Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Mat & Dryck

Det röda guldet

Hur får man mat att verka respektabel när man har väldigt kort tid på sig? �ed ajvar, så klart!

”Crostini lite hur som helst” kan leda till konflikter vid drinkbordet – vilken crostinikomposition är godast, och vem lyckas sno den? Men smarrigheten är värd risken.
Ajvar är klassisk vintermat: glödande höstsmaker som fångats på burk och lyser upp i mörkret under de kallare månaderna.
Jag talar om den vitlöksdoftande, röda mustiga paprikaröran från Balkan som har erövrat Sverige. Lite i smyg, när jag tänker på saken. För av någon outgrundlig anledning är ajvaren inte medial. Den döljs i dunklet i ett oräkneligt antal kylar i Malmö men det pratas inte om den i offentligheten. Det kan bero på att serbisk mat inte är så glamourös och att det inte finns starka ekonomiska krafter som puttar fram den i rampljuset. Med ett snofsigt italienskt namn, marknadsföringsstöd och dubbelt så hög siffra på prislappen hade den säkerligen fått mer respekt.
Ett skäl till att jag alltid har ajvar hemma är att snabbt kunna häva akut paprikaabstinens. Det är ju så förtvivlat svårt att få tag på anständiga paprikor med sötma och fruktighet. En annan fördel är att ajvaren, trots – eller tack vare – sin obemärkta tillvaro inte är stigmatiserad som andra halvfabrikat, exempelvis vita bönor i tomatsås. Därför behöver man aldrig skämmas för sin ajvarsamling.
Samling? Ja, det finns ingen anledning att begränsa sig till en sorts ajvar. Det finns sorter med chili och andra med aubergine. De lite mer grovhackade sorterna säljs ofta under namnet pindjur. Du kan också gå till Möllevångstorget och handla lutenica i till exempel Malmö Kötthandel, en nära kusin som finns i flera varianter med olika grönsaker, oftast tomat.
De lite dyrare ajvarsorterna har ofta svarta strimmor, eftersom paprikorna i dem är hårt rostade, ibland över öppen eld. Behöver jag säga att det är dem du ska satsa på? Rejäl rostning gör ajvaren djupare och rökigare i smaken och mycket mer intressant som ingrediens i matlagningen.
Jag tycker också att det är viktigast att oljan som ofta ingår håller så pass hög kvalitet så att det inte finns någon fadd och härsken bismak. Traditionellt används solrosolja i ajvar, och den är känslig för oxidation. Min favorit-ajvar heter Granny’s Secret och finns faktiskt numera i många stora livsmedelsaffärer och mindre delikatessbutiker. Om du tror att du inte gillar ajvar är det värt ett försök att investera i en dyrare, kanske är det så att du bara har problem med kass ajvar?
När du väl har hittat den rätta är det dags att utveckla förhållandet. Ajvar är nämligen inte bara en sås i sig. Den är också genvägen till den där långlagade, hemlagade karaktären som man så ofta saknar i rätter som lagats i raketfart.
1Bred ajvar på ett pitabröd, toppa med grovriven kryddost och tunt skivad chorizo. Gratinera snabbt i ugn. Skär i snibbar och strö persilja och kanske lite hackad schalottenlök över före servering.
2 Varma mackor med ajvar får dem på något förunderligt vis att verka mer som respektabel mat. Kombinera gärna med salami, getost eller feta i fyllningen.
3 Mixa ajvar, feta och lite olivolja till en krämig röra. Ät på rostat bröd eller dippa morötter i den.
4 En stor klick ajvar till ett stekt ägg. Rostat bröd till. Knepigare än så behöver inte en fantastisk söndagsbrunch vara.
5 Förse korv med ett gosigt täcke av ajvar och mellanlagrad herrgård. Gratinera snabbt och vardagsmiddagen är klar!
Fetaost
Kryddost
Getost
Persilja
Aubergine
Zucchini
Lamm
Nötkött
Grillat
Spiskummin
Brödkummin
Timjan
Oregano
Mejram
Dill
Salladslök
Purjo
Valnötter
Gröna oliver
Fläskkött
Ägg
Omelett
Yoghurt
Gräddfil
Gå till toppen