Kultur

Fascinerande fasansfullt

Lina Selander
Skånes konstförening
Malmö, t o m 4.11.

Samhällelig makt åtföljs av lögner. Tydligast är det i ruinerna efter en kultur, ett gammalt tema i konsten. Idag är den öde staden Pripyat vid Tjernobyl arketyp. Men lockelsen från övergivna bostäder och skolor är inte okomplicerad. För ett halvsekel sedan undrade Gunnar Ekelöf om intresset för förstörelse var ”ett begynnande dödssymtom: självföraktet, fäfotsromantiken – ödetomten”.
Lina Selander använder sig gärna av kapsejsade moderna projekt och utopier i sina filmer. Men de berör livet mer än dödsromantik. Lager efter lager kläs tankesystem av och hon stannar inte där lögnen går i dagen. I stället skapar hon en annan värld av det material som finns till hands, gör erfarenheter synliga som annars skulle vara omöjliga. I makligt tempo varvar hon rörliga och stilla bilder så att varje entydighet rivs upp.
Tjernobyl hanterar hon med poetiska överlagringar och starka känslor. I ”Anteroom of the Real” bläddrar hon bland arkivbilder. Mitt i förödelsen överrumplar vardagsglimtar från Pripyat.
Och inför fotona av de döda räddningsarbetarna tänker jag på några scener ur hennes film ”Lenin’s Lamp Glows in the Peasant’s Hut”. Hon har klippt in sekvenser ur Dziga Vertovs ”Det elfte året” från 1928. Stachanoviter, Sovjets glansbilder av duktiga arbetare, bygger kraftverk och bryter kol för att elektrifiera landet och bokstavligt skapa en ljus framtid. Med de döda från Tjernobyl i minne blir Vertovs dokumentär en samhällelig lögn.
Selander granskar ständigt själva den dokumentära metoden. Där når hon långt. De vackra växtfossiler som dyker upp i ”Lenin’s Lamp …” ger inte bara ett större tidsspann men är också urgamla dokumentära bilder, helt skapade utan människan. Liksom hennes fotografier som blivit till då fotopappret kommit i kontakt med uran. Fascination och fasa hänger ihop.
Hon är också en skarp och sparsmakad ljudkonstnär. ”Lenin’s Lamp …” saknar ljud, men plötsligt hörs en sovjetisk kör. Då en varningsklocka klämtar hos Vertov hakar musiken upp sig för att tystna, när ett par förvildade hundar dyker upp i dagens Pripyat. Filmerna är fyllda av sådana meningsskapande ögonblick.
Detta är en av säsongens mest angelägna utställningar.
Gå till toppen