Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Podcast – luften är fri

Från en vind i Bromma till ett litet rosa hus på Värnhem. I podcasten är det öppen mick som gäller, även om det är grabbarna och de redan etablerade som har störst lungor.

Den nya tidens radioamatörer omdefinierar det goda samtalet.
– Jag kan tänka mig att det skapar en ny sorts stjärnor. Folk som är bra på att samtala helt enkelt, säger Erik Lindenius, medieforskare vid Umeå Universitet och en av programledarna i podden ”Mediespanarna”.
Podcasten utropades som det nya svarta redan 2005. En enkel teknik som skulle ge var och en chansen att göra ett eget program om flugfiske, stickning eller kampen för demokrati i tredje världen.
Bilden av radioamatören som en ensam kutig man med hörlurar på huvudet i husets källare suddades ut. Idag handlar det om passionerade människor som på ideell basis lägger ut texten kring allt från populärkultur till teknik och Hammarbys senaste värvningar; eller om redan etablerade namn som hittat en ny kanal.
Filip och Fredrik är det mest självklara exemplet på det senare. Deras hundrade podcast sålde ut Berwaldhallen i ett nafs.
– Det är någon sorts milstolpe vad gäller svensk podcast, säger Erik Lindenius.
Själva milstolpen består av att 1 300 människor varit beredda att betala pengar för att se två, visserligen kända, underhållare samtala med varandra på en scen.
– Väldigt märkligt egentligen att svenskar som älskar radio och som är så internetmedvetna, att det inte slagit ordentligt förrän nu, säger Sigge Eklund som har en egen pod med Alex Schulman och klipper Filip och Fredriks program.
– Även om podden exploderat nu och blivit stor finns det fortfarande flera miljoner potentiella lyssnare som inte vet vad podcast är överhuvudtaget. Min prognos är att det kommer fortsätta att växa.
Sigge Eklund drar paralleller till bloggboomen 2005. Då fick bloggarna kritik för att de bara handlade om vad folk åt till frukost även om det fanns mängder med substans. Samma kritik riktas mot poddar där ”kändisar knäpper på en mikrofon och pratar om lite av varje”. Sigge Eklund låter lite sårad när han beskriver hur mycket jobb som ligger bakom ett avsnitt av Alex & Sigges podcast, att tänka ut en tes och att presentera den för lyssnaren.
– Vi skulle ju inte ha en podcast om vi inte tyckte vi hade något att säga.
Men blir inte Filip och Fredrik som bäst när det låter som ett snack vid bardisken mellan andra och tredje ölen?
– Möjligt. Men det är inte riktigt sant. Vi pratar om personer som är oerhört erfarna underhållare. Mellan andra och tredje ölen skapar man inte underhållning. Men det ska finnas samma gemytliga och underhållande atmosfär. Det är något mer komplext än vad som på ytan framstår som ett snack mellan andra och tredje ölen.
Fredrik Wikingsson bekräftar att hans klippare har höga krav.
– Jag tror att han är vår största kritiker – och vårt största fan. Han blir jävligt uppspelt när han tycker att nåt lirar, och han blir jävligt frustrerad när han tycker att något går på tomgång. Då är han helt osentimental.
Trots att podden har blivit stor har den kvar ett element av punk och gör-det-självpotential. En mikrofon och en dator är i princip vad som behövs.
Fredrik Wikingsson är långt ifrån punken. Han sänder visserligen ofta från källaren i hemmet men Bromma är inte Rågsved. Dessutom hämtade Sex Pistols sällan ungar på dagis.
Men när han ställer podcasten mot etablissemanget kommer upprorsmannen fram. Lite i alla fall.
– Jag kan tycka det är en härlig jävla frisk fläkt om man ställer det i kontrast till Sveriges Radio. Jag ställer mig gärna som en sorts fånig Don Quijotefigur som säger att vi gör ett mycket spänstigare jobb än de.
Don Quijote kan ha fått vatten på sin väderkvarn. I alla fall att döma av nomineringarna till poddradiopriset 2012.
– Tidigare har Sveriges Radios poddsändningar varit väldigt dominerande, i år är de nästan inte med alls, säger Rasmus Sellberg, strateg på digitalbyrån Daytona som anordnar tävlingen för sjunde året i rad.
Även om Filip och Fredrik lever ett annorlunda liv än de flesta så verkar lyssnarna ha fått en intim relation till dem. Efter avsnittet där en skräckslagen Fredrik Wikingsson får kalla in sin fru för att få ut en spindel ur rummet kom det massvis med engagerade kommentarer.
– Jag fick trettio mejl. Bland annat ett som slog fast att ”you’re never more than 8 feet away from a spider”.
