Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Strålande sång men ojämnt material

Genre: Klassiker. RecordDate: 2012-10-17.
Greppet där en manlig låtskrivare gör låtar åt en sjungande kvinna har fört svensk popmusik både framåt (Lisa Nilsson), bakåt (Kayo) och ingenstans (Carola) de senaste årtiondena. Veckan bjuder på två nya exempel: Petra Marklunds samarbete med Jocke Berg, och Sarah Dawn Finer som gjort en balladskiva med Mauro Scocco-låtar.
En slutsats efter lyssningen: Det är svårt att tolka en distinkt låtskrivare. Inte minst när det handlar om en låtskrivare som oftast sjunger sitt material själv. Lisa Nilssons transformation från Melodifestivalsvokalist till stockholmsk soulsensation, med hjälp av Scoccos låtar, är ett av få lyckade exempel jag kan komma på – och jag tycker inte Scocco lyckats upprepa det hela med Sarah Dawn Finer på ”Sanningen kommer om natten”. Trots att även hon är en lysande sångerska, som bara inte riktigt fått det material hon förtjänar.
Problemet ligger dels i det överdrivet innerliga trubadurtonfallet, dels i texterna: så fullmatade med Mauromarkörer att det liknar karaoke – i synnerhet den ungkarlsromantiska ”Vasastan” där Finer på släpig stockholmska sjunger om hur hon har ”allt hon behöver, en gitarr och en säng”. Det är lite ironiskt att det spår som fungerar bäst är det Dawn Finer skrivit själv tillsammans med Salem Al Fakir.
Även Petra Marklunds samarbete med Jocke Berg handlar om en imageförskjutning: hon har släppt sitt danspop-alias September, sjunger relationstexter på svenska och gömmer större delen av ansiktet på ett svartvitt omslagsfoto.
Spelplatsen för låtarna är ett svekfullt Stockholm mellan Stureplan och Riche där ”döden bjuder på lunch”, och Jocke Bergs närvaro märks förutom i stämningen även i att Petra Marklund sjunger med likadana sylvassa ”iii”:n som han. Det är inte jätteoriginellt, och det åttiotalsljudande dysterpop-soundet har hon då och då varit inne på även under åren med September, men hennes sång och Bergs låtar är ändå en kombination där summan blir lite större än delarna.
Inte minst har Marklunds sångröst äntligen fått komma till sin rätt. Hon har alltid haft en stark, elegant röst men hennes fallenhet för dramatisk frasering uppfattade jag aldrig när hon sjöng på engelska. ”Allting har skitit sig/du ligger med nån annan tjej” kvider hon i ”Kom tillbaks”. Det kräver sin sångare för att komma undan med ett sånt rim.

Lyssna även på:

Kent: Isola (album, 1998)
Lisa Nilsson: Till Morelia (album, 1995)
September: In Orbit (album, 2005)
Gå till toppen