
"All inclusive" i turistorten Side med flickvännen Louise Erixon, som också hon är aktiv i partiet.
Så mycket turkisk kultur blev det inte. Ingen alls, närmare bestämt.
– Det fanns inget sånt utbud i närheten. Vi var där mest för att ta det lugnt och äta gott.
Två veckor efter sin hemkomst bestämmer sig Jimmie Åkesson för att resa till Forserum. Svarta rubriker har handlat om den somaliske busschauffören som blev slagen blodig. Om den 14-åriga flickan som blev tvingad att hälla mjölk över sig själv. Om stenkastning och rasistiska glåpord.
Nu vill SD-ledaren bilda sig en egen uppfattning.
Resan blir ett mediespektakel utan dess like.
När kommunalrådet Anders Karlsson (C) får höra att SD-ledaren är på väg skickar han ut ett pressmeddelande: Åkesson är inte välkommen.
"Med den profil SD har i integrationsfrågor skulle ett besök nu bara förvärra situationen", skriver Karlsson.
Men Jimmie Åkesson åker ändå.
På torget i Forserum möter han fler journalister än Forserumsbor. Vid fontänen ger han den ena intervjun efter den andra.
– Media har målat upp en bild som inte stämmer. Det här handlar om ett ungdomsgäng. Och de har trakasserat även andra än somalier. Forserum är inte mer rasistiskt än andra samhällen, säger Åkesson framför tv-kameror och bandspelare.
I små klungor i utkanten av torget står bybor och nickar. Det har blivit en höna av en fjäder, tycker många.
Fast allt kan inte skyllas på det där tonårsgänget, medger den lokale SD-politikern Gunnar Gadderyd, som står och lyssnar med ett paraply i handen. De som krossade fönstren till somaliska föreningen var visst vuxna människor.
– Jag hörde att det var några som satt på pizzerian och blev på lyset. Sen gick de ut och kastade golfbollar på rutorna.
Några somalier får Åkesson inte träffa. Men i en portgång en bit bort står 22-åriga Fatima Fara – hon som blev jagad av unga män som kallade henne "negerjävel" – och kikar upp mot torget.
– Alla talar om Sverigedemokraterna. Jag vet inte vilka de är och vad de gör här, säger hon stillsamt.
Partiledaren Jimmie Åkesson har sin uppfattning klar om vad som orsakat bråket i Forserum.
– Generellt i samhällen som bygger på olikheter så uppstår det konflikter. Det bara är så. Tyvärr.
Misshandel. Småflickor som jagas med motorcykel och hotas med våldtäkt. Rasistiska glåpord?
– Klart man måste fördöma en del horribla saker, säger Åkesson.
Måste det bli så här bara för att människor från olika kulturer möts?
– Ja, det kommer det alltid att bli. Konflikter kommer alltid att uppstå i mångkulturalistiska samhällen. Det är själva dynamiken.
Han får det att låta som en naturlag.
– Somalier är ju bevisligen en av de mest svårintegrerade grupperna. Det är väldigt problematiskt. Kommer det några tiotal människor från en så vitt främmande kultur och bosätter sig i ett litet samhälle som Forserum så uppstår det motsättningar.
Avhoppen
Sedan valet 2010 har var fjärde SD-politiker lämnat sina uppdrag i kommun, landsting och riksdag.
Inget annat parti har tillnärmelsevis lika många avhoppare.
Det mest uppmärksammade uppbrottet stod William Petzäll från Borås för. Han var ordförande i ungdomsförbundet SDU och utsågs, bara 22 år gammal, till invandringspolitisk talesman. Sedan åkte han fast för fylleri och narkotikabrott, lämnade SD, tog avstånd från partiet och blev politisk vilde. Förra helgen hittades han död efter en längre tid missbruksproblem.
Enligt en kartläggning av tidningen Expo beror många avhopp på interna strider. I Avesta lämnade tre folkvalda SD efter bråk om partistödet. I Borås uteslöts partikassören sedan hon polisanmält den lokale ordföranden för förskingring. I Halmstad och Laholm hoppade lokala SD-ledare av efter interna motsättningar. I Södertälje kastade tre sverigedemokrater av irakisk härkomst in handduken för att de kände sig diskriminerade.
I Skåne har SD-politiker lämnat partiet efter bråk i Svedala, Malmö, Helsingborg och Ystad.
På SD:s hemsida har Björn Söder avfärdat många av avhopparna som "politiska tokstollar, frifräsare och mer eller mindre rättshaverister."
– Det handlar om att vi vuxit lite för snabbt på vissa orter, säger Jimmie Åkesson. Folk som stod långt ner på valsedlarna blev invalda, trots att de kanske varken hade tid eller intresse.
Men Åkesson talar också om trakasserier mot SD:s folkvalda. Säpo har i en rapport slagit fast att det finns en särskild hotbild mot förtroendevalda från Sverigedemokraterna. De utsätts för systematiska hot från den autonoma miljön och vänsteraktivister ur Afa (Antifascistisk aktion).
– Trakasserier är en anledning till att så många hoppar av. Det finns ett starkt socialt tryck mot alla som tillhör vårt parti, säger Åkesson.
En av dem som nyligen lämnade SD av en helt annan anledning var Ronny Esbjörnsson i Hörby. Det var han som på nätsajten "Avpixlat" ondgjorde sig över Fredrik Reinfeldt och migrationsminister Tobias Billström: "Det borde vara skottpengar på fanskapet!"
Hotet fick partiledningen att öppna ett uteslutningsärende.