Eftersom redan kända namn har lättare att etablera nya plattformar så finns det en viss varning för ormgrop i toppen av pyramiden. Klanen Schulman är podens Corleones och Alex är Gudfadern. Alex har som sagt sitt program med Sigge Eklund. Hans fru Amanda sänder med sin syster Hannah (”c/o Hannah och Amanda”) och svägerskan Anitha Schulman gör pod med Carolina Gynning.
Det finns en uppenbar risk för rundgång.
– Jag drar mig verkligen för att prata om andra podcastare för det blir jäkligt geggigt, sedan är det ofrånkomligen så att man pratar om det man är med om. Sigge gör ju bevisligen ”Sigge och Alex”. Det är klart att det blir lite ormgrop men det är bara en tidsfråga innan det kommer någon som inte har med oss att göra och seglar förbi. Det där kommer vara i ständig rörelse, säger Fredrik Wikingsson.
En annan syn på ormgropen är att Sverige är ett litet land. Underhållningsvärlden är inte större än att de flesta känner eller stöter på varandra. Den ene gästar den andre.
– Jag tycker det är fint att man hjälper varandra, säger Kristoffer Triumf, vars skapelse ”Värvet” sedan starten i mars på sätt och vis blivit podcastens motsvarighet till SVT:s ”Skavlan”.
Det är här som många storheter i svensk underhållning talar ut och berättar detaljer ur sina liv som genererar artiklar i kvällspressen. Kristoffer Appelquist berättade bland annat att motvinden i Malmö var ett kommunalt diktat. Annika Lantz avslöjade att hon mobbades av sina chefer på Sveriges Radio.
”Värvets” status bekräftas av det faktum att folk föreslår sig själva som gäster.
– Jo, det händer. Det är väldigt lätt att tycka det är töntigt men jag tycker det visar en go-getterism som jag uppskattar, säger Kristoffer Triumf.
Där Filip och Fredriks definition av det goda samtalet är ”två människor som babblar i munnen på varandra i en timme” är Kristoffer Triumf mer en intresserad och ganska lågmäld värd som låter gästerna prata till punkt. Ett fan helt enkelt.
Även om ”Värvet” sätter gästen i centrum är det i mötet med programledaren som det lossnar. Kristoffer Triumf tar inte mycket plats men det är hans erfarenheter och uppenbara intresse som driver samtalet framåt.
– Jag kan tycka att dialogen är intressantare än monologen. Jag är väl en facilitator för andras briljans, det är gott nog, säger Kristoffer Triumf.
Oavsett hur man definierar det goda samtalet är det uppenbart att det finns lyssnare. Det privata är uppenbarligen det allmänna oavsett om man bor i Bromma eller Borås.
– Man bygger en väldigt intim relation med lyssnarna eftersom de väljer att lyssna på oss. Här är det bara vi och våra kompisar på något sätt och det är en väldigt häftig relation, säger Jenny Strömstedt som gör sin andra termin som podcastare med Carina Berg i höst. En idé som de kläckte själva på en rysk krog i Tallinn och sålde in till cheferna på TV 4.
– Den utgår enbart från lust, Jag har en ganska fri roll i mitt skrivande men podden blir ännu friare på något sätt.
Jenny Strömstedt har utrymme i både TV4:s morgonsoffa och i Expressens krönikespalt. Det ger vissa ”synergi-effekter” till podden med uppslag och ämnen som kan utvecklas eller stöpas om i ny form. Och spännvidden är stor.
– Det är väl en blandning av allt från svampinfektioner till fransk politik. Det intressanta med kommentarerna till vår pod är att man upplever att man blir uppdaterad, haha.
Som fenomen betraktat kan podcasten ha gått hela varvet från att vara pionjärernas pryl till att snart vara i den breda massans hörlurar. Men återväxten av radioamatörer verkar vara god.
Samtliga podcastare vi pratat med berättar att de får länkar med poddar skickade till sig och en massa frågor om vilka mickar man ska använda och vilka program som är bäst att klippa i. I en majoritet av fallen är det killar som hör av sig. Risken/möjligheten/chansen är att poddosfären kommer att fyllas till brädden av Filip och Fredrik-wannabees. Å andra sidan är det väl det som är det punkiga. Att kidsen vågar testa.
– De (Filip och Fredrik) är extremt bra på vad gör. Jag tror inte att alla kan göra det, säger Anna Hed som startade ”En podcast om en podcast” med vännen Alexandra Loonin i våras.
På ett sätt är de ganska lika giganterna från Berwaldhallen. De känner varandra utan och innan och pratar varje dag. De vet om att de har en slags kemi i samtalet. På andra sätt är de raka motsatser eftersom de är tjejer och feminister.
