Skyltfönstren till gamla Centrumköp är tillbommade och en bokstav har fallit ner från väggen. "L VSMEDEL" står det över den stängda affären.Ett kvarter bort väntar Eva Johnsén utanför sin portuppgång, strax intill Pizzeria Vikingen. Hon huttrar och tittar upp mot de mörka grå molnen som hänger över hustaken. Det verkar bli regn.– Jo, säger hon. Visst behöver det rensas upp här i Landskrona. Fast jag tror inte lösningen är att locka hit en massa höginkomsttagare. Då blir klasskillnaderna bara större.Det hon talar om är Planen.Kommunledningens stora plan på att förvandla Landskronas centrala kvarter från nedgången halvslum med hög brottslighet till en blomstrande och välmående stadskärna.Numera drar sig Eva Johnsén för att gå ut efter mörkrets inbrott. Åtminstone utan sin schäfer.– Det är mycket kriminalitet här i området. Gäng som repar bilar, stjäl cyklar och bråkar. Men de som är av utländsk härkomst drar sig undan när de ser hunden.Att det bara skulle vara invandrargäng som rånar, snor cyklar, bränner bilar och förstör vill hon inte påstå. Eva Johnsén, som är undersköterska, har själv tre vuxna barn som alla varit arbetslösa. Och hon tackar Gud att ingen av dem dragits in i de där gängen som det pratas så mycket om.– Det finns bra och dåliga invandrare. Sköter de sig har jag inget emot dem. Men om de begår brott ska de ut, hej och adjö!Visst behöver det rensas upp i staden, säger Eva Johnsén. Men hon är tveksam till att problemen kan byggas bort.– Kommunen borde satsa på att fixa jobb till de unga istället. Det är vad jag tycker.Torkild Strandberg är mannen bakom Planen. Folkpartistiskt kommunalråd och sedan sex år ortens starke man.Om han kikar ut genom sitt fönster i kommunhuset vid Jönsaplan och tittar tvärs över hamnbassängen där Venbåtarna förr la till så ser han byggkranar och betongskelett mot himlen.Det är det nya Landskrona.I Nyhamn byggs det nytt och fräscht, bostäder med ansiktet mot havet.Det gamla Landskrona vetter åt land. I centrum och på Öster är husfasaderna slitna och flagnade. Här bor många av stadens fattiga, arbetslösa och invandrare.Trots att Landskrona bara har drygt fyrtiotusen invånare har staden många av storstadens typiska problem: Hög kriminalitet och stort utanförskap.Precis som i Malmö är arbetslösheten i Landskrona långt större än i riket som helhet. Andelen socialbidragstagare är dubbelt så hög som snittet för landet, vilket gräver djupa hål i kommunens budget.Men i ett avseende är Landskrona unikt i Sverige: Problemen finns inte i stadens periferi – utan mitt i centrum.– Vi har en stadskärna som präglas av bidragsberoende och brott, ett undermåligt lägenhetsbestånd och tomma lägenheter, förklarar Torkild Strandberg utan omsvep.Under en följd av år har Landskronas skattekraft stadigt sjunkit och är nu i nivå med avfolkningsorter i Norrland. Varje år får staden 600 miljoner i statlig skatteutjämning. Nästan en tredjedel av kommunens välfärd finansieras med statsbidrag. I många kvarter i centrum har färre än var tredje vuxen ett riktigt jobb.I torsdags var integrationsminister Erik Ullenhag på besök. På en presskonferens på verkstadsföretaget Haldex presenterade han regeringens statsbudget, där Landskrona får en skvätt av de nya integrationspengarna till särskilt utsatta områden.Men de pengarna är trots allt en droppe i havet.Och nu är Landskronas läge akut.Det har fört Torkild Strandberg till en slutsats: Trenden måste brytas. Landskrona måste få in fler företag och människor som kan betala skatt. Och färre som behöver bidrag.