Kultur

Talande tomrum

Kristina Matousch
Painting Fucking Guilty, Antechamber, Köpenhamn, t o m 27.10.
Kristina Matousch och Kristoffer Nilsson
Fingrar och flaggor, Galleri Ping Pong, Malmö, t o m 3.11.

Kristina Matousch intresserar sig för tomrum, negationer av fasta kroppar. Objekten är maskinella. Ett utstansat hål visar inga spår av handen. Men lämnar ett så reducerat språk någon känsla kvar? Den är faktiskt mer övertygande än i många handgjorda artefakter.
Som de fingrar av speglande akrylglas hon fyllt Ping Pong med. På gångjärn från väggarna sticker de odygdigt ut hit och dit. Kristoffer Nilssons målningar reflekteras i dem tillsammans med publikens rörelser. Så fyller slumpen fingrarnas former.
Nilsson har använt postblanketter med angivande av olika adressorter som grund för sina målningar. Resultatet är en lyckligt vinglig konkretistisk utflykt från strikta instruktioner. I kombination med Matouschs fingrar är upplevelsen kalejdoskopiskt yster.
Men i grunden är det en fråga om språk. Hennes objekt har blivit ”fingrar” genom de utstansade hål som betecknar ”naglar”. Tomrummen definierar det kaos som omger dem. Och Matouschs verk blir bindeord mellan abstraktion och konkretion, men även kropp och känsla.
På Antechamber är ämnet måleri. Från taket hänger paletter, där hålen för fingrarnas grepp liknar kukar. Och målningarna på väggarna är täckta av regelbundna rutmönster, där rosa kroppar anas i gliporna.
Temat är måleriets lust och lidelse, hur färgen förvandlas till en ny sinnlig värld. Men också motsatsen, den ekonomiska snaskighet, som finns i auktionshallarnas förtjusning i mediet.
Matousch har känsla för platsens själ. Och jag blir inte förvånad, då jag får veta, att den råa lokalen tidigare varit studio för inspelningar av porrfilm. Vilket stämmer väl med kombinationen av lust och motvilja. Men hennes konst är inte riktigt så enkel. De tydliga komponenterna får verken att direkt rikta sig utåt. Men hennes enkelhet går inte att använda till förenklingar, för samtidigt med direktheten blir komplexiteten tydlig mellan omvärld och verk, betraktare och tecken.
Kristina Matousch ger känslostarka utmaningar. Och få kan som hon kombinera ett visuellt svidande språk med grundlig språklig misstro.
Gå till toppen