Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Världen

”Kusligt med den totala tystnaden”

Sydsvenskan talade på tisdagskvällen med fyra skåningar, som fått uppleva Sandy på nära håll.

Monika IvarssonBild: Foto: Privat
– Det var en ödslig och kuslig känsla att promenera på Times Square igår. Även idag är det mycket tyst och stilla i New York. Man kan tala i samtalston och knappt några bilar kör på femte avenyn, säger Arlövsbon Monica Ivarsson.
En vecka i New York med sightseeing och museibesök var semesterplanerna för Monika Ivarsson. Men så blev det inte.
Det enda vi kan göra är att promenera och äta. Det är bara turisterna som är ute idag, säger hon på tisdagsförmiddagen lokal tid.
Monika Ivarsson och hennes vän kom till New York på söndagen, men redan på kvällen började katastrofberedskapen med att tunnelbanan stängde. På tv uppmanades folk att hålla sig inomhus. Butiker, museer och restauranger stängde. Bara lite enklare matställen hölls öppna.
– Vi hade tur som befann oss på rätt sida av stan. Hotellet ligger bara ett par gator norr om de strömlösa området.
Under måndagen gick Monika Ivarsson ut på morgonen, för att kanske hinna se Museum of Modern Art innan de stängde. Men museet hade redan stängt. Istället promenerade sällskapet runt i närheten av hotellet.
– Som Malmöbo tycker man inte att blåsten då var något att komma med. Visst regnade det lite, men det blev aldrig obehagligt att vara ute. Jag skulle inte tveka att vara ute och cykla vid något tillfälle igår. När vi kom hem till hotellet vid 21-tiden kunde vi höra att vinden trappades upp.
Under tisdagen strosar hon och hennes sällskap runt i stan. Bilarna börjar så sakta att rulla på gatorna, men förhoppningen om en promenad i Central Park stoppas. Parken är avstängd.
Tunnelbanan ska komma igång, men Monika Ivarsson tror att det kommer dröja innan alla som ska arbeta på olika platser har kunnat ta sig till sina jobb igen.
– Det här blev en icke-upplevelse. Vi har inte lidit, men vi har inte fått uppleva det vi tänk. Imorgon hoppas jag det mesta öppnar som vanligt igen. Men vi får ta det som det är.
Fönsterrutor krossades, gator svämmade över och stadsdelar brann när Sandy gästade New York på måndagsnatten.
– Jag har aldrig varit så rädd, säger 26-åriga Anna Näsström från Höllviken.
New York
Det senaste dygnet har 25-årige Anton Wetterlöf från Ljunghusen suttit klistrad framför tv:n för att följa direktrapporteringen om "Sandy fury".
– Just nu (vid 13-tiden lokal tid, reds anm) säger de att 17 människor dött i New York. Folk här är så fruktansvärt patriotiska - det är det som har kostat de förlorade liven. Många har stannat hemma trots att myndigheterna har beordrat dem att evakuera. Jag tror aldrig att det hade kunnat hända i Skåne.
51:a gatan i Midtown, där Anton Wetterlöf bor sedan ett par månader tillbaka, omfattades inte av myndigheternas evakueringspåbud.
– Igår (läs: måndag) tänkte vi lite lättvindigt att det är lugnt, vi bor ju utanför evakueringszonerna. Vi gick ut och köpte lite vatten men tänkte inte på att köpa ljus och mat. Sedan började fönstren skaka. Orkanen var så otroligt stor - samtidigt som den nådde maxstyrka här dog en människa av den i Toronto. Det blåser fortfarande rejält, men absolut inte som igår (måndag).
Från sitt fönster ser han både Times Square och Central Park.
– Där är fortfarande väldigt folktomt. Med facit i hand kan man konstatera att vi som bor här klarade oss undan allt. Vi har bara varit utan ström enstaka stunder, men översvämningarna når ända fram till gatan. Vi har kontor på 39:e gatan men ingen kommer att gå dit idag.
En halvtimmes gångväg från Midtown, i Lower East Side precis vid gränsen till en av New Yorks evakueringszoner, bor 26-åriga Anna Näsström från Höllviken, som tagit paus från jobbet i Sverige för att bli New York-bo under två månader.
– Jag är här för att njuta av staden, var det tänkt. Nu fick jag uppleva en storm också.
Måndagskvällen blev en rysare för Anna Näsström och hennes väninna Janina Nihlén.
– Vid sex-sjutiden på kvällen började det bli riktigt obehagligt. Runt nio gick strömmen och det blev kolsvart. Det blev verkligen som att befinna sig i en spökstad, berättar Anna Näsström.
– Jag har aldrig varit så rädd. Det blåste obeskrivligt mycket, huset skakade, fönsterrutor klirrade ner i gatan och metallföremål flög omkring. Och hela tiden hördes sirenerna. Vid tvåtiden på natten kändes orkanen lite mindre aggressiv än tidigare på kvällen, så vi bäddade ner oss längst in i rummet där det inte finns några fönster. Till sist lyckades vi få några timmars sömn.
På tisdagen var stadsdelen fortfarande strömlös.
– Det går rykten om att vi kommer att vara utan ström i 7-10 dagar, men det låter ju helt vansinnigt. Vi har bunkrat upp lite mat, men var inte smarta nog att köpa konserver. Vi klarar oss ett tag till, men det blir lite knepigt när man inte har ett fungerande kylskåp.
Mona Johnsson, malmöitiska och bosatt i New York sedan 50 år, märkte inte mycket av orkanen i sin bostad på 89:e gatan-1:a avenyn.
– Vi har haft jättetur. Här är ingenting förstört, men bara ett par kvarter härifrån är det katastrof. Här sitter man i säkerhet på Upper East Side och i andra delar av Manhattan vadar folk i vatten upp till midjan - det går knappt att fatta.
Sandy slog hårt mot New York - men staden reser sig, försäkrar Mona Johnsson.
– New York är fantastiskt - det är nog den snällaste staden i världen. De första frivilligarbetarna var igång redan inatt. När det händer något, ställer alla upp för varandra - vi också, förstås. Vid 9-11 ringde de från svenska konsulatet och ville ha hjälp med att hitta härbärge åt svenskar. Men nu har vi inte hört något från dem.
Anton Wetterlöf är inte främmande för frivilligarbete.
– Det ligger träd över alla vägar och folk börjar komma ut för att röja. Vi funderar på att gå ner och hjälpa till lite.
Läs alla artiklar om: Orkanen Sandy
Gå till toppen