– Den här gången ska vi ge oss på orsaken och inte bara symptomen, säger Strandberg.I morgon klubbar fullmäktige igenom en plan som fått namnet "Landskronas vägval". Kommunen ska tillsammans med fem fastighetsföretag bilda ett nytt bolag för att rusta upp hus, omvandla hyresrätter till bostadsrätter, riva och bygga nytt. Hundra miljoner kronor satsas i bolaget, varav kommunen står för 95 miljoner.Syftet är tydligt: att aktivt styra bort socialbidragstagare från stadskärnan och istället locka dit välbeställd medelklass."Den övergripande målsättningen med bolaget är att med riktade insatser förbättra såväl den fysiska som den socioekonomiska statusen i Landskronas centrala och östra delar", står det i planen.– Vi måste bromsa inflyttningen av socialbidragstagare. Landskrona kan inte lösa hela västra Skånes sociala problem, säger Torkild Strandberg.Klädd i mörk kostym, vit skjorta och slips tar han oss med på en rundvandring i sin stad och förklarar tankarna bakom planen.Landskrona har i dag 3 271 invånare som är beroende av bidrag. Överflödet av tomma bostäder gör att de blir några hundra fler för varje år.– För mig spelar det ingen roll om de kommer från Borås eller Bagdad. Det avgörande problemet är att en majoritet av dem som flyttar in är beroende av bidrag.– Köpkraften i Landskrona är väldigt låg. Inga handlare vill flytta hit. Vi måste göra staden mer attraktiv. Ge vanliga familjer med hyggliga inkomster lust och möjlighet att flytta hit. Landskrona måste bli en stad som alla andra.Torkild Strandberg gör ingen hemlighet av att han vill sända ett budskap med sin plan.– Mitt budskap till alla socialbidragstagare är: Flytta inte till Landskrona. Har du problem så vänd dig någon annanstans där du har större chans att få uppmärksamhet.Vad händer med de människor som redan lever i centrum? Kan de bo kvar om billiga hyresrätter förvandlas till dyra bostadsrätter?Genast blir Torkild Strandberg lite mer vag.– Förhoppningsvis får de jobb. Och människor har alltid flyttat in och ut. Det kommer de att fortsätta göra.Det fanns en tid när Landskrona blomstrade. En tid när Öresundsvarvet producerade fartyg som exporterades över hela världen och fyratusen arbetare varje morgon cyklade med sina unikaboxar mot de spretande kranarna på Varvsholmen.Det var svenskar, men också finländare, ungrare och jugoslaver.I kommunhuset regerade Socialdemokraterna och ville det sig riktigt väl spöade Bois upp både MFF och HIF i allsvenskan.Men med 1980-talet kom den första varvskrisen, som följdes av en andra. Varvet stängde, anrika textilföretag som Emil Emond försvann och den kemiska industrin skar ner. Folk flyttade från staden. Allt fler lägenheter stod tomma. Så småningom, på 1990-talet, började de fyllas på med flyktingar från Balkan och senare från Mellanöstern och Afrika.Tapio Salonen var fem år när han kom till Landskrona. Året var 1959 och familjen var bland de första arbetskraftsinvandrarna från Finland.– Det var en helt annan tid. En helt annan stad. Det går inte att jämföra med de invandrare som kommer nu, säger han.– Hela det svenska samhället såg annorlunda ut. Vi var väldigt efterlängtade. Mina föräldrar började jobba dag ett.Familjen Salonen flyttade in i ett barnrikehus på Öster med utedass på gården. Pappa fick arbete som fräsare och mamma som sömmerska.– Vi som var finnar, italienare och tyskar bodde lite avskilda från svenskarna. Vi betraktades som exotiska. Men i och med att vi var förhållandevis få och det fanns jobb så upplöstes det där "annorlunda" så småningom. Samtidigt fanns det spänningar och fördomar kvar.Till en början blev de finska barnen mobbade. För Tapio Salonens del upphörde det när han "slagit klassens störste kille på käften".– Pappa var boxare, så han lärde mig en del knep.I dag är Tapio Salonen professor vid Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö högskola. För två år sen skrev han en rapport om Landskrona med titeln "Hela Staden."Slutsats: Vill man bekämpa segregation måste man se just hela staden.