Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Konsten att lära sig lyssna på den andre

Tolerans är inte en egenskap, utan ett socialt verktyg. Det säger Lasse Horne Kjældgaard, medförfattare till boken ”Tolerans”, som kom till för att bredda och fördjupa kunskapen om toleransens mekanismer i den danska invandringsdebatten.

På frågan vad Lasse Horne Kjældergaard själv har svårt att tolerera nämner han Christiania. ”Jag har brottats med min ambivalens länge. Men med tanke på det höga pris i mänskligt lidande som den kriminella droghandeln för med sig, tycker jag i dag att det ska stängas.”Bild: Emma Larsson
Ord brukas, missbrukas och urvattnas. Under tio års retorik från bland annat Dansk folkeparti kom tolerans på danska att bli det samma som mesig, konflikträdd och eftergiven, och då specifikt i fråga om det som framställdes som ett farligt, muslimskt inflytande på dansk identitet och det danska samhället.
– Men tolerans kom till som ett viktigt verktyg under religionskrigens tid för att hitta sätt att leva tillsammans. Och det är precis lika användbart i dag.
Det säger Lasse Horne Kjældgaard, direktör för Det Danska Språk- och Litteratursällskapet och recensent i Politiken, som skrivit ”Tolerans – Hur man lär sig leva med dem man hatar” tillsammans med Thomas Bredsdorff.
Beskrivningen av vad tolerans är har skiftat genom århundradena, och ska så göra, menar Lasse Horne Kjældgaard. Det är inte en fastställd egenskap utan en process, en pågående dialog och förhandling. Tolerans är som en muskel, den kan tränas.
Men för att det alls ska vara fråga om tolerans, och inte likgiltighet eller låt gå-mentalitet, menar han att det måste handla om att tolerera. Att aktivt välja att inte förbjuda eller motverka den eller det som man har svårt för. Det måste helt enkelt innebära en viss smärta, ett motstånd. Dessutom krävs förståelse och inlevelse. Att aktivt förhålla sig till det eller den man har valt att tolerera.
– Det handlar om att utväxla argument, att verkligen lyssna och sätta sig in den andres situation. Man kan ju förstå andras värderingar utan att dela dem, inse att det finns många sätt att uppleva världen.
Dessutom, säger han, behövs självdistans och humor. Att kunna se sig själv utifrån och träna sin förmåga att byta perspektiv. Fördömande har sällan lett framåt, däremot nyfikenhet och pragmatism.
– Det handlar också om att se alternativen. Vad skulle följden av att jag inte tolererade bli?
Svåra saker är inte lätta. Eller entydiga. De förändras, du själv förändras. Sammanhanget skiftar, alternativen likaså. Just därför handlar tolerans om en livslång process.
Lite som att vara förälder?
– Precis. Du har dina principer, som omförhandlas, och du måste ge efter när det inte är läge för konflikt. Det är en ständig balansgång.
Och liksom det finns yttre gränser för förälderns acceptans, finns det gränser för toleransen.
– För er svenskar som har kommit långt med jämställdheten, kan det till exempel vara svårt att acceptera vissa invandrares patriarkala mönster. Det finns inget facit, men handlar om att hålla fast vid sina värderingar och ändå på ett pragmatiskt vis mötas. Alternativet, att förkasta den andre, leder ju ändå ingen vart, säger Lasse Horne Kjældgaard.
Ska man vara tolerant mot den intolerante?
– Vissa gånger ska man nog det, andra inte. I Tyskland är nazistiska partier förbjudna, inte i Danmark. Hizb ut-Tahrir, ett radikalt islamistparti som uppmärksammats här, har yttrat sig väldigt antisemitiskt. Ska man tolerera dem? Jag är inte så säker på det. Men för mig handlar det om att säkerhetspolisen ska göra sitt jobb, inte om att gränserna ska stängas.
I den danska debatten har vår tid beskrivits i katastroftermer, menar han. Som att samhället höll på att kapsejsa.
– Invandringen har ställt oss inför utmaningar vi inte längre är vana vid. I stället för att få panik är det bra att lära av historien och litteraturen: hur gjorde vi förr? Vi behöver perspektiv och insikt om att det här är frågor som utvecklas över tid.
När ”Tolerans” kom ut för fyra år sedan (på svenska först nu), utmålades Sverige av flera danska politiker och medier som mestoleransens land, Malmö som en stad på väg att islamiseras.
– Men det faktum att Sverige klarat sig bättre under finanskrisen har påverkat synen. Att ni kan något vi inte kan. Det senaste året har också invandringsdebatten tonats ner här. Jag är dock övertygad om att den kommer tillbaka. Just nu pågår dessutom en debatt om en bostadsrättsförening som inte satsar pengar på en upplyst julgran, men gjorde det på en muslimsk id-fest.
Gå till toppen