Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Fördomar och myter lever fortfarande kvar

I femhundra år har romerna funnits i Sverige. Lika länge har de kämpat för rätten till ett värdigt liv.

En gammal man med rullator sträcker sig med stor möda upp för att kika in genom fönstret i husvagnen av trä som står parkerad på torget i Ängelholm.
På ett anslag står: ”Lär känna romerna. Europas största minoritet och världens mest jagade folk!”
Människor stannar till och kikar nyfiket in på soffan med mönstrat tyg, den antika väggklockan och spisen i hörnet.
– Så mysigt ni har det, säger en kvinna.
Erland Kaldaras Nikolizsson svarar inifrån vagnen, lika vänligt som skarpt:
– Ja, visst är det fint. Men tänk att det var så kallt att de små barnen ibland frös ihjäl. Att man tvingades flytta efter bara någon vecka på grund av att myndigheterna körde bort romer. Att man fick ta vatten ur en å och koka det.
Kvinnan nickar allvarligt.
Erland Kaldaras Nikolizsson driver Romskt kulturcenter i Malmö tillsammans med bland andra sin mamma Monica Kaldaras.
Under 2012, som är utsett till romskt kulturår av svenska regeringen, reser de landet runt för att informera om romernas mörka historia. Med sig har de en husvagn av den modell som var ett vanligt boende på 1950-talet, då romer förvägrades grundläggande medborgerliga rättigheter och tvingades slå tillfälliga läger i en stad för att sedan, efter ett par veckor, dra vidare. Av dem som tvångssteriliserades i Sverige var ett stort antal romer.
Det skulle dröja ända in på 1970-talet innan alla romer fick rätt till drägliga bostäder, skolgång och arbete. I år skriver regeringen en vitbok om övergreppen, och har satt upp ett tydligt mål: De romska barn som föds i år ska år 2032 ha samma möjligheter som alla andra svenska 20-åringar.
Erland Kaldaras Nikolizsson låter hoppfull när han, med sonen Erik i knäet, tänker på sina barns framtid.
– Titta bara, här har du tre generationer romer: mamma som föddes i ett tält, jag som föddes på ett riktigt sjukhus och Erik här, som sitter och leker med en Iphone. Visst blir det bättre.
Om hennes son är outtröttlig och positiv, börjar Monica Kaldaras bli uppgiven. Hon växte upp i samma läger som Katarina Taikon, medborgarrättskämpen som på 1960- och 1970-talen stred för romers rätt till ett värdigt liv. Monica Kaldaras såg kampen på nära håll, och drogs med. Idag tycker hon att processen går alldeles för långsamt.
– Inga barn behöver frysa ihjäl. Men folket är efter oss, precis som för femtio år sedan.
Det hon talar om är den utbredda rasismen, antiziganismen som den kallas när den riktas mot romer. Fördomarna som sitter i medmänniskornas huvuden. Misstänksamheten, glåporden, föraktet.
– Varje gång jag går på stan blir jag utittad av folk på gatan. När vi går in i de stora varuhusen så springer personalen direkt efter oss.
Även om romer idag har goda grundläggande förutsättningar i Sverige jämfört med i många andra länder i Europa, upplever många en daglig diskriminering: På arbetsmarknaden. I skolan. I butiker. På bensinmackar – som Sveriges radio rapporterade om häromveckan. Varje år får Diskrimineringsombudsmannen (DO) in hundratals anmälningar från romer som upplever sig diskriminerade av handlare.
I slutet av september släppte Ecri, EU-organet mot diskriminering sin rapport, där de riktar kritik mot Sverige och konstaterar att romer fortfarande är marginaliserade och särskilt missgynnade socialt och ekonomiskt.
Till grund för diskrimineringen ligger hundraåriga myter och stereotyper av hur romer är. Somliga av dem har till och med forskningen bidragit med att föra vidare.
– Det har gjorts mängder av statliga utredningar och forskning, men mycket har varit en del av antiziganismen och legat till grund för förtrycket, säger Jan Selling, historiker på Hugo Valentin-centrum vid Uppsala universitet.
En sådan myt som förts vidare är den att romerna själva påstås vilja vara på resande fot och därmed inte kan anpassa sig till ett bofast liv.
– Man vill inte veta av dem, och så säger man att romer har ”varit ett vandringsfolk i alla tider”. Så ser det ut i länder som Italien och Frankrike idag. Men undersökningar visar att det bara är cirka 5 procent av Europas romer som vill vara nomader, säger Irka Cederberg, som har skrivit boken ”Född fördömd. Romerna, ett europeiskt dilemma”.
I den beskriver hon hur romer runt om i Europa systematiskt fördrivs och tvingas leva i eländiga och smutsiga läger utan tillgång till vatten eller sjukvård. En del av dem hamnar slutligen på gågatan i Malmö, på knä med en pappersmugg i handen.
Erland Kaldaras Nikolizsson blir beklämd när han ser dem.
– Det skapar en ny slags fördomar. Vi som redan har en massa gamla vi försöker arbeta emot. Jag brukar gå fram och prata med dem. Det är svårt att bearbeta, inte minst för våra barn. Varför sitter det en romsk kvinna på gatan och tigger? Då får man förklara att det finns skillnader i världen.
Erland Kaldaras Nikolizsson är privilegierad. Han har funnit sin plats i samhället, med ”villa, volvo och vovve”. Samtidigt har han galler för fönstren i villan.
– Om du googlar mig hittar du en massa rasistiska hemsidor som handlar om mig och min familj. Det är smällar man får ta när man är en starkt profilerad rom.
Det är inte många romer som vågar träda fram med namn och bild i tidningen.
– Folk är rädda för att bli av med jobbet och trakasseras.
För hans mamma Monica Kaldaras fanns aldrig något alternativ.
– Man måste höja rösten. Tiger man händer ingenting. Om man tiger blir man martyr.

Osäkra siffror

Det finns ungefär 50 000–100 000 romer i Sverige. En mer exakt siffra går inte att få, eftersom Sverige inte registrerar människor utifrån etnicitet.
1512
var det år då det i Stockholms stads tänkebok noterades att ett romskt sällskap anlände till staden. Det är den första noteringen om romer i Sverige. Därför firas 500-årsjubileum i år.

Historien

Romerna sägs ha sitt ursprung i en indisk armé, som på 1000-talet retirerade till Anatolien (nuvarande Turkiet). Omkring år 1300 tror man att de kom till Balkan, och därefter spreds i Europa.

Gå till toppen