Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Forskare jagar skånskt vargbajs

– Om vargen i Skåne bara skiter någonstans kan vi säga precis var den är född, säger rovdjursforskare Olof Liberg.

Efter onsdagens vargattack i Näsbyholm utanför Skurup går jakten på rovdjurets bajs.
– Vi var ute och spårade nu på morgonen. Vi sökte även avföring, men har inte hittat någon, säger Nils Carlsson, rovdjurshandläggare på länsstyrelsen i Skåne.
Däremot kom det under torsdagen in en observation två mil från godset: en privatperson som hittat ett dött rådjurskid avbitet på mitten.
– Han kunde inte tro att det var en varg som låg bakom och rapporterade det inte förrän nyheten om de dödade fåren spreds, säger Nils Carlsson.
Anledningen till sökandet efter vargavföring är att den skandinaviska vargstammen är mycket väl genetiskt kartlagd.
– Vi har stenkoll - det finns DNA från alla vargpopulationer. Om vargen i Skåne bara skiter någonstans kan vi säga precis var den är född, säger Olof Liberg, rovdjursforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och samordnare för all skandinavisk vargforskning.
I så fall kan forskarna också kartlägga hur djuret har rört sig genom landet - om den gått från Riala nära Stockholm, eller reviren i Hälsingland, Bohuslän eller ända uppifrån från Hedmarks Fylke i Norge - en sträcka på 80 mil med bil till Skåne. Typiskt sett kan en varg röra sig fyra till fem mil per dygn, men den följer knappast vägarna.
– Den måste äta, sova och så slingrar den fram längs vägen, säger Olof Liberg. Vi har exempel på vargar som tagit sig från södra Norge till nordöstra Finland. De klarar enorma sträckor.
– Vargen vid Näsbyholm är troligen född förra sommaren - och då hade vi 30 olika revir i landet som ynglade, säger Olof Liberg.
Vid dryga ett års ålder lämnar ungvargarna sin familj och söker egna hem. Honvargarna etablerar revir. Hanarna springer runt och letar tills de hittar en hona som accepterar dem. Rent biologiskt är Skåne perfekt för vargen med vildsvin och hjortar att jaga i naturen och tamboskap bakom enkla stängsel. För att hålla vargen ute krävs kraftigare inhägnader, gärna elektrifierade.
– Sånt blir väldigt dyrt här i södra Sverige där vi har djur utspridda över stora marker, säger Olof Liberg. Människan är största hindret för vargen att slå sig ner i Skåne.
Efter att EU-kommissionen ställt kritiska frågor om tillväxten av vargstammen i Sverige ställdes skyddsjakten in förra vintern. Stoppet gäller även i år. Trettio år efter att vargen var utrotad i Sverige är nu stammen i stark tillväxt. (se grafik)
Det är likadant på flera håll i Europa. I östra Tyskland har flera revir etablerats efter invandring från Polen, enligt Olof Liberg.
– Nu föds det valpar varje år i närheten av Hamburg, Nürnberg och München, säger han.
Ännu har ingen sett Näsbyholmsvargen. Och natten efter att fåren dödades inträffade inga kända attacker.
– Vi får hoppas att den vandrar upp mot bättre trakter, säger Nils Carlsson.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen