Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Konst

Bilder av konsten

Anja Krischner, David Panos, Jakob Simonson. Realismus ist kein Stil. Signal – center för samtidskonst. T o m 4.11.

Ur filmen ”The Empty Plan”.
”Det här är teater! Ingen partikonferens!”, utbrister en av skådespelarna under repetitionerna av Bertholt Brechts pjäs ”Die Mutter”, i Anja Kirschners och David Panos film ”The Empty Plan”. Repetitionen har urartat i pajkastning och förolämpningar typ ”Reformist!”, ”Trotskist!” och annat som måste svida ordentligt i ett rättroget stalinistiskt hjärta.
Filmen rör sig fritt i tid och rum mellan tre olika uppsättningar av pjäsen och följer även Brechts arbete med att formulera en teori kring teaterkonstens potential att bidra till samhällsomvälvning. Premissen är att utvecklingen inte alltid går framåt och att friheten ständigt måste erövras. ”Min farfar levde i den nya världen, men mitt barnbarn kommer att leva i den gamla”, suckar Brecht.
Tragedin i sammanhanget är att friheten som han och hans karaktärer kämpade för i själva verket var en brutal återvändsgränd.
I galleriet visas även verk av Jakob Simonson, som så ofta befinner sig någonstans mellan bild och ickebild. Det nyaste, ”Camera”, är ett tittskåp fullt av speglar, men också blinda fläckar och outnyttjade vrår. Verket skapar nyfikenhet, man börjar genast leta efter något. En vinkel, ett perspektiv. Samma sak i målningen ”Untitled (the Forest)”, som står vänd mot en vägg, så att man nätt och jämnt kan passera däremellan.
Simonson leker retfullt och smart med de traditionella förväntningarna på konsten som bilder av det verkliga. Hade det framträtt ett skönt motiv om man hade kunnat backa och betrakta målningen på avstånd? Placeringen vid väggen ger ett rappt svar: Här ska inte finnas någon jävla bild! Och om det mot förmodan finns, är det inte meningen att just du ska se den.
Gå till toppen