Näthatarna
När Sverigedemokraterna bildades 1988 var Jimmie Åkesson nio år. Då var det ett gäng ur öppet rasistiska BSS (Bevara Sverige svenskt) och den nynazistiska rörelsen som satt i ledningen.
Sju år senare blev Mikael Jansson från Örebro partiledare. Hans projekt blev att kasta ut de skränande skinnskallarna. Samma år gick den sextonårige Jimmie Åkesson med.
– Partiet hade problem med den ideologiska renhållningen i början. Mikael Jansson ville städa upp och bygga upp ett konventionellt parti, säger Jimmie Åkesson.
Vad var det som lockade honom då?
– EU-frågan var på tapeten. Och här fanns ett icke-socialistiskt parti som dessutom kritiserade invandringen och ville ha hårdare straff.
Det var på Malmö nation i Lund de samlades, de unga männen som skulle bli nästa generations SD-ledare, och som än i dag styr partiet: Jimmie Åkesson, Björn Söder, Mattias Karlsson och Erik Almqvist.
– Vi tyckte det gick för sakta. Vi ville höja ambitionsnivån och se till att SD kom in i riksdagen.
Ett decennium senare – när året är 2012 och SD sedan länge påstår sig ha "nolltolerans mot rasism" – tvingas partiledningen fortfarande ägna sig åt "ideologisk renhållning".
Gång på gång dyker de upp, de hatiska sverigedemokraterna som sprider rasism och förakt för muslimer på nätet, och tvingar SD-topparna till brandkårsutryckningar.
Från Hörbypolitikern Ronny Esbjörnssons konto kom inte bara hot mot Fredrik Reinfeldt, utan också uttalanden om att det borde vara spöstraff på kvinnor i slöja. En gruppledare i Knivsta tyckte det var jobbigt att "se dessa svartingar sitta på café på bästa arbetstid". En SD:are i Landskrona lade ut en text som andades rasbiologi: "Under många tusentals år har negern kunnat softa i värmen, käka lite bananer, våldta nån förbipasserande kvinna ..."
Strax före rättegången mot massmördaren Anders Behring Breivik i Norge hävdade partistyrelseledamoten Richard Jomshof från Karlskrona på sin blogg att islam utgör "ett hot långt värre än nationalsocialism och kommunism".
Jimmie Åkesson vill gärna förklara de många näthatarna med att "partiet är ungt".
Men vilket ansvar har en partiledning som själv producerar en propagandafilm (inför valet 2010) där ansiktslösa kvinnor i heltäckande slöja utmålas som ett hot mot försvarslösa svenska pensionärer?
Vilket ansvar har Jimmie Åkesson för näthatarnas spyor och trakasserier mot somalierna i Forserum?
– Jag kan inte se att vår film var hotfull, protesterar Jimmie Åkesson. Bevisligen finns det ju människor som klär sig så. Hotfull ... ja, det får ju stå för dig.
Enligt Åkesson handlade filmen bara om att "belysa konflikten mellan massinvandring och en solidariskt finansierad välfärd". Men han drar sig inte för att måla upp en hotbild där "en snabbt växande muslimsk befolkning förändrar det svenska samhället" i grunden.
– Du ser ju hur Malmö har förändrats av den här stora muslimska minoriteten.
Hur då?
Jimmie Åkessons exempel handlar om "maträtter som plockats bort från menyn på vissa dagis" och om "könssegregerad simundervisning".
– Det kan uppfattas som banala problem. Men vad händer om den här gruppen som ställer väldigt höga krav på det svenska samhället får växa ytterligare?
Folkhemmet
De flesta politiker älskar att tala om Framtiden. Men inte Jimmie Åkesson. Han pratar oftare om Dåtiden.
Ett nyckelord när han beskriver sina visioner för Sverige är "återskapa".
Den där papp-polisen i skala 1:1 som står på hans tjänsterum i riksdagen har en särskild historia. I våras drog SD igång en kampanj mot "papperspoliser" som sitter på kontor och fyller i blanketter istället för att jaga brottslingar.
I partiets strategi för mandatperiodens andra halvlek – i planen för ökad makt efter valet 2014 – spelar brottsligheten en central roll: hårdare straff och snabbare utvisning av utlänningar som begår brott.
– Vår kriminalpolitik ska bli lika känd som vår invandringspolitik, säger Jimmie Åkesson.
– Vi vill betona trygghetsfrågorna. Och vi ska bli bättre på att beskriva vilket samhälle vi vill återskapa.
Vilket samhälle är det?
När jag frågar Jimmie Åkesson vilka ideologer han inspireras av dröjer det en stund innan det kommer några namn. Benjamin Disraeli, säger han till slut. En brittisk socialkonservativ premiärminister från 1800-talet. Theodor Holmberg, svensk nationalist och debattör från 1900-talets början.
Men när Åkesson talar till folket är det andra förebilder han lyfter fram. Som i Almedalen i juli då han lånade formuleringar från socialdemokraten Per Albin Hansson och hans berömda tal från 1928 om folkhemmet där det varken finns "kelgrisar eller styvbarn".
Det låter ofta som om Jimmie Åkesson längtar tillbaka till ett slags drömbild av Sverige från det tidiga 1960-talet där alla var blonda och blåögda, åt falukorv och tittade på Hylands hörna.
Den tanken avfärdar han själv.
Fast efter en stunds funderande säger han sedan:
– Idéerna bakom folkhemmet, bakom välståndet och utjämningen, ser jag oerhört positivt på. Nu håller man på att slå undan benen för det samhället genom massinvandringen. Men det är det samhället som jag vill återskapa.
Gå till toppen