– Man kan inte bara peka ut de värsta områdena och de fattigaste människorna. Man måste se sammanhangen.Nu har Tapio Salonen tagit del av Torkild Strandbergs stora plan för att rusta upp Landskrona och putsa stadens anseende.– Det behövs verkligen en upprustning av vissa kvarter. Och rejäla insatser mot oseriösa fastighetsägare. Det är nog alla överens om. Sen är det helt avgörande hur det sker. Vilket inflytande får de människor som faktiskt bor där? På den punkten kan man vara lite mer skeptisk.En varsam sanering som görs parallellt med gedigna program för att skapa jobb kan bli en framgång, tror Tapio Salonen. Men syftet får inte vara att skrämma iväg bidragstagare.– De här människorna har ju lika stor rätt att bo som alla andra. Det är inte deras boende som är problemet, utan skevheten i inkomstfördelning.– Landskrona är en stad med starka sociala spänningar. Starka föreställningar om ett "vi" och ett "dom". De här förenklade bilderna är en del av Sverigedemokraternas framgång i Landskrona.Vid ett par bänkar i kanten av Stadsparken hänger en grupp män mellan tjugo och sextio. De röker, småpratar och skrattar. De kommer från Irak, Libanon och Syrien, men nu är det röda tegelhuset på andra sidan Borgmästargatan sedan länge deras hem.Åtta män – bara en har ett arbete att gå till.Hicham Zein är 23 år och jobbar på Lidl. Han bär en röd keps på huvudet. Så fort han ansluter sig till de andra kastar han ut en brandfackla:– Jag är trött på att betala skatt till folk som går på bidrag. Hur kan de ha råd att sitta på kafé och dricka kaffe för trettiofem spänn koppen? Jag tjänar knappt artontusen i månaden på Lidl och det är jättedyrt att köpa kläder.Uttalandet faller inte i god jord bland vännerna.– Det är väl inte vårt fel att vi inte får jobb, invänder Ibrahim al-Masri. Jag söker jobb hela tiden. Ett tag fick jag plats på Kebab House. Men sen tog det slut.– Jag känner alla invandrare här i Landskrona. Jag vet att alla har det svårt att få pengarna att räcka till, säger Muhammad Nasser Tamin, som är sjukpensionär sen många år.– Här i huset bor svenskar och araber blandat. Alla vill jobba. Men det är svårt, menar Ali Badri.Housni Zein, som är lillebror till Hicham, går på en tvåårig utbildning till collegeingenjör, som han började på efter att ha sökt ett stort antal jobb – utan att få något.– Man märker hur de snackar med en på intervjun, säger han. Frågar en massa var man kommer ifrån. Jag tror det är därför de väljer bort en. För att man inte är svensk.Männen från det röda tegelhuset har mycket att berätta om brottsligheten i staden. Rån, inbrott och skadegörelse. De ogillar den djupt.– Se där! säger Hicham Zein och pekar bort mot Synsambutiken, där skyltfönstret är krossat.– Där har det varit inbrott. Och när jag skulle somna i natt gick larmet för att det var inbrott i Apoteket.Vem är det som begår brotten?Han rycker på axlarna.– Gängen. Men det är inte bara invandrare. Det är svenskar också som vill vara lika tuffa som invandrarkillar.Några av männen vid bänkarna har hört talas om Torkild Strandbergs stora plan. Den sprider oro. Om det är meningen att den fattiga befolkningen i Landskronas centrum ska drivas ut med lyxsanering och höjda hyror måste de protestera.– Jag älskar Sverige. Jag älskar Landskrona. Jag har bott här i sexton år. Jag vill inte flytta. Jag har lika stor rätt att bo här som någon annan, säger Muhammad Nasser Tamin.