Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

”Hon gav dubbla signaler”

Arbetet försvårades av att Maria Barin skickade olika signaler, anser socialförvaltningen i Landskrona. Samtidigt erkänner man brister och ger Socialstyrelsen rätt i mycket av kritiken.

En månad efter mordet höll Saga tal för sin mördade syster. ”Jag saknar min syster, men döden är bara ett tillfälligt avbrott. Det betyder ingenting. För allt vi var för varandra det är vi fortfarande och inte ens döden kan skilja två systrars hjärtan att slå.”Bild: Foto: Pontus Lundahl / Scanpix
– Vi har fått samma kritik från JO [justitieombudsmannen], att vi brister i dokumentationen. I det här fallet har något uppenbarligen gått fel och nu arbetar vi hårt för att komma tillrätta med de bristerna, säger Jan Allan Beer (FP), ordförande i individ- och familjenämnden.
Socialtjänsten menar att Maria Barin gav dubbla budskap om sin situation. Ibland kände hon sig hotad. Ibland inte. Kommunen erbjöd henne ett skyddat boende, som hon tackat nej till, och med det gjorde myndigheten vad man kunnat, menar nämndens ordförande
– Det viktiga i det här sammanhanget var att det varit väldiga svängningar hos denna flicka, vilket är normalt för en tonårsflicka.
Kommunen anser att det inte funnits fog för att tvinga Maria Barin till skyddsboende. Och det, menar Torkild Strandberg, även han folkpartist och kommunstyrelsens ordförande, är pudelns kärna.
– Ytterst handlar det om hur långt vi ska gå i att inskränka en enskild människas liv. Om man är myndig och vi saknar möjlighet att göra tvångsmässigt ingripande läggs bördan i varje sådan situation på den enskilda människan.
Också Torkild Strandberg menar att kommunen tagit Socialstyrelsens kritik på stort allvar.
– Händelsen med Maria Barin har satt djupa spår i den här staden. Den har fått oss att inse att livet kan vara väldigt skört. Signalen vi nu vill sända är att invånarna med stort förtroende kan vända sig till vår socialtjänst oberoende av vilken besvärlig situation man befinner sig i.
Var Maria Barin utsatt för hedersrelaterade hot? Landskrona kommun har vacklat.
Förvaltningschefen Annette Lindberg Mohlin och verksamhetschefen Carina Jording tycker inte det är underligt att man låtit Maria Barin träffa särskilt kunniga handläggare i hedersfrågor, men samtidigt menat att Maria Barins situation inte var hedersrelaterad.
– Maria levde i en familj där vi inte riktigt visste om det fanns hedersproblematik eller inte. Då är det självklart att vidta de åtgärderna för att täcka in alla eventualiteterna, säger Annette Lindberg Mohlin.
Vad gjorde ni för att ta reda på hur det låg till?
– När Maria aktualiserades hos oss efter att hon varit bortgift fanns en problematik i familjen som vi bedömde var mer ungdomsrelaterad. Utifrån det agerade vi. Maria själv tog kontakt med föreningen Tänk om, det initierades inte härifrån. Däremot informerades vi. Maria gav en bild av sin situation till oss och en annan bild till föreningen Tänk om, säger Carina Jording.
Varför erbjöds hon skyddat boende?
– Maria upplevde en orolig situation kopplad till sin familj, kopplad till sin bror. Vi diskuterade med henne om hon skulle vilja ha ett skyddat boende. Men Maria ville inte flytta. Hon ansåg att hon hade rätt att leva sitt liv i Landskrona och att hon skulle bli respekterad för det. I den situationen, när en vuxen kvinna som är myndig avböjer det stödet, så kan vi inte gå in och göra ett omhändertagande.
Hur hänger ert erbjudande om skyddat boende ihop med att ni inte känt till allvaret i hoten mot henne?
– Vi har inte sagt att vi inte kände till att hon upplevde sig hotad. Däremot upplevde Maria sig vissa dagar som hotad, vissa dagar inte. Vissa dagar ville hon vara en tonårstjej vilken som helst. Bilden av ett komplext hot, som jag tror att hon kanske lämnat till föreningen Tänk om, den gav hon inte till oss, säger Jording.
Ni fick kritik från socialstyrelsen för att ni inte gjort risk- och säkerhetsbedömningar. Hur ser ni på det?
– Det har gjorts riskbedömningar, men de är inte dokumenterade på rätt sätt. Handläggare har gjort en skattning utifrån sina erfarenheter och sin kunskap om Maria och den bilden som hon beskrivit. Utifrån det har de tittat på hur det ser ut, säger Annette Lindberg Mohlin.
Vad säger ni idag om kvalitén på de riskbedömningar som ni gjorde?
– Hade man gjort en riskbedömning utifrån de standardiserade metoder som finns, hade man kanske haft ett tydligare underlag att motivera Maria till någonting annat - om riskverktyget hade pekat i den riktningen. Vi har ingen aning om utgången hade blivit annorlunda, säger Carina Jording.
Maria Barin ville flytta till sin syster, varför utredde och prövade ni inte det?
– Det omges av sekretess så det kan jag inte svara på, säger Carina Jording.
Varför omges just det av sekretess när vi kan prata om annat?
– För att det inte är med i det Socialstyrelsen tagit upp.
Sagas mamma Madelene anmälde flera gånger att Maria Barin var utsatt för våld och hot. Ni säger att ni inte fått anmälningarna. Hur ska man förstå det?
– Vi kan inte säga varken det ena eller det andra. Det finns ingen dokumentation av anmälningarna som Madelene säger att hon lämnat, säger Jording.
Socialstyrelsen menar att kommunen saknat kompetens i hur hedersrelaterat våld tar sig uttryck, och därför inte utrett den saken tillräckligt. Vad säger ni om det?
– Vi hade kontakt med Maria på grund av en tonårsproblematik. Nu har vi intensifierat arbetet med nätverket för hedersrelaterad problematik och är mer på tårna och snabbare med riskbedömningar, säger Annette Lindberg Mohlin.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen