Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Tintins tunga belastningsregister

Ut med Tintin från Kulturhusets ungdomsbibliotek!
Beslutet var gårdagens snackis – och mannen bakom, Malmöprofilen Behrang Miri, tvingades backa efter kritikstormen. Men det har stormat om Tintin förr. Här är utdrag ur gamla anklagelseakter:
1 Rasist!
Skådeplats: ”Tintin i Kongo” (1930/1946).
Kritiken är enig. Tintins äventyr i Kongo är fullt av kolonialtidens unkna fördomar om afrikaner: barnsliga, obildade, lata och vidskepliga.
Redan på 1950-talet drog förlaget tillbaka ”Tintin i Kongo”. Att den återkom beror på att en dagstidning i Zaire (som det självständiga Kongo hette då) 1970 bad Hergé att få publicera berättelsen.
I Afrika är den sedan dess det bäst säljande Tintin-albumet.
På svenska kom ”Tintin i Kongo” först 1978, försedd med varningstext: ”Se på boken som ett tidsdokument.”
2 USA-hatare!
Skådeplats: ”Tintin i Amerika” (1931).
Vid Tintins enda besök i USA beskriver Hergé landet som ett samhälle där gangstrar härjar fritt, industriledare luras och urbefolkningen diskrimineras. I senare album missar Hergé heller inte en chans att kritisera det kapitalistiska USA.
Därför har Tintin aldrig slagit särskilt i Amerika. Steven Spielbergs film ”The Adventures of Tintin” (2011) spelade bara in en femtedel av sina intäkter i USA.
3 Kinavän!
Skådeplats: ”Blå lotus” (1934).
Anklagad för hafsig research beslöt sig Hergé för att ta reda på fakta. Avgörande blev hans möte med den kinesiske studenten Tchang Tchong-Jen i Bryssel. Med hans hjälp skapade Hergé en initierad skildring från 1930-talets Kina, starkt kritisk mot Japans och västmakternas imperialism.
Japans ambassadör i Bryssel protesterade. En belgisk general kritiserade Tintin för hans kinesiska sympatier: ”Det är ju inte något för barn, det som ni berättar om där…”
4 Antisemit!
Skådeplats: ”Den mystiska stjärnan” (1942).
När Hergé skulle teckna en girig kapitalist skapade han den judisk-amerikanske bankiren Blumenstein, med kroknäsa och cigarr. Anklagad för judehets döpte Hergé om finansmannen till Bohlwinkel, efter brysseldialektens ord för karamellaffär (bollewinkel).
Äreräddningen misslyckades, eftersom Bohlwinkel är ett judiskt familjenamn.
Eftervärlden har enats om att tilltaget främst var riktat mot USA, inte mot judar.
5 Nazimedlöpare!
Skådeplats: Le Soir (1940-1944).
Under andra världskrigets tyska ockupation tecknade Hergé Tintin-äventyr för den nazikontrollerade tidningen Le Soir. När de allierade befriade Bryssel hösten 1944 stämplades Hergé som kollaboratör och belades med yrkesförbud.
Vänstertidningen La Patrie publicerade satiren ”Tintin hos nazisterna”. Först efter två år fick Hergé börja arbeta igen.
 
Källor: Hergé: ”Tintins äventyr”. Michael Farr: ”Tintin – Den kompletta guiden”. Bonnier Carlsen.
Gå till toppen