– Det känns inte bra, säger Hicham Zein. Man måste blanda folk som jobbar och har bidrag. Så är det här i vårt hus. Det funkar jättebra.Lillebror Housni river sig i håret under kepsen och ser fundersam ut.Så säger han eftertänksamt:– Man känner sig inte välkommen längre.I valet 2006 inträffade två stora sensationer i Landskrona.Den första var att den socialdemokratiska dynastin Karlsson förlorade makten.I decennier hade arbetarepartiet styrt den gamla varvsstaden. Först leddes kommunstyrelsen av Allan Karlsson, som också var ordförande i fotbollsklubben Bois och senare blev chef för bostadsbolaget MKB i Malmö. Sen tog brodern Anders Karlsson över, idag riksdagsman i Stockholm. Och därefter var det dags för hans son Niklas Karlsson.Men i valet som skakade staden åkte Socialdemokraterna ut – och Torkild Strandberg fick flytta in i kommunalrådsrummet med utsikt över hamnen.Den andra skrällen stod Sverigedemokraterna för. Efter en intensiv kampanj där stadens kriminalitet skylldes på den stora invandringen – och efter en upphetsad debatt i lokalpressen – röstade var fjärde Landskronabo på SD. Över hela landet spreds bilden av Landskrona som staden där främlingsfientligheten fått fäste på allvar.Fyra år senare backade SD till 16 procent. Då gjorde istället Torkild Strandberg ett kanonval. Folkpartiet fick 30 procent av rösterna i Landskrona och idag regerar partiet i en treklöver tillsammans med Moderaterna och Miljöpartiet.Eftersom SD har vågmästarställning utgör partiet fortfarande en betydande politisk kraft. Och trots att Torkild Strandbergs partivänner i Stockholm kallar SD "rasistiskt" skäms Landskronas starke man inte för att säga att han behandlar Sverigedemokraterna som ett parti bland andra. På senare år har SD fått inflytande i den gamla arbetarstaden.– Självklart, allt annat vore odemokratiskt, säger Strandberg.Vad tycker då oppositionen om hans stora plan?Sverigedemokraterna är med på noterna till hundra procent.– Det här har vi efterlyst länge, säger Stefan Olsson, partiets lokale ordförande som för övrigt är sambo med riksdagsledamoten och partiets andre vice ordförande Carina Herrstedt.– Sen mitten av nittiotalet har åttatusen svenskar flyttat från Landskrona och sextusen invandrare flyttat in. Det har skapat jätteproblem. Många av dem är bidragstagare.Niklas Karlsson, som i dag är oppositionsråd, är irriterad. Inte för att han tycker att Torkild Strandbergs plan är dålig. Tvärtom. Den är riktigt bra. Men det beror på att Folkpartiet har snott idén från Socialdemokraterna.Dessutom tycker Karlsson att han fick information om finansieringen på tok för sent: försäljning av värdepapper och mark i det välbärgade Borstahusen.– Jag är irriterad på attityden. Det är så onödigt! När vi i grunden har samma uppfattning.– Dessutom måste planen kompletteras. Man måste jobba med arbetsmarknaden och människorna på ett helt annat sätt än treklövern gör.Det visar sig alltså att en gedigen majoritet i fullmäktige stödjer Torkild Strandbergs plan: 49 av 51 mandat.Kvar finns Vänsterpartiet, vars representant Henning Süssner Rubin vi hittar i en lokal strax intill Folkets hus. Här hänger Che Guevara och röda banderoller på väggarna.Henning Süssner Rubin skräder inte orden. Han talar om "folkfördrivning".– Man vill byta ut en hel befolkning. Det är upprörande!– Det är sant att Landskrona har dålig skattekraft och utbredd barnfattigdom. Vi har inget emot att man renoverar bostäder, det behövs på sina håll. Men varför drar man inte in Hyresgästföreningen och de som bor där i processen? Nej, istället väljer man att lyxsanera och göra om till bostadsrätter så att folk tvingas flytta.– Jag tycker det är föraktfullt att säga till de här människorna att man inte vill ha dem. De är ju också Landskronabor.Men den typen av invändningar gillar inte Torkild Strandberg. Påståendet att treklövern inte angriper arbetslösheten är inte sant, hävdar han. Nu i höst har ju regeringen Reinfeldt till exempel beslutat göra Landskronas modell för att kräva på motprestation av folk som vill ha bidrag till svensk lag.För en gångs skull ser Torkild Strandberg riktigt upprörd ut.– Jag tycker att Vänsterpartiet har en tung bevisbörda: Om vi inte ska rusta upp – vad ska vi göra istället?– För många människor i Landskrona har bidrag blivit ett normaltillstånd. Så får det inte vara!