Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Sluta tala med galen tunga!

Anders Mildner undersöker varför vi blandar ihop de fasta uttrycken och vad det får för konsekvenser för språket.

Den föreslagna omorganisationen skapade förvirring och irritation bland personalen. Vid veckomötet tog en av de anställda slutligen mod till sig och frågade chefen:
– Hur ställer du dig egentligen till de nya planerna?
Chefen fick något bekymrat i blicken. Han tänkte efter en stund. Efter att ha harklat sig sade han med myndig stämma:
– Jag vill inte uttala mig om det förrän jag har mer kött mellan benen.
Ja, försök att läsa meningen ovan utan att skratta. Språk är roligt – och det är nästan aldrig så roligt som när det blir fel. Men frågan är hur ofta det kan bli fel och fortfarande vara roligt?
Det verkar som om allt fler ställer sig den frågan. I varje fall har intresset för språk ökat markant. Allt fler dagstidningar har antingen språkspalter eller språkbloggar, tv har producerat en rad hyllade språkprogram och magasin som Språktidningen skördar stora framgångar. På internet samlar upprop mot särskrivning en stor mängd underskrifter och diverse Facebookgrupper lyfter dagligen fram exempel på när språkfel leder till tokigheter.
Men vi reagerar inte lika starkt på alla språkliga fel. Här är de så kallade fasta uttrycken ett bra exempel. Utan tvivel är det så att en hyfsat stor grupp människor håller på att tappa kontakten med vad uttrycken egentligen betyder. För att inte tala om hur de ska användas. Ändå lyser språkpolisernas raseri med sin frånvaro.
Vad är då ett fast uttryck? Vanligtvis brukar man prata om två sorter: idiom och ordspråk. Idiom är talesätt – till exempel "Det gick som smort" – och ett ordspråk är ett sätt att förmedla historiska lärdomar eller budskap som man ställer sig bakom, som till exempel "Blod är tjockare än vatten".
Den som är sugen på att leta efter tillfällen då idiom och ordspråk används på ett knepigt sätt behöver egentligen bara slå upp en tidning.
När det stod klart att Tom Cruise skulle skilja sig för tredje gången, skrev Aftonbladet följande: "Klart är i varje fall att skilsmässan blir den tredje för Tom Cruise. Sedan tidigare har hans unioner med Mimi Rogers och Nicole Kidman bitit i gräset."
Unioner? Som biter i gräset?
I samma tidning intervjuas kändisjournalisten Daniel Nyhlén om den svenska pressetiken och illustrerar den förändring som han upplever har skett med följande mening: "Nu är det andra bud i Mellerud." Andra bud? Var det inte hårda bud det var i Mellerud? Och om det verkligen är andra bud än hårda, är det då inte något bra?
Liknande fel eller missuppfattningar flyger runt i medierna hela tiden, de dyker upp i respekterade tidningar med ungefär samma frekvens som de syns i bloggar. Det talas om ett "spel för gallerian", eller att någon är "mätt som en propp". Det sägs att man inte ska "dra alla över en kant" och att vissa "svävar på molnet".
Ordspråken och idiomen är bildliga – de är vanligen inte tänkta att tolkas bokstavligt. Om någon anar ugglor i mossen betyder det troligen inte att personen faktiskt på riktigt hyser misstankar om att det sitter ett gäng rovfåglar och lurar i en mosse runt hörnet. Och om kollegan berättar att hon fick bära hundhuvudet behöver man på samma sätt inte bli orolig för att hon verkligen tvingats att gå runt på jobbet med ett hundhuvud under armen.
De skiljer sig dock från varandra på ett sätt: ordspråken är inte lika lätta att förändra som idiomen. Tanken med ordspråken är att de helt oförändrat infogas i tal eller skrift, annars går slagfärdigheten och känslan av att det är historiska visdomsord som förmedlas ofta förlorad.
Därför fungerar de flesta förändringar av ordspråk bara så länge som det är uppenbart att man gör en tydlig poäng av att de förändras medvetet. Vi kan alltså säga "Blod är tjockare än vattendragen i västra Götaland", men det fungerar nästan bara om det är uppenbart för omgivningen att vi försöker ro hem en humoristisk poäng (och då krävs det dessutom att omgivningen också känner till ursprungsuttrycket).
Idiomen är däremot tämligen formbara. Vi kan säga "Det gick som smort", men också "Affären skulle kunna gå som smort".
Eftersom både idiomen och ordspråken är bildliga är det lätt för oss att blanda samman dem eller misstolka vad bilderna egentligen står för. Ibland mixar vi uttrycken hejvilt och kommer på nya varianter av bara farten.
Språkforskarna brukar kalla en ologisk sammanblandning av ord eller bilder för katakres. Här finns det många valmöjligheter för den som vill hamna fel. Man kan använda ord i annan betydelse än vad som förväntas av en, använda bilder som inte går ihop, eller helt enkelt missuppfatta vad orden egentligen betyder. Det senare var antagligen skälet till den strida ström av mycket uppmärksammade nya uttryck som finansmannen Refaat El-Sayed stod för under 1980-talet – varav det mest kända är "Här ligger en gravad hund".
Patrik Hadenius är chefredaktör för Språktidningen, som har en fiffig funktion på sin sajt där man kan rapportera språkgrodor till Språkpolisen. Något som engagerar många av läsarna.
– Ja, intresset för språkliga företeelser växer fortfarande, säger Patrik Hadenius.
