För två år sedan passerades en betydelsefull gräns i västvärlden. Då blev de som spelade digitala spel fler än de som inte gjorde det. Den största orsaken till detta var framväxten av så kallade "casual games", spel som man snabbt kommer in i, kan spela en stund, för att sedan lägga åt sidan när man vill göra något annat. Plus, naturligtvis, att mobiltelefonen blivit en naturlig spelplattform för ... ja, alla.
Samtidigt har alla traditionella konsoler vuxit snabbt. I dag börjar barnen spela tidigt, redan i tre-årsåldern. Sedan växer användarkurvan snabbt och peakar i 15-årsåldern. Men det breda spelandet håller i sig ända upp i 25-årsåldern och fortfarande bland dagens 50-åringar är det så många som 40 procent som spelar någon gång då och då.
Spådomen inför framtiden är alltså att alla kommer att spela hela tiden.
I en sådan värld, som dagens barn redan lever i, är det så klart otänkbart att inte spela. Eller att inte kunna spela. Eller att inte spela på jobbet. Och varför skulle man inte kunna ha det som jobb?
– Det är spännande att se de barn som nu växer upp med Ipads som mycket tidigt låter dem kunna spela och välja spel ganska fritt. Touch-screenen är mycket lättare för både unga och gamla fingrar att interagera med och många barn börjar leka och spela självständigt redan från ettårsåldern, säger Malin Ströman, produktägare på SVTi.
– I och med det uppstår nya lekar – lekar med levels, flera liv och power boosts. Det är möjligt att lekarna har haft liknande inslag tidigare, men att höra treåringar vid frukostbordet säga "Vad skönt, nu har jag laddat upp alla liv" och senare på dagen erkänna att "Jag har förlorat flera liv idag, men jag har fortfarande ett kvar", ger onekligen en känsla av att barn i sin framtid kan komma att lägga upp sin planering för dagen eller för livet på ett annat sätt än vad vi gör idag.
Det utbredda spelandet kommer troligen att påverka sättet vi jobbar på och hur pedagogiken i skolan formas.
– Många lärare är medvetna om att de konkurrerar med just spel och det finns ett utbrett intresse, både inom skolan och inom andra områden som e-handel, hälsovård, HR och reklam. De lånar triggers från spelvärlden för att skapa samma låga trösklar och motivation som spel erbjuder, säger Malin Ströman.
Och kanske kan även den traditionellt manliga spelvärlden komma att förändras.
– En stor förhoppning är att de tjejer som nu växer upp med spelandet som en naturlig del av sitt mediabruk ska vilja utveckla egna – att spelutveckling och programmering med nästa generation inte ska vara ett primärt manligt yrke och att vi därmed med stor sannolikhet skulle få se en ny generation spel och en mer jämställd arbetsmarknad, säger Malin Ströman.
– Det är många kvinnor som idag har spelidéer, men som har svårt att hitta partners som vill utveckla och speldesigna dem. Fler kvinnliga utvecklare och designers skulle innebära både större frihet och möjlig innovation inom områden som inte upplevs som lika intressanta för många av dagens spelutvecklare. Kanske att vi skulle få se förnyelse av spel för just skola och utbildning och sjukvård, till exempel, eller en vidareutveckling av det kreativa skapandet.