Google Chrome
Firefox
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
På Aktuella frågor den 25 oktober kunde vi läsa om hur länsstyrelsens samhällsbyggnadschef Peter Cavala och länsarkitekt Elisabeth Weber resonerar kring Skånes åkrar.
De är rädda för att det ska byggas bostäder på mark som kan användas för odling och att det i sin tur leder till en utglesad bebyggelse, det vill säga bostäder som inte är lägenheter, mitt i städerna. De tror också att det kan leda till att människor kör bil, något de ogillar skarpt.
Enligt Peter Cavala och Elisabeth Weber bör bostadsbebyggelse enbart ske genom så kallad förtätning inne i städerna. De använder begreppet nollvision och oroas över att vi som styr kommunerna inte har tillräcklig kompetens för att planera för den förväntade befolkningstillväxten.
Peter Cavala och Elisabeth Weber understryker också att det kommunala planmonopolet måste ta hänsyn till statliga intressen.
Om länsstyrelsens tjänstemän är oroade över att det finns människor som väljer att flytta till Skåne och bo i villa med trädgård, så är vi bekymrade över att länsstyrelsen resonerar kring utveckling i termer av nollvision.
Nollvision kan vara en bra strategi när det gäller antalet dödsfall i trafiken eller kanske kring bekämpning av kriminalitet. Men när det gäller så positiva skeenden som att människor söker sig till vår region för att de vill leva och verka här, blir det besynnerligt att tala om nollvision.
Vi, som leder sex kommuner i sydvästra Skåne vet hur verkligheten ser ut hos oss. Det råder stor bostadsbrist, hus och lägenheter i våra kommuner är eftersökta och populära på marknaden.
Hade människor inte velat bo i de miljöer som finns hos oss, hade de inte sökt sig till våra kommuner.
Vi jobbar självklart med både förtätning och med att planera nya bostadsområden på mark som idag används till annat.
Även om länsstyrelsen anser att vi saknar både förståelse för statliga intressen och förmåga att kunna planera för inflyttning, något som för övrigt är en smula förolämpande, vore det kapitalförstöring att inte se till kommunens bästa.
Och varför skulle vi vilja förstöra för våra kommuninvånares framtid?
Glöm inte att vi är folkvalda och därför har till ansvar att företräda invånarna, till skillnad från länsstyrelsens personal som företräder vissa statliga intressen.
Vi befinner oss i en miljö där mycket av marken är jordbruksmark. En del av marken används för odling, annan gör det inte.
För att kunna möta efterfrågan på bostäder måste vi i vissa fall få planera för byggnader på delar av jordbruksmarken. Det har vi också rätt till enligt det kommunala planmonopolet.
Vi är självklart både restriktiva och försiktiga med markanvändningen, även vi vill ha ett levande landskap som innehåller allt från bostäder och företag till naturområden och lantbruk. Det är denna blandning som gör våra kommuner så attraktiva.
Men vi förstår också att människor är olika och vill bo på olika sätt och på olika ställen – en insikt som länsstyrelsen verkar sakna. En del trivs i lägenheter i city, andra gillar att bo i hus och kunna ha en trädgård.
Länsstyrelsen anser att i en ideal värld ska alla bo i stan, bredvid tågstationen eller busshållplatsen. Det är i detta vår största meningsskillnad ligger.
Vi menar att i en ideal värld finns det plats för allas önskemål om det goda boendet. Och hur det goda boendet ser ut ska människor själva kunna välja – utan statlig inblandning.
Michael Sandin är kommunstyrelseordförande i Staffanstorp.
Pia Almström är kommunstyrelseordförande i Kävlinge.
Ulf Bingsgård är kommunstyrelseordförande i Trelleborg.
Lars-Ingvar Ljungman är kommunstyrelseordförande i Vellinge.
Anders Berngarn är kommunstyrelseordförande i Lomma.
Linda Allansson är kommunstyrelseordförande i Svedala.
Läs mer
”Länsstyrelsens ensidiga synsätt kring bebyggelse på åkermark riskerar att fördjupa den lågkonjunktur vi är på väg in i.”
Arkitekten och samhällsplaneraren Peter Krabbe.
Sydsvenskan.se och i läsplattan.