Det är en vanlig lördag. Nästan i alla fall. För just den här helgen ska familjen skaffa en ny dator. Pappan tar sonen med sig i bilen och åker in till stan. Väl framme i butiken kikar de runt bland alla olika modeller. De trycker på knappar, så där lite på måfå som man gör när man inte riktigt vet vad man vill ha. Den elvaårige sonen säger:
– Men kanske denna? Den ser bra ut!
Då känner pappan plötsligt luftvågen från historiens vingslag. Ja, situationens hela betydelse kommer över honom. Därför säger han, så där som pappor gör då och då:
– Vet du? När jag var liten fanns faktiskt inga datorer.
Sonen knappar vidare på tangentbordet. Sedan stannar han upp och får något konfunderat i blicken. Han vänder sig frågande mot pappan och säger försiktigt:
– Men pappa ... Hur surfade ni på internet då?
Dagens barn och unga föds in i en värld där teknik är något självklart. Hälften av alla treåringar använder i dag internet. Varannan person mellan nio och tolv år har konto på ett eller flera sociala nätverk.
Men barns perspektiv skiljer sig ändå vida från de vuxnas. Av naturliga skäl vet de oftast mer om nuet än om det förflutna. Det innebär visserligen att de är historielösa, men samtidigt är deras tankar heller inte fastlåsta i gamla mönster. Kanske borde vi därför lyssna lite mer på vad barn egentligen säger om den teknik som vi omger oss med. För i deras tankar synliggörs de beteendeförändringar som de flesta av oss kommer att påverkas av, åtminstone så småningom. Låt oss därför titta närmare på några alldeles sanna exempel från den svenska vardagen.