– Tänk om Jan Carlzon hade pratat om mångfald och jämställdhet i stället för service den där gången på 1980-talet. Var hade vi varit då?
Lars Einar Engström låter frågan hänga i luften.
För då när den unge SAS-direktörens predikade om vikten av service gentemot kunderna hängde alla på – från flygbolagskonkurrenter till skattemyndigheten. För precis som att god service lönar sig har flera undersökningar visat att det lönar sig att ha en blandad ledning och styrelse.
– Var är den unge vd:n idag som utmanar sina konkurrenter med att vara bäst på jämställdhet och mångfald? Idag är det främst äldre män som säger att de ångrar att de inte släppte in fler kvinnor i ledningar och styrelser. Men det är så dags.
Lars Einar Engström var en gång en sådan där homosocial ledare – som han kallar det – det vill säga en äldre man som omger sig med unga män som han kände igen sig i.
Vändpunkten kom när han insåg att hans egen dotter var på väg ut i ett arbetsliv där män värnar män, berättar han på ett seminarium för chefer i olika branscher på IHM Business School i Malmö.
I en paus berättar han att en undersökning i USA visar att manliga chefer som endast har söner inte förstår vikten av en mångfacetterad arbetsplats lika väl som de med döttrar.
Vad vet vi om framtidens ledarskap? är rubriken på seminariet som Lars Einar Engström håller denna torsdagsförmiddag.
Som i allt annat har det gått trender även i ledarskapet – från det auktoritära via det demokratiska till det situationsanpassade med coaching i fokus.
Han sympatiserar med Kolinds och Bøtters idé om unboss, (se föregående uppslag) men han tror att det dröjer innan den slår igenom på riktigt
Ett hinder på vägen till ett unboss-ledarskap – där de anställda är parter i ett team och ledaren inte är den som har alla svaren, men kan ställa de rätta frågorna – är att det idag är mycket fokus på hur företagets finanser mår och betydligt mindre på de anställda.
– Vi är tillbaka i en auktoritär era. Det beror på att ägandet blir allt mer spritt och då låser ledningsgrupperna in sig allt mer och bestämmer allt.
– De är ju rädda om sina bonusar och förmåner, säger Lars Einar Engström. Då blir man en lojal ja-sägare som inte släpper in andra i besluten.
Han kallar dem egocentriska chefer och han ser inte särskilt ljust på att nästa generations chefer kommer att agera annorlunda.
– Jag kallar åttiotalisterna rättighetsgenerationen – de ska bara ha och ha, ett resultat av deras curlande föräldrar. Vill man bara ha så är det svårt att ge den feedback som medarbetarna behöver för att utvecklas i sitt jobb.
Lotta Snickare, forskare på KTH i Stockholm, disputerade i våras på avhandlingen ”Maktens magi” där hon undersökt chefers yrkeskunnande och hur det utvecklats.
– Man kan inte sätta någon i en skolbänk och slå in en massa teorier och tro att man utbildat en chef, säger hon.
– Det är lätt att sätta upp regler och rutiner för hur man ska jobba och bemöta medarbetare och kunder. Men utan praktiska exempel är det svårt att göra det på ett bra sätt. Människor följer inte regler, varken medarbetare eller kunder.
Lotta Snickare säger att utan erfarenhet av hur olika människor är och att det krävs olika sätt att närma sig dem blir man inte en bra chef. Teorierna är bara ett verktyg.
– Man kan läsa skönlitteratur och hitta bra exempel, men kan dela med sig av sina exempel för att sprida erfarenheter. Det värsta är att i dagens slimmade organisationer blir det mindre och mindre tid att dela erfarenheter.
Lars Einar Engström tror att det auktoritära ledarskapet kommer att leva kvar ett bra tag till. foto: Johan bävman
Lars Einar Engström
Har under många år arbetat med ledarskap, organisations- och ledarutveckling och hållit i seminarier kring framtidens kompetens i flera länder i Europa. Han har varit anställd och/eller varit verksam som konsult åt företag som Bonniers, Apple Computer och Ericsson
Lotta Snickare
Är konsult inom organisation och ledarutveckling. Hon har varit chef för Swedbanks ledarutveckling och forskar om ledarskap på Centrum för bank och finans på KTH i Stockholm. 2005 kom hon ut med den uppmärksammade boken ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” tillsammans med Liza Marklund.