Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sverige

Läxor – självklara utan att regleras

Läxor har varit ett hett ämne i riksdagen denna höst. Eller rättare sagt: vilket barn kan få hjälp med sina läxor?
Oppositionen har ovanligt energiskt försökt få regeringen att dra tillbaka sitt förslag om att utöka möjligheten att få rutavdrag när föräldrar anlitar företag för att hjälpa barnen med läxorna. Hittills har rutavdraget gällt barn i grundskolan och bara om det maskeras med epitetet ”barnpassning”. Men nu vill regeringen se till att ren läxhjälp är avdragsgill enligt rut, och tjänsten ska utökas till gymnasieelever. Dessutom ska utbildade lärare kunna sälja läxhjälp, något som tidigare varit förbjudet.
Regeringens argument för reformen är att göra det möjligt för fler föräldrar att köpa läxhjälp till sina barn. Dessutom är förslaget nödvändigt rent skattetekniskt, menar regeringen, eftersom de regler som gäller nu är oklara.
Varken oppositionen, lärarfacken eller Skolverket köper den beskrivningen. De har alla påtalat att förslaget förvärrar problemen med likvärdigheten i skolan. Skatteverket och Ekonomistyrningsverket gör också tummen ner, fast av andra orsaker.
Oppositionens invändning är att man inte ska satsa pengar på läxhjälp bara till vissa barn vars föräldrar har råd att betala. Istället har till exempel Socialdemokraterna i sin skuggbudget avsatt 110 miljoner kronor för att skolorna själva ska kunna ge mer läxhjälp.
Under hösten har oppositionen försökt sätta käppar i hjulet för reformen, inte bara genom att argumentera emot, utan också genom att angripa den formella arbetsgången för att ta fram förslaget. Remissförfarandet har kritiserats; remissinstanserna är för få och regeringen har valt att misstolka en del remissvar för att få stöd för sitt förslag, hävdar oppositionen. Efter att oppositionen krävt det, hölls igår en extra hearing i skatteutskottet om läxhjälp.
Det är mycket energi som läggs på en företeelse som inte nämns någonstans i de dokument som reglerar skolans verksamhet. I skollag, läroplan och kursplaner – ingenstans återfinns läxorna. Ändå ses läxor som ett så naturligt fenomen att en del politiker blir uppriktigt förvånade när de får frågan om skolan bör ge läxor eller inte.
Argumenten för läxor brukar främst vara två: Dels att det är viktigt att föräldrarna får veta vad deras barn håller på med i skolan. Dels att barnen måste lära sig lite studiedisciplin, om inte annat som förberedelse för högre studier.
Oavsett om man som regeringen vill göra läxhjälpen till en privatsak, eller som oppositionen avsätta statliga pengar för läxhjälp i skolan, så går både regeringen och oppositionen åt samma håll i ett avseende: båda blocken håller på att underminera själva grundargumenten för varför man ska ha läxor över huvud taget. Mer läxhjälp, oavsett om den är hemma eller i skolan, gör argumenten om föräldraengagemang och studiedisciplin överflödiga.
Ändå är det mot mer läxhjälp utvecklingen går. Förändringen av rutreglerna väntas ge läxhjälpsföretagen en boom. I skuggan av de politiska besluten växer sig också den ideella läxhjälpssektorn allt större.
Förra året skrev Sydsvenskan om den helt läxfria Rotundaskolan.
”För att dra det till sin spets, så kan man säga att om man ger eleverna mer läxor, är det som att säga ”vi klarar inte av det här uppdraget, alltså måste vi involvera hemmet i att göra en del av vårt uppdrag”, argumenterade biträdande rektorn Johan Skage.
Nästa år kan en lärare ge sina elever en läxa. Efteråt kan läraren extraknäcka åt ett läxhjälpsföretag och hjälpa några av eleverna att göra läxan. Då kan man, förutom den rent skattetekniska aspekten, ställa sig den lite mer filosofiska frågan: Vad händer med ansvar, förväntningar och synen på skolan, när dess arbete läggs över på andra?
Gå till toppen