Att Filip och Fredrik är skickliga hantverkare innebär inte att de kommer undan den vid det här laget välbekanta kritiken om ryggdunkande grabbighet. När Anna och Alexandra redovisar namedropping-statistik från ett Filip och Fredrik-avsnitt går det sju kvinnor på trettio män. Och det är snällt räknat.
Programmet ”En podcast om en podcast” började annars just som en reaktion på mediakändisarnas utbredning i våras.
– Det började med en känsla av att det här kan vi göra bättre själv och ett behov av att få kommentera de stora, det var typ grundidén. Sedan har det utvecklats till att vi pratar ganska mycket om oss själva också, säger Anna Hed som är i färd med att klippa det senaste avsnittet vid skrivbordet i ett studentrum i ett rosa hus på Värnhem i Malmö när Sydsvenskan hälsar på.
Den här gången har Anna och Alexandra lyssnat på ”Adam och Kompani” med Adam Alsing, Catrin Da Silva och Daniel Breitholtz. Arbetsgången är enkel. De lyssnar på programmet och börjar spela in direkt efteråt. Utrustningen består av en blandning av ärvda, lånade och köpta delar för kanske ett par tusen.
”Adam och kompani” har både större resurser och mer radiovana. Därför hade Anna Hed förväntat sig betydligt mycket mer flyt i snacket.
– Det känns bara som att han hoppat på podcasttåget, säger Anna Hed.
– Jag blir nästan provocerad så dåligt det var. Daniel Breitholtz har ju ingen tajming över huvudtaget. Han säger sådana saker som ”har ni tänkt på att när folk ber om en liten tjänst, så är det aldrig en liten tjänst”? Hur ska man kunna följa upp det?
Annas och Alexandras program är också ett bra exempel på hur om hur rundgången funkar mellan gräsrot och topp. Första avsnittet handlade om Alex och Sigge. Efteråt twittrade Sigge Eklund om det och drog nya lyssnare till programmet.
– Vi hade som mål att få 100 lyssningar, nu är vi uppe i 2 500.
Anna och Alexandra är vana bloggare sedan tidigare. Och slutsatserna de kan dra av det är att folk uppenbarligen är intresserade av att ta del av personliga erfarenheter.
Fast poddformatet kräver minst två röster, enligt Anna Hed.
– Det hade ju varit astråkigt med monologer.
Responsen på ”En podcast om en podcast” har varit mestadels god. En kommentator tyckte dock att jinglarna låg för högt och den kritiken tog Anna till sig. I nästa avsnitt hade jinglarna skruvats ner.
Programmet om Carolina Gynning och Anitha Schulman fick den mest agiterade sågningen: ”Alltså ni är såna där jävla hen va, lägg ner nu.”

Fyra frågor och svar om podcast

1. Vad ska det heta? Podcast, poddradio eller poddsändning. Den engelska termen podcast är en sammanslagning av Ipod och broadcasting och blev årets ord i New Oxford American Dictionary 2005. Enligt wikipedia finns det ännu ingen ”helt adekvat term för företeelsen” i Sverige.
2. Vad ska man tala om? Humor är den största genren i den svenska poddosfären. Annars rymmer utbudet det mesta. Från teknik (exempelvis Slashat) till fotboll (Bajen-podden), populärkultur (Obiter Dictum) och trosåskådning (Martin och Davids podcast).
3. Vem ska betala? De stora namnen har mediebolag eller sponsorer i ryggen för sina sändningar. ”Alex och Sigge” sponsras till exempel av ett blöjföretag och ”c/o Hanna och Amanda” backas av Aftonbladet. Vissa uppmuntrar till donationer och några få kör live med betalande gäster.
Livesända poddar är legio i USA men ännu så länge ett ganska ospelat kort i Sverige. Förutom Filip och Fredrik har bland annat ”Till slut kommer någon att skratta” (TSKNAS Soran Ismail, Petter Bristav, Aron Flam), ”Tack för kaffet” och ”Arkiv samtal” kört inför publik. Och TSKNAS gör för övrigt en livesändning i Malmö 9 oktober när de gästar På besök.
4. Vem vinner? När Svenska podradiopriset 2012 avgjordes häromdagen vann Filip & Fredriks podcast kategorin Kultur och nöje (Alex & Sigge tvåa, Värvet trea). Alex & Sigge vann både Originalkanal (Filip & Fredrik tvåa, Värvet fyra) och Svensk kanal (Filip & Fredrik tvåa, Värvet fyra). Värvet vann kategorin Amatörkanal.
Gå till toppen