Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: En belöning värd risken

Regeringen utgår från att skatter påverkar både viljan att jobba och att anställa. Utom, som det verkar, för entreprenörer.

Finansminister Anders Borg (M) kan göra mer för entreprenörer.Bild: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Regeringen införde jobbskatteavdrag för att göra det lönsammare att arbeta.
Regeringen sänkte restaurangmomsen för att få branschen att anställa fler.
Regeringen har beslutat att sänka bolagsskatten av samma skäl.
Då är det, som ekonomerna Magnus Henrekson och Tino Sanandaji från Institutet för näringslivsforskning påpekade på DN Debatt igår, lite märkligt att regeringen inte betraktar de höga ägarskatterna som något större problem.
Bolagsskatten sänks nästa år från dagens 26,3 procent till 22 procent. Därmed hamnar Sverige klart under den genomsnittliga nivån inom OECD, i nuläget 26,5 procent.
Enligt Henrekson och Sanandaji är svenska ägarskatter – som skatt på utdelningar och på reavinst – nästan dubbelt så höga som i övriga OECD och kan uppgå till 67 procent. Detta, menar de, är en viktig förklaring till att Sverige har så få entreprenörer jämfört med de flesta andra OECD-länder.
De som startar snabbväxande företag är ofta högt kvalificerade med goda möjligheter att göra välbetalda, trygga karriärer som anställda. För att de ska ta den risk det innebär att starta ett företag och lägga ner det arbete som krävs måste den hägrande belöningen också vara stor, resonerar Henrekson och Sanandaji.
Ett inte orimligt antagande.
Det är inte så att småföretagen generellt är bortglömda.
Enligt beräkningar av professorerna Anders Lundström, Mittuniversitetet, och David J Storley, universitetet i Sussex, satsar politikerna årligen 46 miljarder kronor på nya och befintliga småföretag. Det handlar om allt från rut- och rotavdrag till rådgivningsinsatser.
Men av dessa 46 miljarder är det bara ett par procent som går till ”entreprenörskapspolitiken”, skrev Lundström och Storley i måndagens Dagens Industri.
Och typiskt nog görs det ingen samlad utvärdering av insatserna.
Svensk näringslivs- och skattepolitik har av hävd utformats främst med tanke på storföretagens villkor. Det har varit en del av den svenska modellen.
Sänkt bolagsskatt passar väl in i den traditionen.
Fast från företagarhåll är entusiasmen inför sänkningen måttlig. Storföretagen är olyckliga över att deras möjligheter till ränteavdrag begränsas. Många småföretagare skulle hellre se lägre arbetsgivaravgift eller slopad sjuklön.
Svensk näringslivsstruktur är något säregen. I toppen finns en grupp stora exportföretag, sedan ingenting, därefter nästan ingenting, och så en bred bas dominerad av vad som ofta kallas försörjningsföretag.
Den stora utmaningen är att fylla ut den där getingmidjan. Då krävs inte minst ett skattesystem som stimulerar nyföretagande och entreprenörskap.
På detta område finns onekligen en del frågetecken kring regeringens prioriteringar.
Svensk exportindustri behöver fortsatt goda villkor som inte alltför påtagligt avviker från omvärldens. Men det är svårt att se att det är storföretagens situation som är den svenska modellens mest överhängande problem.
Gå till toppen