– Det är en del av en tydlig trend. Man intresserar sig för språk på ett lite nytt sätt än tidigare.
Skälen till förändringen är flera, menar Patrik Hadenius.
– Dels beror det på enskilda människor som bidragit till att göra språk som ämne populärt – som Fredrik Lindström genom sina tv-program, Catharina Grünbaum med sin språkspalt i Dagens Nyheter och Lars-Gunnar Andersson som medverkar i radioprogrammet "Språket" i P1.
Andra faktorer som påverkat är enligt Patrik Hadenius invandringen, som lett till att vi numera möter många andra språk i vår vardag och att vi i dag skriver mycket mer än förut.
Dessutom dokumenteras allt mer i arbetslivet. Språket är alltså mer i fokus i hela samhället än det varit förut. Språktidningens läsare fäster sig dock inte vid hur de fasta uttrycken används.
– Nej, det händer faktiskt ganska sällan, säger Patrik Hadenius.
– Det folk reagerar på är istället klassiker som före och innan eller de och dem. Man har lärt sig något i skolan, och när man märker att någon annan inte har lärt sig samma sak blir man arg. Felen ses ofta som brott mot vad man uppfattar som en gudomlig grammatik – för alltid fastgjuten i stentavlor och som man inte får ändra på. Idiomen är inte alls lika starka irritationsmoment som när människor bryter mot vissa av de här reglerna.
Orsaken till detta kan hänga samman med vad det är skolan lär ut, menar Patrik Hadenius.
– Eftersom skolan lär ut språk- och skrivregler finns det ett slags inlärd irritation när andra bryter mot dem. Men idiomen lärs inte ut på samma sätt av skolan. Då finns heller inte den inlärda irritationen när någon använder dem på nya sätt.
– Idiomen hör också till en muntlig tradition, som man förhåller sig lite mer öppet till, ungefär på samma sätt som man förhåller sig till skrönor eller berättelser. Då blir det heller inte lika personligt. När någon däremot bryter mot exempelvis skrivregler tar folk ofta det som en personlig skymf!
En annan anledning kan vara att det trots alla sammanblandningar ändå brukar gå att begripa vad som menas.
– Vi kan genom kontexten räkna ut vad ett visst uttryck ungefärligen måste betyda, säger Ylva Byrman, språkkonsult i svenska.
– Problemet är i regel snarare socialt än kommunikativt. Vissa kommer att bli irriterade över att andra har ett språkbruk som avviker från deras eget, och för den som vill framstå som bildad är det viktigt att inte ha ett språkbruk som avviker från de lärdas.
Att det däremot smyger in mer fel i dagens tidningar än förr är utan tvivel en realitet.
– Tidningar har skurit ned på korrekturläsningen – jag jobbade själv på Aftonbladets korr innan det lade ner. Det gör ju att en standardiseringsinstans tas bort, vilket rimligtvis ökar risken för fel och minskar möjligheten till språklig strömlinjeformning, säger Ylva Byrman.
Hon får medhåll av Lotten Bergman, som föreläser om svenska skrivregler och marknadsför sig som "den skrattande språkpolisen":
– Att korrekturläsarna inte finns längre får absolut betydelse. Upprepas ett fel tillräckligt många gånger tappar man ju till slut känslan för vad som är rätt och fel.
– Sedan kan man så klart fråga sig om det spelar någon roll. Om nu alla tror att "lök på laxen" betyder något bra, så gör det ju egentligen ingenting. Och om alla tror att det blir enklare när man "höjer ribban", så gör det heller ingenting. Det är när vi tolkar uttryck olika som vi får problem. Min omvårdnad av det svenska språket beror inte på att jag vill att det ska vara "rätt", utan att jag vill att vi ska förstå varandra. Många gånger blir ju folk arga på varandra bara för att de inte förstått vad den andre menade.
En orsak till att de fasta uttrycken blandas samman och förvanskas kan hänga ihop med att många av dem är gamla.
– Risken för att ett fast uttryck ska förändras till form eller betydelse ökar när man inte längre känner till uttryckets ursprung. Uttrycken kan ju vara sprungna ur en bonde- eller hantverkskultur som få känner till i dag, säger Ylva Byrman.
– Men tänk på att du använder de allra flesta ord utan att ha en aning om deras etymologi. Det fungerar bra ändå. Du behöver inte veta att ketchup ursprungligen är ett malajiskt ord för att kunna be om att få ketchup på korven. Du behöver inte veta om "misantrop" är grekiska eller latin för att kunna använda det. Jag har använt uttrycket "det är inte vattentäta skott mellan X och Y" sen tidiga tonåren, men det var bara ett par år sen jag faktiskt slog upp uttrycket och lärde mig att "skott" är en vägg i ett fartyg.
Vad gäller idiomen kommer de flesta ur en muntlig tradition. Därför existerar egentligen inte något som kan sägas vara rätt eller fel.
– Det finns inget som säger att man inte kan säga "det var droppen som blev pricken över i:et", säger Patrik Hadenius.
– Språket måste dessutom förändras över tiden. Många gamla ordstäv och idiom är till exempel sexistiska och om samhället förändras måste vi också göra om ordstäven.
För den som är språkkonservativt lagd är den historiska sanningen att allt språk alltid befinner sig i förändring möjligen svårsmält. Men icke desto mindre sann. Den ständiga nyordningen är något vi alla får lära oss att leva med.
Nya bud i Mellerud, helt enkelt.
Gå till toppen