Aktuella frågor

Debattinlägg: Nudging bättre än piska och morot

Nudging, att putta eller försiktigt leda människor i en annan riktning än den de annars skulle ha tagit, fungerar ofta bättre än både piska och morot.
Det skriver beteendevetaren Pelle Guldborg Hansen.

Norden står inför en rad välfärdsproblem: stigande utgifter för hälsovård, fetmaepidemier och global uppvärmning. Modern beteendevetenskap avslöjar bakgrunden och varför vi är på väg att förlora kampen. Den är också upphov till "nudge", metoden som kan lösa en del av problemen.
Termen nudge kommer från boken Nudge: Improving decisions about health, wealth and happiness (Nudge: hur man förbättrar beslut kring hälsa, förmögenhet och lycka) av beteendeekonomen Richard Thaler och professorn i juridik Cass Sunstein.
Nudge betyder att putta eller försiktigt leda människor i en annan riktning än den de annars skulle ha tagit.
Utgångspunkten för Thalers och Sunsteins bok är de många tendenser som beteendevetenskapen upptäckt, och som envisas med att sätta krokben för människors förhoppningar om ett långt och lyckligt liv.
Ett exempel är ett experiment vid Rutgers University i New Jersey där man ändrade inställningarna på universitetets printrar så att de skrev ut på papprets båda sidor, istället för på enkelsidor. Ändringen borde inte ha fått någon större betydelse eftersom alla användare, precis som tidigare, själva kunde ändra printerinställningarna. Men det fick den:
Resultatet blev en besparing på sju miljoner ark papper under en enda termin, till gagn för såväl universitetets ekonomi som för miljön.
Effekten beror på status quo-tendensen som innebär att vi gör som vi brukar. Vi handlar vanemässigt, kanske för att vi räds en liten förändring trots att den ger vinst på sikt eller för att vi inte vill agera och ta risken att ångra oss eller tvingas ta ansvar.
Sådana grundhållningar får ofta oproportionerligt stora konsekvenser i en rad viktiga sammanhang: som antalet registrerade organdonatorer, som typen och mängden mat vi äter, hur mycket vi lägger undan till pensionen och, som i exemplet ovan, hur mycket printerpapper vi använder.
När man inser en sådan tendens påverkanskraft förstår man inte bara varför vi använder mer papper än vi egentligen vill, utan också att vi kan påverka beteendet.
Status quo är bara en av otaliga tendenser som har till följd att människor inte alltid handlar i enlighet med sina egna principer. Studie efter studie har visat att vi har begränsade intellektuella resurser när det gäller att navigera i en allt mer komplicerad värld. Vi blir tröttare, vi väljer mentala smitvägar som kringgår viktiga faktorer och motiveras av kortsiktiga perspektiv. För det mesta agerar vi ungefär som den tecknade figuren Homer Simpson.
Thaler och Sunstein förklarar varför vi långt ifrån alltid reagerar rationellt på de regler och incitament som samhället använder sig av för att påverka vårt beteende i vårt eget och allmänhetens intresse. Nudging gör det möjligt att påverka beteenden utan att ta till regler och stimulansåtgärder, som i traditionella ekonomiska och politiska modeller brukar betraktas som det enda som har effekt.
Begreppet har haft politisk medvind sedan Nudge kom ut 2008. Kan människors beteende påverkas utan att deras val inskränks (genom lagstiftning) eller att fler stimulanser (skatter och avgifter) införs, så har man funnit ett till synes politiskt neutralt, billigt och effektivt verktyg i arbetet med att möta de stora utmaningarna mot välfärden.
Det är föga överraskande att ledande politiker intresserat sig för forskningen bakom teorin. Sunstein har tills nyligen arbetat i president Barack Obamas administration och Thaler har verkat som rådgivare i den brittiske premiärministern David Camerons så kallade nudge-unit.
Så här långt ser det lovande ut. Fler registrerar sig som organdonatorer, färre avbeställer läkarbesök, fler deklarerar hederligare och lägger undan mer till pensionen.
Men det finns en utbredd skepsis bland de människor som berörts av nudging. Tanken, att vi inte är så rationella som vi tror och att samhället tacklar konsekvenserna med psykologiska tricks, är svårsmält för många. Närheten till manipulation och tvivel på politikernas hederlighet har framförts som skäl till att metoden inte lever upp till demokratins ideal; den fria människan som tar ansvar för sina handlingar.
I Danmark har det lett till ett initiativ som är typiskt för de nordiska länderna: Ett nätverk har bildats av forskare, offentliga institutioner, organisationer, företag och privatpersoner som är positiva till den förändringskraft som finns i nudge, förutsatt att användningen vilar på ett brett folkligt samtycke. Norge har redan hängt på men svenska forskare, institutioner, organisationer och folkrörelser har ännu inte tagit till sig tanken.
Översättning: Karen Söderberg

Pelle Guldborg Hansen

Pelle Guldborg Hansen är beteendevetare och filosofie doktor samt VD för The Initiative for Science, Society & Policy vid Syddansk universitet och Roskilde universitet.
Gå till toppen