Gästskribenten

Anette Novak: Nu går det ju att delta i arbetet med att bygga en bättre värld

Du har aldrig haft mer inflytande än nu. För första gången i historien kan en individ, utan formell makt, påverka skeenden.


På internet är du ett massmedium – om du har kloka tankar eller är tillräckligt rolig.
Som Anton Perlkvist, 19, från Oxie, som har över 1,1 miljoner följare på Twitter – en global publik han skapat genom ett flöde av skämt och sarkasmer på engelska.
Nu går det ju istället att samla människor kring mer konkreta mål – som att tillsammans granska farliga produkter eller tvivelaktiga affärsuppgörelser. Kort sagt, delta i arbetet med att bygga en bättre värld.
Tekniken finns där – men utnyttjar vi dess fulla potential?
Alltför sällan. Här är den första låsningen:
Vi kan inte. Orkar inte. Och kanske framför allt: Vågar inte. Vem vill väl lyssna på mig?
Jag minns när jag i 18-årsåldern skulle få första artikeln publicerad i en dagstidning. Min text skulle läsas av hundratusentals människor. Var jag förtjust? Nej, snarare skräckslagen. Vad skulle de säga? Skulle de hitta fel? Eller bli arga?
Att kommunicera innebär alltid att blotta sig: att avslöja sina ståndpunkter – men också tillkortakommanden. Inför några få kan det väl gå an. Men när det sker inför digitala skaror vars antal man i förväg inte ens kan förutspå, då når vi utanför mångas komfortzon. Alternativet är givetvis att tiga.
Den andra låsningen är den forna makteliten som har svårt att släppa taget. Journalister som ännu anser sig ha informationsmonopol, politiker som tror sig representera väljarna i varenda fråga, "experter" som "vet bättre".
Tekniken löser inte samhällsproblemen, hävdar internetskeptikerna. Givetvis inte – men människans goda drivkrafter parade med de här nya möjligheterna har i alla fall potentialen.
Vi pratar om "följare" i den digitala världen. Men för att de ska finnas måste det ju finnas ledare. För internetgurun Seth Godin är det givet vem det är:
"Du är en ledare.
Vi behöver dig."
Citatet är hämtat ur Tribes som redan har ett antal år på nacken men som känns hetare än någonsin i höst när så många diskussioner landar i att vi måste gå från ord till handling. Godin beskriver hur vi nu har möjligheter att skapa mikrorörelser.
Leda nerifrån-och-upp. Det går, om du bara vågar se att du kan göra skillnad.
Är du en av de många som nätvägrar för att det verkar så svårt - eller surfar lite sparsamt för att det är fördummande att "sitta framför datorn"? Då vill jag att du begrundar alla missade chanser att påverka.
Du världsmedborgare som säkert har dator/mobil, snabb uppkoppling och möjlighet att tänka och uttrycka dig fritt - ta ditt ansvar och delta digitalt.
Uppmaningen blir tydligare om man gör kopplingen till det analoga samhället:
Om ingen röstade – skulle vi då ha en demokrati?
Gå till toppen