Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

En debut med lyskraft

Efter hyllningar på filmfestivalerna i Toronto och Venedig är Gabriela Pichlers ”Äta sova dö” redan årets mest omtalade svenska regidebut. Ikväll är det biopremiär för dramat om den skånska fabrikstjejen Rasa.

Det har varit många arbetarklasskildringar i svensk film de senaste åren, som ”Snabba Cash”-filmerna, ”Sebbe”, ”Till det som är vackert”, ”Svinalängorna” och ”Odjuret”. Ändå är det en stor grupp som aldrig skildrats på vita duken förrän i ”Äta Sova Dö”: knegarinvandrare på landsbygden, folk som jobbar på fabrik eller i butik – långt från betongen i förorten.
– Inom filmen är den svenska självbilden ofta jävligt sned. Alltför många filmare har samma kön, etnicitet och sociala bakgrund. Vill man se historier från hela Sverige behövs det en större uppblandning. Jag hoppas att jag bidrar, säger Gabriela Pichler.
När Pichler var åtta år flyttade hennes familj från Stockholm till Örkelljunga. Mamman, född i Bosnien, fick arbete som städerska. Pappan, född i Österrike, fick arbete som chaffis och byggjobbare. ”Äta Sova Dö” utspelar sig på en fiktiv skånsk ort, och är inspelad i bland annat Bjuv och Klippan.
– Mycket i filmen härstammar från min familj, från mina vänner och bekanta. Men det är en fiktiv historia, även om känslan och jargongen är sann. Den är inte självbiografisk, men det är en personlig film, säger Pichler.
”Äta Sova Dö” kretsar kring Rasa, en kaxig och egensinnig pojkflicka, som förlorar sitt jobb då grönsaksfabriken skär ned. Men Rasa vill inte flytta till Malmö, där jobben finns. Och hon vill inte vidareutbilda sig utan är stolt över sina yrkeskunskaper – som att kunna väga upp exakt 175 gram rucola med bara handen.
– Precis som det är en kliché att bara visa invandrare i förorten, är det en kliché att alla unga på landet vill flytta därifrån. Det är många som är nöjda med livet. Men det förväntas att man ska vilja resa jorden runt eller jobba som au pair i Florida.
Pichler föredrar att arbeta med amatörskådespelare, för autenticitetens skull. Aktörerna kommer från trakten – bland annat har Pichlers mamma en mindre roll. Och huvudrollen görs av fritidsledaren Nermina Lukac, uppvuxen i Åstorp och Nyvång. Lukac känner igen sig i Rasa.
– Filmen ligger nära mig. Vi kom till Sverige 1992, och det här hände mina föräldrar också. De fick lära sig svenska och gå på arbetsförmedlingen. Det var ett tufft liv i början.
Pichlers filmstil är starkt realistisk, i bröderna Dardennes anda. Men ”Äta Sova Dö” har också ett omisskännligt drag av den vardagliga humorn i Milos Formans tjeckoslovakiska 60-talsfilmer, en av Pichlers husgudar. Inte minst märks det i de parodiska scenerna från Arbetsförmedlingen. Välmenande jobbcoacher uppmanar de håglösa sparkade fabriksarbetarna att skriva cv, vara ”flexibla”, skaffa en hobby och flytta till storstaden Malmö.
– Om man har jobbat 30 år på fabrik, ja vad ska man skriva på sitt cv då? Det finns en stark kontrast i vad samhället förväntar sig och de förutsättningar som de arbetssökande har. Det blir knäppt, haltande – och visar ett samhälle som inte är i synk, säger Pichler.
Pichler är den första i sin släkt som har studerat vidare. 2009 gick hon ut regiutbildningen vid Göteborgs filmhögskola.
Du har själv gjort en klassresa. Måste man göra det för att kunna föra de här människornas talan?
– Varje gång jag kommer hem till min mamma känns det som att ingen tid har gått. Men jag vet att jag har ett helt annat perspektiv, och en helt annan makt så fort jag har kameran i min hand. Fler borde ha den makten, även de som inte har gått på filmskola.

Gabriela Pichler

”Äta Sova Dö” har premiär i Malmö och Lund idag. Filmen recenseras på sidan B15.
Född 1980 i Huddinge. Uppvuxen i Örkelljunga. Utbildad på Ölands dokumentärfilmskola och Filmhögskolan i Göteborg. Fick en Guldbagge 2010 för examensfilmen ”Skrapsår”, samma år blev hon Bo Widerberg-stipendiat. Bor idag i Göteborg med filmregissören Johan Lundborg, som har fotograferat ”Äta Sova Dö”. ”Äta Sova Dö” vann publikpriset i sektionen Kritikerveckan på Venedigs filmfestival.
Foto: Lars Brundin
Gå till toppen