Familj

”Det bästa har inget bäst-före -datum”

Sugen på musik. Han har gjort radio om musik i 50 år. Men hungern finns där ännu hos Lennart Wretlind.

När Sydsvenskan når radioprofilen befinner han sig typiskt nog på världsmusikmässan Womex, världens största, i grekiska Thessaloniki. I programmet ”Klingan” i P2 presenterar Wretlind varje söndag musik från hela klotet.
– Jag vill aldrig sluta jobba med musik, säger den blivande 67-åringen glatt. Gnistan finns kvar och jag trivs som fisken i vattnet här på Womex.
1967 var den unge Lennart Wretlind på den sedermera berömda popfestivalen i Monterey, den första i sitt slag. Där fick han en aha-upplevelse som bet sig fast.
– Ravi Shankar spelade på eftermiddagen och under kvällen delade The Who och Jimi Hendrix scen. ”Oj, kan man blanda musik på det viset?” tänkte jag.
En cirkel sluts med det ”Klingan” som Wretlind sänder på sin 67-årsdag den 4 november. Där lägger han in just Shankars nya ”Living Room Sessions part 1” som ”Veckans album”, 45 år efter Monterey.
– Han är nu 92 år och detta är faktiskt ett av hans allra bästa album, slår Lennart Wretlind fast. Kul att ta med det, det blir också en liten kommentar till ålderstänkandet i Sverige.
– Här är man ju värst i världen på åldersdiskriminering, det finns det siffror på. I USA är personnummer neutrala och arbetsgivare får inte ens fråga efter en arbetssökandes ålder. När man gjorde en internationell undersökning och frågade arbetsgivare hur de ser på att anställa människor över 55 år hamnade Sverige i botten. Det har vi inte ens råd med ekonomiskt.
Även inom musiken anser Lennart Wretlind att det bästa inte har något bäst före-datum. Ständigt nosar han upp och presenterar mer eller mindre okända artister och album för en svensk publik. Men han har inte styrts av något uttalat folkbildarideal.
– Jag tänker inte på mig själv som en folkskollärare. Men folkbildarideal, jo, det kan man ju säga att jag har. De lärare man minns från skolan är ju de som fick en intresserad av sådant som man annars inte skulle ha upptäckt.
Favoritartister har Lennart Wretlind många, inom en regnbåge av musikstilar. Och man kan ju undra om de har något gemensamt.
– Ja, artister jag verkligen älskar blir som nära vänner. Oftast är det på konserter man får det bekräftat. Pete Seeger till exempel kan vara rätt tråkig på skiva, men så såg jag honom live och han nådde genom hela publiken, ända till dem längst bak. Jag blev trollbunden.
Lhasa de Sela, Hindi Zahra och Bassekou Koyate är tre artister med samma kvaliteter, exemplifierar Wretlind. Han beskriver dem som ”inte som coca-cola eller Madonna”, även om dessa två storheter förvisso kan vara njutbara.
– Men i längden vill man ha en smak som varar.
Det långa radioäventyret startade 1962 när den sextonårige Lennart fick hoppa in och vikariera för programledaren Klas Burling i ”Pop 62”, ett magasin som sändes under en halvtimme varje vardag och en timme på söndagar.
Konceptet var enkelt: snurra de senaste popsinglarna med korta presentationer emellan och spegla listorna i USA och England.
– Jag fick kontakt med radion när jag klagade på att man spelade för lite svart soul, själv gillade jag artister som Sam Cooke. Men i ”Pop 62” lät jag som något slags poptjänsteman och spelade slätstruken musik.
Ganska snart började Lennart Wretlind intervjua artister, något han blivit känd för genom åren. Den första radiointervjun med en ung Ulf Lundell är till exempel hans. Många av rockens storheter passerade framför Wretlinds mikrofon redan på 1960-talet och i dag kan man gå in på ”Klingans” hemsida och lyssna till en drös av de inspelningarna.
Receptet för en framgångsrik intervju är inte det minsta konstigt.
– Skala bort allt krafs, kliv själv tillbaka och var intresserad och artig. Försök inte vara ball.
Lennart Wretlind jämför sin intervju med Janis Joplin, som sändes i tv och kan hittas på Youtube och Svt Play, med den intervju som den berömde Dick Cavett gjorde.
– Han var en jättebra intervjuare, men skulle samtidigt också vara rolig. Då blir det lätt så att man tar över själv.
En drivkraft för Wretlind har alltid varit nyfikenheten.
– Ja, den är nödvändig. Om man inte känner passionen, då ska man absolut lägga av.

Lennart WretlindLennart Wretlind lyssnar på

Är: Radioprofil, musikkännare.
Har: Gjort program för Sveriges radio sedan 1962, från ”Pop 62” till dagens ”Klingan” som speglar all slags folk- och världsmusik. Håller också i ”P2 världen”, en dygnet runt-kanal på webben för världsmusik, liksom ”Klingan” gjord i samarbete med Tatiana Rucinska (DJ Aïcha).
Pris: Senast Radioakademins stora för 2012, i kategorin ”Årets musik”.
Bor: I Stockholm med hustrun Anna Kalisz.
Andra intressen: Att uppleva Stockholms skärgård, med kajak och kamera.
Aktuell: Firar 50 år på Sveriges radio. Fyller 67 den 4 november. Presenterar i dagens ”Klingan” det bästa från den nyss avslutade Womexfestivalen.
Terakaft: Kel Tamasheq
Tinariwen: Amassakoul
Bassekou Koyate: I Speak Fula
Gå till toppen