Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Lusten att berätta väger mer än ekonomisk trygghet

Från tryggt kaféprogram till osäker frilanstillvaro. Men Viveca Ringmar ångrar inte att hon valde det fria livet.

Programledaren och dokumentärfilmaren Viveca Ringmar fyller 55 år. ”Det gäller att göra saker nu, medan jag kan”, säger hon.Foto: Anders Wiklund,ScanpixBild: Anders Wiklund,Scanpix
En gång i tiden syntes hon i tv-program som ”Östnytt” och ”Café Norrköping”. Viveca Ringmar var programledare på Sveriges Television; det var 1980-tal, Sverige hade bara två tv-kanaler och de direktsända underhållningsprogrammen i kafémiljö lockade storpublik. Viveca som var relativt färsk från journalisthögskolan fick där sin första läroperiod i yrket.
– Kaféprogrammen hade ju sin form, och var på ett sätt begränsande, men samtidigt fanns det också en ganska stor frihet, säger hon.
– Det var kanske oftast en äldre publik på grund av sändningstiden, men vi tänkte inte så mycket på målgrupper som jag har en känsla av att man gör i dag. Det var ganska skönt.
Viveca Ringmar har också ägnat sig åt dokumentärfilm, ofta på frilansbasis, vilket inte bara är en dans på rosor, som hon säger.
– När man är helt uppslukad av ett långt projekt hinner man inte samtidigt planera nya jobb för framtiden. Så när projektet är färdigt blir man ofta stående i frilanstillvaron utan att ha något nytt på gång. Då kan det bli svårt att klara sig ekonomiskt.
Hon har haft en del tuffa perioder genom åren, men ångrar ändå inte att hon sade upp sig från en trygg anställning.
– Jag har gjort så många saker som jag inte tror att jag skulle ha gjort om jag hade varit kvar.
Ett exempel på det är dokumentärfilmen ”Tystare än vattnet, lägre än gräset” som skildrar en resa till Karelen tillsammans med Vivecas ryskfödda mamma Nadja. Byn Raivola på Karelska näset hade mamman tvingats lämna sjuttio år tidigare.
– Jag kände att det verkligen var i sista stund, för några år senare hade hon nog inte orkat genomföra den resan. Jag är väldigt glad över att jag lyckades övertala henne att göra det.
För Viveca Ringmar var lusten att berätta avgörande när hon skulle välja yrke. Först tänkte hon bli skådespelerska, när hon inte kom in på Teaterhögskolan blev det journalistik. Berättarlusten har hon fått utlopp för sedan dess.
Hon har också ett stort musikintresse och var i flera år reporter och programledare på ”Musikspegeln”. Även privat intresserar hon sig för musik – och dans, hon tar sedan flera år lektioner i magdans. Lärare är Rozita Auer, kvinnan som en gång introducerade orientalisk dans i Sverige.
– Det gör jag för motionens skull, naturligtvis. Jag har inga planer på att bli magdansös, säger hon och skrattar.

Viveca Ringmar

Bor: Södermalm, Stockholm.
Familj: En gammal mamma, en moster, fem gudbarn och många kusiner.
Aktuell: Har under sommaren hörts som presentatör på Ekot, Sveriges Radio. Utnämnd till Årets frilans 2012 av Svenska Journalistförbundet. Fyllde 55 år den 24 september.
Så rensar jag tankarna: ”Gärna genom att lyssna på musik och gå på konsert, eller genom att röra mig ute i naturen på olika sätt.”
Gör om fem år: ”Jag tror att jag fortfarande är frilans, och hoppas att jag har hittat en balans i frilanstillvaron som gör att jag klarar mig lite bättre ekonomiskt än i dag. Och kanske har jag gjort någon mer dokumentärfilm.”
Karriär i korthet: Journalist och dokumentärfilmare, programledare för Café Norrköping, Go’ kväll och programledare och reporter för Musikspegeln. Medverkade i dokumentärserien ”Maten, makten och girigheten”. Har gjort dokumentärerna ”Tystare än vattnet, lägre än gräset” och ”Musik på liv och död” (Kristofers orkester).
Gå till toppen